Om enbart manliga LO-medlemmar fått rösta hade valvakan blivit en riktig nagelbitare. Det konservativa blocket med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är numera större bland manliga LO-medlemmar än det rödgröna med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men skillnaden är ännu knappt mätbar. LO-männen ger de konservativa 45,9 procent, mot 45,0 för de rödgröna i SCB:s partisympatiundersökning, som publicerades i sin helhet på tisdagen. Om skillnaden hinner öka mer till valnatten om ett drygt år vet ingen. Men tendensen är tydlig.

I ett längre tidsperspektiv är utvecklingen häpnadsväckande.

Vid millennieskiftet hade Socialdemokraterna ensamma ungefär 60 procent av partisympatierna bland LO-anslutna män. I dag ligger sympatierna på 34,3. Sverigedemokraterna har samtidigt gått från ingenting till 30,7 procent.

Samma utveckling ses i andra uppdelningar av partisympatierna. Vid millennieskiftet hade Socialdemokraterna cirka 50 procent av sympatierna hos manliga väljare med enbart grundskole- eller gymnasieutbildning, till exempel. I dag är det runt 30 procent av de lågutbildade männen som sympatiserar med S. Samtidigt har SD gått från ingenting till över 30 procent.

Mätningen tycks i stort bekräfta den tes som den franske stjärnekonomen Thomas Piketty beskriver i en ny studie, vilken Bulletins ledarsida rapporterade om i förra veckan (3/6). Vänstern har övergett den traditionella arbetarklassen, som i dag allt oftare återfinns till höger på det politiska spektrumet. Vänstern lockar i stället i allt högre grad urbana kvinnor med längre utbildning och bättre inkomster. Mönstret syns i hela västvärlden.

Läs också: Vänstern har övergett arbetarklassen

Pikettys analys är långtifrån unik. Det är egentligen hans insamling av data som är intressant. Studien är läsvärd inte minst för alla grafer som illustrerar hur det politiska landskapet har skiftat och hur det som förr var ekonomiskt baserad vänster nu befinner sig i en annan, mer sociokulturell, dimension. The Economist har bearbetat informationen till ännu mer slagkraftig grafik, där vridningen blir tydlig för den som inte vill läsa hela materialet (29/5).

Men Pikettys analys illustrerar också hur Socialdemokraternas nuvarande taktik driver arbetarväljare högerut.

Socialdemokraternas retorik försöker appellera till den nya väljarbasen. Metoden är negativa kampanjer. Det är stormningen av Kapitolium, hot mot fria aborter och stöveltramp.

Men de manliga LO-väljarna känner inte igen den nidbilden av de egna värderingarna. Tvärtom drivs de längre och längre bort från vänstern varje gång dess företrädare säger att 1930-talet står för dörren.

Det kan tyckas som ett guldläge för högern. Men skickliga partistrateger till vänster skulle naturligtvis kunna navigera även i det nya landskapet, om de ansträngde sig. I Danmark såg arbetarrörelsen ut att vara förlorad. Men med en ny, stram invandringspolitik lyckades Socialdemokratiet resa sig ur askan, och dessutom vinna stöd av den övriga mer brokiga vänstern.

Frågan är om den svenska vänstern kan uppbåda den självbevarelsedriften. Om det är möjligt, ser det i vilket fall ut att dröja.

Läs också: Danmark vill bygga flyktingläger utomlands – avtal med Rwanda