Så sent som i höstas jobbade jag i riksdagen. Jag var tjänsteman i Kristdemokraternas kansli, och hade ansvar för pressfrågorna i partiledaren Ebba Buschs stab. Partiet hade då, sedan en tid, en del förhandlingar med Vänsterpartiet.

Det är inte så konstigt som det kan låta. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är inte sällan överens i välfärdsfrågor. Partierna har tämligen lätt att enas om sådant som ekonomiska tillskott till sjukvården, för att ta ett exempel. Bistånd skulle kunna vara en annan fråga. Och nu hade alltså fönstret öppnats för att samarbeta ibland och driva på regeringen.

Efter att Centerpartiet och Liberalerna lämnat den borgerliga Alliansen och ingått januariavtalet, hade ju KD lagt om den parlamentariska strategin. Kristdemokraterna hade öppnat upp för överenskommelser både med Sverigedemokraterna och med Vänsterpartiet. Det var samarbetet med SD som fick mest rubriker, men öppningen mot V som gav mest praktisk politik.

Samarbetet löpte förbluffande smärtfritt. Vänsterpartiet hade egentligen bara ett enda problem med Kristdemokraterna.

KD fick under inga omständigheter förhandla med SD samtidigt som dialog fördes med V. Även om förslaget ifråga var beroende av sverigedemokratiskt stöd, fick det inte förekomma några kontakter. Nu var detta inget större praktiskt problem, eftersom man lätt kunde räkna ut hur SD skulle ställa sig till förslaget ändå.

Vid ett tillfälle var det någon i KD som uttryckte sig lite slarvigt i en intervju. Det framstod som att KD hade haft underhandskontakter med SD för att säkra stöd. Det hade inte hänt, för det behövdes ju inte, men det gick att tolka uttalandet så.

Jag blev omedelbart kontaktad från V-kansliet. Kravet var att jag skulle låta korrigera texten ifråga, för annars skulle uppgörelsen kanske falla. Det var oerhört viktigt, fick jag veta. Det fick inte finnas minsta antydan till SD-koppling.

Läs även: Så går det till när KD, M, V och SD kör över regeringen

Inga kontakter med SD. Vänsterpartiet kunde aldrig acceptera en affär där Sverigedemokraterna ingick.

Jag tänkte på det där tillfället när Mernoosh ”Nooshi” Dadgostar höll sin stora presskonferens i slutet av förra veckan. Hon fick frågan om hur Vänsterpartiet skulle agera om det blev Sverigedemokraterna som yrkade på misstroende. Skulle V kunna göra upp med SD om att störta en arbetarregering?

”Det är ingen deal breaker för oss”, svarade Dadgostar.

Och det blev så. Vänsterpartiet samarbetade med Sverigedemokraterna för att avsätta Socialdemokraterna och Stefan Löfven.

Jag tillhör ju dem som tror att det inte kommer att bli så mycket förändring efter måndagens misstroendeomröstning. Jag kan förstås ha fel, men mandatfördelningen är ju samma som vid valet 2018, och Löfven är en skicklig spelare.

Men en stor förändring kom ut ur denna historiska händelse. SD bröt igenom vänstervallen.

I åratal har vänstern beskyllt högern för att normalisera SD. Men från i måndags vet alla att både vänstern och högern kan samarbeta med SD. Sverigedemokraternas röster är lika mycket värda som andras. Det kommer att spela roll i framtiden.

Läs även: Konservativa blocket störst bland manliga LO-väljare