Houthirebellerna i Jemen, arabvärldens fattigaste land, har valt att delta i kriget mot Israel. I stället för att lägga sina resurser på de miljontals svältande jemenitiska barnen väljer alltså gruppen att lägga sina knappa resurser på att döda judar, skriver Luai Ahmed.
När jag var tonåring var andelen jemeniter som levde i fattigdom 49 procent. Jag minns att jag noterade rubrikerna när mitt tidigare hemlands andel fattiga passerade 50 procent när jag var i tjugoårsåldern.
Läs även: Ahmed: Så vind och skörda Jamal El-Haj
I dag är den siffran, enligt FN, långt över 75 procent.
De flesta jemeniter lever idag på bröd och te. I de fattigaste byarna kokar man olika vilda plantor – de man kan få tag på – för att göra dem ätbara. Om man har råd med gas, alltså. Har man inte råd med gas så blir det svält.
Den humanitära krisen i Jemen är hundratals gånger värre än någon annanstans i världen.
Tyvärr tycks landets antisemitiska kris var minst lika stor.
Houthirebellerna som kontrollerar norra delen av Jemen har i dagarna valt att avfyra missiler mot Israel i solidaritet med palestinierna. De tycks vara mer solidariska med sina vänner Hamas än sin egen svältande befolkning.
Denna tragiska moraliska svält kommer tillsammans med den rent konkreta och bokstavliga svälten enbart leda till ännu mer fattigdom. Ännu mer svält, ännu mer hat, ännu mer instabilitet. I oktober 2022 nådde houthierna och saudierna en vapenvila via FN-medling, och kom överens om att avsluta kriget. Det tog inte ens ett helt år för houthierna att starta ett nytt krig.
Likt Hamas-terroristerna bryr sig Houthirebellerna inte om sitt eget folk. Att som Israel gå in för att skydda sin befolkning till vilket pris som helst tycks vara en tanke som inte faller dem in.
Under den senaste veckan har jag fått en hel del meddelanden från mina jemenitiska vänner och även familjemedlemmar som uttrycker en djup besvikelse.
”Hur kan du stötta utrotningen av palestinierna?”
Det går liksom inte att förklara att det inte är jag och mina likasinnade som önskar död åt av palestinierna, utan att det är Hamas som gör det.
Igår blev ett klipp viralt, ett klipp av en sörjande och gråtande palestinsk kvinna. I klippet skriker hon: ”Allt detta är på grund av jävlarna i Hamas!”
Så fort hon uttryckt detta – sanningen – gick en kille fram till henne och täckte hennes mun. Han visste att kamerorna var på, och då gällde det att dölja sanningen.
Att dölja sanningen, att dölja det oresonliga föraktet, det blinda hatet som tar sig uttryck i våld och terror, är någonting som extremisterna är riktigt bra på.
Jemeniterna verkar eniga om att Palestina är 100 procent offer, och att Israel är 100 procent folkmordsförtryckare. Och för detta är man villig att fortsätta offra sitt eget folk.
När kriget i Jemen tog kål på över 377 000 jemeniter var hela världen tyst. Varken våldsamma eller fredliga protester på europeiska eller arabiska gator förekom. Världen bryr sig helt enkelt inte om Jemen.
Och, som vi ser nu, bryr sig inte ens jemeniterna om Jemen.
Hat trumfar kärlek. Krig trumfar fred. Missiler trumfar kramar. Fientlighet trumfar harmoni. Och våra knappa resurser anses göra mer nytta i kriget mot judarna vi inte känner, än för att hjälpa våra egna svältande barn
De judiska jemeniterna flydde från de muslimska jemeniternas förföljelse när Israel skapades och under de åtföljande decennierna, och landet är idag tömt på judar. De flydde till Israel.
Och nu måste de alltså söka skydd från sina egna landsmäns missiler.
Läs även: Koraszewski: Palestiniernas värsta fiende är deras blodtörstiga supportrar
