Svenska ansvariga reagerade för sent och för svagt. Tidiga, intensiva åtgärder för att minska den initiala smittan borde ha vidtagits. Vid en jämförelse med våra grannländer är det tydligt att regeringens och expertmyndigheternas bristande insatser ledde till den breda smittspridning som förklarar de höga svenska dödstalen.

Kungliga Vetenskapsakademien ansluter sig till vad som börjar likna konsensus om Sveriges felsteg i pandemin. Dess expertgrupp publicerade sin slutrapport på tisdagen. Kritiken är hård.

Expertgruppen konstaterar att ”Sveriges hantering av pandemin varit alltför tillåtande” i jämförelse med andra länders ”tidiga kraftfulla smittskyddsåtgärder”.

Vetenskapsakademiens slutsatser känns igen från svenska Coronakommissionen och norska Koronakommisjonen. Skillnaderna i utfall mellan Sverige och övriga Norden kan härledas till hur respektive lands beslutsfattare har agerat.

”Den stora skillnaden i resultat när det gäller svår sjuklighet och dödsfall mellan de nordiska länderna uppstod i det inledande skedet av pandemin”, konstaterar akademiens expertgrupp.

Sverige hade inte sämre förutsättningar än andra länder. Men reaktionen var otillräcklig. ”De flesta andra länder var troligen lika oförberedda som Sverige när pandemin kom. Flertalet i Europa valde, sannolikt delvis därför, betydligt hårdare restriktioner än Sverige för att hindra den tidiga smittspridningen. Detta gällde inte minst inresor till landet i fråga.”

Skillnaderna i pandemins initiala skede har gett ihållande effekter. ”Genom hårdare restriktioner i början av pandemin har nämligen övriga nordiska länder hittills fått betydligt lägre sjuktal och dödstal än Sverige.”

Läs även: Regeringens senfärdighet kostade tusentals liv

Politiskt bekväma undanflykter – såsom demografiska skillnader, resemönster eller klimat – håller inte som huvudförklaringar vid expertgruppens närmare granskning. Den främsta anledningen till att Sverige sticker ut är bristen på insatser. Misslyckandet beror på den omfattande smittspridning som regeringens och expertmyndigheternas coronastrategi tillät.

Svagheterna i den första vågen åtgärdades tyvärr inte heller kraftfullt senare. Inte ens efter ett års pandemi hade svenska beslutsfattare tagit kontroll. ”Danmark och Norge med ett mer proaktivt smittskyddsprogram klarade den tredje vågen betydligt bättre än Sverige.”

Vetenskapsakademiens expertgrupp ”konkluderar därför att den svenska smittskyddsstrategin bidragit till den avsevärt mycket högre smittspridningen under de tre första pandemivågorna jämfört med övriga Norden”.

Vetenskapsakademien placerar mycket av skulden hos Folkhälsomyndigheten. Men ”det övergripande ansvaret för hantering av kriser ligger på Regeringskansliet”.

Det är inget litet ansvar. Sverige har i skrivande stund registrerat 15 151 döda. Norge har 1 054. Danmark har 2 895. Om Sverige hade klarat smittan lika bra som Norge hade mer än 13 000 dödsfall kunnat undvikas. Om Sverige mött pandemin som Danmark skulle mer än 10 000 liv ha kunnat räddas.

Jämförelsen är förstås orättvis. En rad opåverkbara faktorer i våra levnadsförhållanden har spelat roll. Och vi kan inte förvänta oss att vara bäst i klassen. Men även om halva skillnaden skulle bero på yttre faktorer och våra beslutsfattare bara vore lika bra som tvåan Danmarks hade över 5 000 människor sluppit dö i covid. Det är fortfarande en enorm tragedi.

Flera tunga expertutlåtanden pekar nu i samma riktning. Något politiskt ansvarsutkrävande har dock ännu inte kunnat skymtas.

Samtidigt som Kungliga Vetenskapsakademiens expertgrupp publicerade sin slutrapport presenterades Sveriges nya regering. Lena Hallengren är fortfarande socialminister med ansvar för folkhälsa. Tidigare inrikesminister Mikael Damberg, huvudansvarig för restriktioner och krisberedskap, har befordrats till finansminister.

Den 25 februari 2022 kommer den regeringstillsatta Coronakommissionens slutbetänkande. Då, om inte förr, måste ansvaret fördelas.

Läs även: Norska coronakommissionen dömer ut Sveriges regering