Tillhör du dem som förvånas över att den socialdemokratiskt ledda regeringen kovänder om skatterna? Efter att i åratal ha skyllt alla samhällets olyckor på den förra borgerliga regeringens jobbskatteavdrag föreslås plötsligt sänkt skatt.

Inte med mycket, förstås, och dessutom typiskt socialdemokratiskt inriktat mot bidrag snarare än jobb. Den föreslagna sänkningen räcker till ungefär en extra kebabtallrik i månaden för den vanlige knegaren, och tio kebabtallrikar för bidragstagaren. Men ändå. Det kan se ut som en tydlig omsvängning.

Det finns en förklaring.

1975 identifierade nationalekonomen William Nordhaus förekomsten av vad som kallas en Political business cycle. Han visade att politiker manipulerar ekonomin på ett sätt som ger större möjlighet till återval. De magra åren kompenseras med valfläsk, helt enkelt. ”På valdagen minns man antagligen aktuella händelser bättre än gammalt lidande”, förklarade Nordhaus. En samtidig pionjär på området var svenske Assar Lindbeck. Han konstaterade att det var rationellt att spendera pengar på mer lättövertalade väljargrupper än på andra.

Under decennierna därefter har det kommit en del inhemsk forskning som illustrerar hur detta ter sig i den svenska verkligheten.

Nationalekonomerna Matz Dahlberg och Eva Mörk belönades år 2000 med Nationalekonomiska föreningens Myrdalspris för artikeln “Om regeringars röstköpsbeteende”. Där visade de att statliga investeringsstöd hamnade oproportionerligt mycket i områden med en hög andel lättrörliga väljare, helt i enlighet med Lindbecks tidigare antaganden.

I en senare studie granskade Dahlberg och Mörk hur de politiska cyklerna tog sig uttryck på kommunal nivå. Genom att mäta kommunal sysselsättning, konsumtion och skattesatser i alla 290 svenska och 432 finska kommuner mellan 1985 och 2002, kunde de konstatera en tydlig valårseffekt. Under ett valår har kommunerna i genomsnitt 0,6 fler helårsanställda per 1 000 invånare, konsumerar för 630 kronor mer per capita samt har 0,05 procentenheter lägre skatt än annars.

I sin doktorsavhandling 2003 mätte nationalekonomen Per Pettersson-Lidbom utfallen i samband med lokala val mellan 1974 och 1998. Under valår ökade de kommunala utgifterna med tre procent. Samtidigt sänktes skatterna med i genomsnitt 0,5 procent. Pettersson-Lidbom kunde också konstatera att taktiken fungerade. De styren som skulle visa sig bli omvalda spenderade mer. Det syntes ett positivt samband mellan utgifter under valåret och framgång i val.

Läs även: Spelplanen valet -22

För en vecka sedan fastslog finansminister Magdalena Andersson (S) att det så kallade reformutrymmet inför höstbudgeten var 74 miljarder kronor. Det är mellan tre och fyra gånger så mycket som ett normalt år. Även om pandemin är orsak till en avsevärd del av detta, är mönstret tydligt. När det närmar sig val använder politiker budgeten för att köpa röster. Även valåret 2018 blåste Magdalena Andersson upp reformutrymmet: då till 40 miljarder kronor.

Socialdemokraternas tillfälliga omsvängning i skattepolitiken ska alltså inte ses som tecken på några senkomna insikter om det skadliga i att Sverige har fjärde högsta skattetrycket i den industrialiserade världen. Tvärtom.

Det är ett sätt att köpa stöd. Storleken på regeringens omsorg antyder också vilka väljargrupper man tror sig ha bäst möjlighet att köpa stöd från.

En kebabtallrik till den som jobbar, tio till den som är beroende av bidrag.

Läs även: Konservativa blocket störst bland manliga LO-väljare