Plötsligt har det hänt. Det Gyllene Riset har för första gången godkänts för kommersiell odling. Det hände på Filippinerna för ett par veckor sedan. Därmed är åtminstone en första delseger vunnen i en tjugo år lång, bisarr strid mellan vetenskapligt förnuft och miljöaktivisters blinda trosvisshet.
På den ena sidan står forskarsamhället i allmänhet och det internationella risforskningsinstitutet (IRRI) i synnerhet. På andra sidan Greenpeace, Jordens vänner och andra snedseglade aktivistgrupper – samt en totalt tondöv journalistkår. Även Naturskyddsföreningen och Sida figurerar i kulissen. Låt mig berätta.
Det Gyllene Riset är en variant av ris som har förmågan att bilda betakaroten, ett ämne som i våra kroppar sedan ombildas till A-vitamin. I länder där ris utgör stapelfödan och inslaget av kött eller grönsaker är litet, är A-vitaminbrist ett utbrett problem, eftersom ris naturligt saknar betakaroten. Brist på A-vitamin förorsakar kroniska synskador och i många fall blindhet.
Enligt Världshälsoorganisationen WHO drabbas bortemot en halv miljon barn årligen av blindhet, varav hälften dör inom ett år efter att de förlorat synen. På Filippinerna beräknas över 15 procent av alla barn under fem år lida av brist på A-vitamin.
Det var den schweiziske professorn Ingo Potrykus som först såg möjligheten att använda genteknik för att vitaminberika ris. Forskningen var framgångsrik, och kring senaste sekelskiftet var metoden vetenskapligt etablerad. Det som återstod var att korsa in egenskapen i lokalt anpassade rissorter.
En humanitär styrelse upprättades som säkerställde ett fritt tillträde till utsäde av det Gyllene Riset för bönder med låga inkomster i utvecklingsländer. Det sortskydd som gäller för vanliga grödor förhandlades bort och de patent som skyddar bioteknologiska innovationer gäller nu endast om det Gyllene Riset odlas i kommersiellt syfte av något större utsädesföretag.
En starkt bidragande orsak till att arbetet med att få ut lokala rissorter till bönder i risodlande länder har försenats är att ett antal miljöorganisationer, med Greenpeace och dess svans av aktivister i spetsen, helt har kört i diket och bedrivit en kampanj mot det Gyllene Riset.
Som vanligt när det gäller programmatiskt motstånd mot GM-grödor saknas argument, referenser, eller andra tankefigurer av intellektuell art som kan förklara motståndet. Man är bara ”emot”.
Färdriktningen mot själva dikeskörningen togs ut redan när Greenpeace släppte kärnkraften som kampanjämne under 1990-talet, och istället började exploatera GM-grödor som kampanjområde och kassako. Den antiintellektuella standarden sattes av Greenpeaces dåvarande chef, Lord Melchett, som deklarerade att ”denna organisation kommer att förbli motståndare till GM-grödor, oberoende av några vetenskapliga riskvärderingar”.
Det svenska Miljöpartiet var troget sin image och agerade lika fåraktigt som den brittiske ädlingen. Dess representant i expertorganet Gentekniknämnden deklarerade att han aldrig skulle ändra sig, oberoende av vad forskningen kom fram till. Numera har han slutat med rikspolitiken, men hans ande svävar vidare hos partiets efterträdare i nämnden.
Och så har vi nyhetsjournalisterna, denna svassande stödtrupp till miljörörelsen som aldrig tycks kunna tänka tanken att modern växtförädling skulle kunna leda till något gott, eller att en miljöorganisation skulle kunna bli föremål för lite granskande journalistik.
Läs även: Dags att sluta gulla med Greenpeace
Här kommer några exempel på ickerapportering med anknytning till det Gyllene Riset:
Åren runt 2000: Syngenta tar initiativ till att släppa det 70-tal patent som finns med i bilden för det Gyllene Riset. Projektet ansågs – med rätta – vara ett humanitärt projekt snarare än ett kommersiellt. Därmed eliminerades ett huvudargument som miljörörelsen brukar använda – detta att man ogillar ”patent på liv”. Inga svenska nyhetsmedier nappar.
2013: Sida vrider sig som en mask när vi offentliggör information om att svenska biståndspengar, via Naturskyddsföreningen, går till en aktivistorganisation på Filippinerna som stödjer vandalisering av IRRI:s fältförsök med det Gyllene Riset. Inga svenska nyhetsmedier nappar. Och bidragen fortsätter att flöda.
Denna bild, som jag fått från en av medlemmarna i The Humanitarian Board föreställer en folkmassa som påstås vara fattiga filippinska bönder som vandaliserar fält med det gyllene riset. Men sådana bönder brukar inte ha videokameror, tatueringar och färgat hår.
2016: Den brittiske nobelpristagaren sir Richard Roberts tar initiativ till en skrivelse till bland andra FN där Greenpeace anklagas för brott mot mänskligheten genom sitt kampanjande mot det Gyllene Riset. Brevet undertecknas av ytterligare 110 nobelpristagare och stöds av tusentals jordbruksforskare. Inga svenska nyhetsmedier nappar.
2021: Det Gyllene Riset godkänns på Filippinerna. Greenpeace fortsätter att obstruera. Inga svenska nyhetsmedier nappar.
Och på den vägen kommer det nog att fortsätta. Motståndarna kommer att fortsätta att gaffla från sitt dike, i förvissningen om att vad de än säger, vad de än gör, hur mycket de än saboterar så kommer de aldrig att utsättas för någon granskande journalistik.
Men lyckligtvis kommer detta hädanefter inte att drabba barnen på Filippinerna.
Läs även: Med halvsanningen som vapen
