Annie Lööfs sommartal försökte lyfta henne till en ny nivå. Nu är centerledaren inte längre ett partiombud från Värnamo, utan en fredsmäklare, människorättskämpe och klimathelare.
När centerledaren Annie Lööf sommartalar finns ingen övre gräns för anspråken. Hon inleder med den fruktansvärda situationen i Kabul. Talibanernas maktövertagande och den afghanska statens kollaps drabbar barn och kvinnor, konstaterar hon. Men hennes egen rörelse står oförtrutet upp mot kvinnoförtryck och hedersvåld, intygar hon.
Tyvärr är det inte bara över Afghanistan som skymningen sänker sig, fortsätter Lööf. Även i västvärlden hotar mörkret. Lööf pekar på illiberala tendenser i Europa och USA. Men ”Centerpartiet kommer aldrig att sluta slåss”.
Lööf nämner sommarens klimatkatastrofer i USA, Tyskland och Belgien. Understryker behovet av att ”sätta ännu hårdare tryck på Kina”. Men även här står Centerpartiet emot, med ”smart, hållbart ledarskap”.
Det är inte illa pinkat för ett 9-procentsparti i ett litet folk vid norra polcirkeln. Större ledare än Annie Lööf har gått bet på att rädda freden, demokratin och miljön. Men Centerpartiet är ”en hoppets, ljusets och möjligheternas kraft” som vill ge ”alla människor hoppet och tryggheten tillbaka”.
Läs även: Nytt rekord – Lööf säger ”mitten” var 50:e sekund
Annie Lööfs sommartal vill placera henne jämsides världsledarna. Förebilderna finns hos exempelvis Barack Obama, Justin Trudeau och Emmanuel Macron, talare som använder fluffig retorik om ”hopp” för att slippa hantera konkreta, vardagliga partipolitiska tvister. Statsministrars talskrivare använder greppet ständigt. Syftet är att åhöraren ska se framför sig inte ett partiombud från Värnamo, utan en fredsmäklare, människorättskämpe och klimathelare.
Men svensk politik handlar mycket lite om fred på jorden. Centerpartiet har i stället ett behov av att legitimera inför sina väljare beslutet att stötta en socialdemokratisk regering.
Vänsterpartiet har ställt konkreta krav: ökade offentliga utgifter, höjd a-kassa och slappare regler i sjukförsäkringen. Socialdemokraterna tänker därutöver införa en reform som ska ge vuxna och arbetsföra extra betalt för att inte jobba. Samtidigt fortsätter Miljöpartiet att undergräva den svenska industrins villkor. Sammantaget ser höstbudgeten alltså ut att bli en direkt motsats till vad Centerpartiet har lovat sina väljare.
Det är begripligt att Annie Lööf hellre talar om Afghanistan, Kina, USA, Tyskland, Ungern och Polen.
Talet är knappa 25 minuter långt. Mot slutet konkretiserar ändå Annie Lööf under ett par minuter de punkter där Centerpartiet kräver utdelning för att stötta den rödgröna regeringen: förändringar i strandskyddet och stärkt äganderätt för skogsbönder.
Utifrån löftena om mänskliga rättigheter i Afghanistan, press på Kina och kamp för den västerländska demokratin kan det tyckas lite magert som program.
Men någonstans ska ju en världsledare börja, på vägen mot ”en grönare, tryggare och ljusare framtid.”
