Facebook noscript imageGudmundson: Därför är invandringen vänsterns baby
Per Gudmundson
Ledare
Gudmundson: Därför är invandringen vänsterns baby
Foto: Johan Nilsson, TT.
Foto: Johan Nilsson, TT.

Högre skatt och ökade offentliga utgifter. Det blev följden av att ge rösträtt till icke-medborgare, visar ny forskning.

Kurt Söderström, moderat på Östgötabänken, var den ende som undrade om konsekvenserna. Men man får läsa länge och noggrant för att ens hitta hans protest.

1975 utreddes ”Kommunal rösträtt för invandrare”. Och att döma av betänkandet rådde bred enighet om i vilken riktning samhället skulle gå. Sverige hade blivit ett invandrarland, menade man, med 400 000 utlänningar. Dessa arbetade, betalade skatt och delade åtskilliga plikter med den övriga befolkningen varför det inte vore mer än rätt att de också fick möjlighet att delta i de demokratiska beslut som ofta rörde också dem. Med kommunal rösträtt efter ett par tre års bosättningstid skulle demokratin stärkas och möjligheterna till anpassning – det vi i dag kallar integration – öka.

Konsekvensanalysen utsträckte sig till kostnadsberäkningar av riktat informationsmaterial. Utredningen tycks inte ha frågat sig vilka följder reformen skulle få för själva valresultatet.

Utom Söderström på Östgötabänken, då. Han reserverade sig. ”Genom införandet av kommunal rösträtt för invandrare får även frågan om kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet förnyad aktualitet. Det är bekant att invandrare på flera arbetsplatser kollektivt anslutits till detta parti, vilket utan tvekan innebär ett ingrepp i deras politiska valfrihet, med möjliga konsekvenser vid deras utövande av rösträtt. Som framgår av utredningens betänkande kommer reformens genomförande att medföra ett avsevärt inflytande för invandrarna.”

Han tycks ha anat att den socialdemokratiska enpartiregeringen inte enbart hade altruistiska motiv när rösträtten skulle utvidgas.

Läs även: Så köper politikerna väljare

Nyligen utkom den vetenskapliga studien ”The Redistributive Effects of Enfranchising Non-Citizens: Evidence From Sweden”. Forskarna granskar de fördelningspolitiska effekterna på kommunal nivå efter rösträttsreformen i Sverige. Fynden antyder att Östgötabänkens Söderström var någonting på spåren.

Efter valet 1976 höjdes kommunalskatten påtagligt mer i kommuner där andelen invandrare var tillräckligt hög för att påverka valresultatet. Förklaringen är enkel. “Eftersom icke-medborgare i genomsnitt var fattigare än infödda, var medianväljaren nu fattigare”, skriver forskarna. Vilket ledde till större efterfrågan på omfördelning.

Utvidgningen av rösträtten innebar antagligen också att utformningen på de offentliga tjänsterna förändrades. Invandrarkollektivet var yngre med relativt fler barn i skolåldern än de svenska väljarna, och hade således andra politiska preferenser. Uppsalaforskaren Kåre Värnby noterade 2013 i studien ”Inclusion and Public Policy: Evidence from Sweden’s Introduction of Noncitizen Suffrage” att rösträttsreformen 1975 således medförde större offentliga utgifter för skola, dagis och fritids i kommuner där andelen invandrare var hög.

Det finns ett annat ord för högre skatt och ökade offentliga utgifter. Socialdemokrati.

Men detta diskuterades alltså inte inför reformen 1975. Inom oppositionen tycks det bara ha varit en moderat på Östgötabänken som intresserade sig för konsekvenserna. Möjligen tänkte socialdemokratin annorlunda.

Läs även: Så mycket kostar en väljare

Per Gudmundson

Ledarskribent. Utbildad vid journalisthögskolan i Stockholm. Bakgrund som journalist vid SVT, SR och kommersiell tv, 13 år som ledarskribent i SvD. Tills nyligen presschef i KD.

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!