I nästa vecka håller Socialdemokraterna partikongress. Arrangemanget är mastodontiskt. Fem dagar är vikta – ungefär dubbelt så mycket som i andra partier. Det är väl snart bara kinesiska kommunistpartiet kvar som har större kongresser än så.

Evenemanget är skräddarsytt för maximalt medialt genomslag. Varje dag är planlagd rubrikvänligt. På onsdagen samlas ombuden och förhandlingarna inleds (”S-kongress inleds – förnyelse efter Löfven”). På torsdagen väljs ny partiordförande (”Magdalena Andersson ny S-ledare – enhälligt vald”. På fredagen håller Magdalena Andersson sitt installationstal (”Återstart högst på Anderssons dagordning”). Lördagen fastställer kongressen Anderssons ekonomiska politik och nya namn i partistyrelsens VU (”Hallengren tar plats i S mäktiga verkställande utskott”). På söndagen väljs nya partistyrelsen (”Anderssons lag tar form”).

Kongressen och arbetshandlingarna går under rubriken ”Vi bygger landet”. Utöver att behandla inkomna motioner fastställer kongressen också politiska riktlinjer inför valet 2022.

Någon ny riktning är det dock inte tal om. Efter sju år i regering är partiets analys att Sverige har haft för lite av socialdemokratisk politik.

Kongresshandlingarna är närmast komiska att läsa mot bakgrund av de två gångna mandatperiodernas misslyckanden. Några citat: ”Målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning – alla som kan jobba ska jobba”. ”Sverige ska även fortsatt ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet.” ”Vi ska bygga en skola som har fokus på kunskap och bildning.” ”Staten ska vara närvarande i hela landet.” ”Det går bra för industrin.” ”Människor ska känna sig trygga i samhället och inte vara oroliga för att utsättas för brott”.

Givet brösttonerna i målsättningarna är det slående hur litet Socialdemokraterna vill ändra. Det mesta är bra som det är. Möjligen behövs lite mer av det som redan görs. Lite fler extratjänster, lite högre subventionsgrad i tandvården, några fler timmar på dagis, och förstås mer ”samverkan”. Inte ens i de mest infekterade frågorna inom vänstern förespråkar S några drastiska förändringar. Privata utförare inom välfärden är fortsatt viktiga, skolvalet ska vara kvar, Sverige ska fortsätta skicka soldater till Långtbortistan. Jobbskatteavdragen behålls. Värnskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt ska inte återinföras.

Programmet andas knappast socialdemokratisk nystart. Det är snarare ett recept för djupfrysning.

Läs även: Löfven uträttade noll och blev partiets hjälte

Inom invandringspolitiken anser Socialdemokraterna att reformarbetet är färdigt. Den nationella politiken är nu ”väl avvägd”, ”långsiktig och hållbar”. Nuvarande invandring ”ligger i nivå med hur vårt mottagande ska se ut”.

Vill man vara generös kan man notera att partiet tycks ha ett levande program för arbetsmiljöfrågor och arbetarskydd. I övrigt utgör kongresshandlingarna snarast en balsamering av det socialdemokratiska liket.

Kongressprogrammets utformning garanterar dock minst en veckas propaganda med budskap om ”nystart” i det ”statsbärande partiet” lagom till valet.

Det är skickligt spelat.

Läs även: Varning! Sossarna gör allt rätt just nu