Svenska förtroendevalda politiker i publik diskurs kan alltför ofta sorteras in i ett eller flera av fyra fack: ignoranta, inkompetenta, oärliga eller egoistiska. I större eller mindre utsträckning. De som strider om makten kan enklast liknas vid Gollum i Sagan om Ringen, där Ringen motsvarar regeringen och makten – ju närmre Ringen kontrahenterna tar sig desto mer förblindas och korrumperas de.

Läs även: Sandström: Mellan kollektiv och individ

Fredrik Reinfeldt bekräftade i veckan den bilden när han meddelade att Sveriges invandringspolitik inte utgör ett misslyckande – tvärtom, vi måste satsa ännu mer på den politik som blev hans signum. Sverige har gjort och bör fortsätta med ett vägval som resten av världen kommer att vilja följa.

Reflektera över Reinfeldts ord, nu och då. Att “öppna våra hjärtan”, kärnan i hans berömda sommartal 2014, handlade om att empatisera med människor som flyr till frihet och bättre förhållanden. En uppenbart klyschig fras som är lätt att instämma i – vem vill inte hjälpa sina medmänniskor till frihet och ett gott liv? Givetvis är våra hjärtan öppna. Medierna och folket ingick där och då en pakt med Reinfeldt. En pakt som har visat sig vara en av de mest förödande i svensk modern historia.

Det oärliga med Reinfeldts lättsålda klyscha är att paktens premisser aldrig var uttalade. Pakten innebar ett oreglerat välkomnande. Sverige erbjuder en fredlig, demokratisk välfärdsstat, som erbjuder högre levnadsstandard och bättre förhållanden än majoriteten av världens länder kan göra. En önskan att komma till just Sverige är således rimlig och högst försvarbar, vare sig man flyr från krig eller till bättre ekonomiska möjligheter.

Här kommer fällan: Att inte vilja välkomna alla som vill flytta till bättre förhållanden vore implicit att ha ett stängt hjärta. Att reglera gränser vore att ifrågasätta en human vision. Vem vill komma ut som ond och inhuman? Inte jag.

Resultatet av Reinfeldts pakt är ett land i förfall. Ett Mecka för gängkriminalitet, en uppgiven polis, längst sjukvårdsköer i Europa, miljoner människor som inte kan försörja sig själva, bidragsfusk, dysfunktionella skolor där lärare och barn förväntas ta ansvar för politikernas felsteg, och en rädsla att bryta pakten som hålls levande än idag.

Kanske, kanske, skulle jag ha lite överseende med Reinfeldts uppmaning om det vore så att han erbjöd den i god tro, det vill säga att han inte rimligen kunde ha förstått vidden av den förödelse som den skulle innebära.

Problemet är dock att det kunde han förstå. Det är inte raketforskning det handlar om. En sekulär välfärdsstat med 10 miljoner invånare som ger asyl till 100 000–200 000 människor per år. Detta på obestämd tid, främst till unga män med låg utbildning som kommer från en kultur, en religion och ett språk som skiljer sig avsevärt från landet de invandrar till.

Och då har vi inte räknat in de hundratusentals människor som har nekats asyl men som stannar kvar och numera lever i ett skuggsamhälle. Hela omvärlden har kunnat förutse konsekvenserna av svenska politikers agerande.

Läs även: Altstadt: En riktig karl bränner sin damcykel själv

Reinfeldts tal må ha grundat sig i ignorans och inkompetens, båda oacceptabla för en statsminister, men det är en välvillig tolkning. När samme man idag, med facit i hand, vågar yttra att Sverige är ett lyckat exempel på invandring och att vi bör fortsätta att driva hans linje så ser vi honom kristallklart – en vilsen Gollum, förklädd i Messiaskomplex. Hans fortsatta predikan är ett allvarligt hån mot folket som lever med konsekvenserna av hans politik, främst människorna i de utanförskapsområden som han själv inte vågar besöka.

Vi ska dock inte lura oss själva. Reinfeldt är inte ensam om sitt osmakliga spel, han råkade bara ha mer otur som blev så flagrant påkommen. Han är en reflektion av den politiska cirkus som är vår vardag, men han bör leva kvar i form av ett varnande exempel för framtida politiker.

Till våra partiledare, jag ger er Vision 2022 som hela Sveriges folk står bakom: Ett Sverige utan korruption. Återinförandet av tjänstemannaansvaret bör bli ert första vallöfte.

Ert uppdrag är att varsamt samordna skatter och utbetalningar, inget mer. Använd inte bidrag, tagna ur våra fickor, för att muta väljare när ni har begått misstag. Använd inte retorik för att manipulera och förvilla oss i kampen att vinna poäng. Använd inte skrämseltaktiker och smutskastning för att delegitimera åsikter som inte passar er agenda. Sluta frånsäga er ert ansvar.

Läs även: Lidström: Att vända det svenska förfallet

Demokratins största fiende är ni – de stridande som frestas att föra folket bakom ljuset för egen vinning under förespegling att de är folkets tjänare. Bli inte Gollum. Ni kan också ha otur.

Lovisa Tengberg
Samhällskommentator. BA i filosofi från Harvard University, BPhil-studier vid Oxford University, och MBA från Harvard Business School.