Det var en ren slump att han upptäcktes. Han hade kemikalier till över 40 kilo sprängämnen i lägenheten – tillräckligt för att ödelägga ett helt kvarter – och hans anteckningar visade att han hade haft planer på en veritabel terrorvåg. Bland de möjliga måltavlorna fanns förre statsministern Fredrik Reinfeldt, H&M:s Stefan Persson och en rad namngivna politiska opinionsbildare huvudsakligen på vänsterkanten.

I fredags avgjordes saken i Södertörns tingsrätt. Jörgen Norberg dömdes till tre och ett halvt års fängelse. Han befanns skyldig på alla punkter. Förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt mot lagen om sprängämnesprekursorer. Grova brott.

Domstolen fördjupade sig inte i Norbergs eventuella motiv. Sprängämnena i sig räckte. Men det omfattande förundersökningsprotokollet – runt 2 500 sidor – tecknar dock en bild. Där syns en kombination av högerextremt missnöje över samhällets förfall och ett vinstmotiv. Det är inte glasklart vilket som vägt tyngst. Å ena sidan kan Norberg liknas vid den norske ensamvargen Breivik, ute efter att starta en folklig resning och straffa den han uppfattar som ansvarig – Reinfeldt. Å andra sidan ser det ut som att Norberg tänkt skapa intryck av en politisk terrorkampanj i syfte att pressa samhällstoppar på pengar.

Ett utkast till utpressningsbrev riktar sig till Stefan Persson. H&M-chefen ska sätta in 250 miljoner dollar på ett bankkonto, annars ska flera butiker sprängas. ”You will pay a fine, or suffer the consequences”, skriver Norberg. Men han signerar med ”Rajiv, India Liberation Front”.

Ekonomiska och politiska motiv behöver förstås inte utesluta varandra. Även bland de män som åtalades för att ha försökt mörda konstnären Lars Vilks fanns uttalade fantasier om den belöning som Islamiska staten i Irak hade utfäst för Vilks huvud. Det förringade knappast de religiösa och politiska syftena med aktionen.

Jörgen Norbergs extremt obehagliga lista över meningsmotståndare ger vid handen att sprängämnena kunde ha använts till den mest omfattande serien politiska våldsdåd i det moderna Sverige.

Enbart tillfälligheter gjorde att sprängämnesfabriken upptäcktes. Polisen sökte efter en annan man kopplad till adressen, men fattade omedelbart misstanke. Fotografierna i förundersökningsprotokollet talar sitt tydliga språk. Vem som helst som klev över tröskeln skulle ha insett att allt inte stod rätt till. Fallet reser flera frågor.

I över ett decennium har Jörgen Norbergs lägenhet varit ett bomblabb. Ändå utsåg kommunen och staten honom till god man för dussintals behövande. Klienterna har använts som inkomstkällor och springpojkar – bland annat för inköp till sprängmedelshanteringen. Beslagen antyder fusk med kvitton och redovisning.

Enligt lagen ska den som utses till god man vara ”rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig”. Men uppenbarligen företas inte ens en okulärbesiktning för att försäkra sig om detta. Man anar ett bråddjup under Sveriges cirka 150 000 gode män, förvaltare eller förmyndare.

Läs även: Sverige behöver rättvisa men regeringen duttar med knivlagen

En annan gåta är varför ärendet inte har behandlats som ett terroristbrott. Det kan knappast uteslutas att Norberg haft syftet att ”injaga allvarlig fruktan” hos befolkningen och ”destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer”, som lagen föreskriver. Hade gärningen bedömts som terroristbrott skulle straffet inte ha stannat vid tre och ett halvt år. Inte heller hade utredningen blivit liggande ett halvår tills några pensionerade poliser kunde tilldelas uppdraget (DN 24/10).

Ensamvargar är per definition svåra att upptäcka. Men i fallet Jörgen Norberg får man intrycket att samhället har blundat med åtminstone ena ögat. Han borde ha upptäckts för länge sedan. Det offentliga slentrianbedömde honom i stället som ”rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig”. Och när polisen av en slump ertappade honom reagerade inte staten med full kraft.

Släpphäntheten kan stå oss dyrt. Ett expertvittne citeras i domen: ”Han har varit ett par minuter från att ha färdigställt en sprängladdning”.

Läs även: Trettio års flathet bakom att IS-kvinnorna går fria