Facebook noscript imageGudmundson: Femmiljarderstestet avslöjar budgetbluffarna
Per Gudmundson
Ledare
Gudmundson: Femmiljarderstestet avslöjar budgetbluffarna
Förre moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt hade ett användbart retoriskt grepp. Foto: Henrik Montgomery, TT.
Förre moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt hade ett användbart retoriskt grepp. Foto: Henrik Montgomery, TT.

Riksdagens omröstning i dag är historisk på flera sätt. Aldrig förr har en regering varit så svag. Och aldrig förr har alternativet sett ut som nu. Men vad blir det egentligen för skillnad?

Fredrik Reinfeldt hade ett bra knep för att tydliggöra politiska alternativ. Han brukade köra vad han kallade femmiljarderstestet. Ur en lång tabell över politiska förslag gallrade han fram de satsningar som översteg fem miljarder kronor.

Några miljoner kronor till ett ömkansvärt ändamål påverkar ju inte ens på marginalen. Det är felräkningspengar i en statsbudget. Fem miljarder kronor, däremot, gör skillnad.

Reinfeldt använde femmiljarderstestet mest för att punktera Socialdemokraternas uppblåsta skryt. Men testet går att köra på alla.

I dag röstar riksdagen om höstbudgeten. Det är en historisk omröstning på flera sätt.

Dels är det något helt nytt att Sverige har en så svag regering att det är oppositionens budgetalternativ som är finansutskottets huvudförslag. Den rödgröna regeringens budget utgör alltså en reservation mot den folkvalda församlingens vilja. Något sådant har aldrig skådats förut.

Dels är det också helt nytt att det föreligger ett gemensamt budgetförslag utifrån ett samarbete mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det illustrerar att ett nytt politiskt landskap har uppstått. Sverigedemokraternas pariastatus är bruten. Decennier av globalisering och påföljande massmigration gav slutligen en reaktion som omdanade blockindelningen.

Läs även: Ett blågult block har formats

Det går ganska enkelt att sortera bort det mest uppenbara tingeltanglet ur M/KD/SD-budgeten. 25 miljoner kronor för att ”bryta äldres ofrivilliga ensamhet och isolering” och tolv miljoner till ett utökat gåvoavdrag är till exempel typiska förhandlingstekniska eftergifter till Kristdemokraternas kärnväljare. På samma sätt, fast för den moderata väljargruppen, fungerar de tio miljoner kronor som avsätts för att utreda en tänkt framtida större bidragsreform.

Även Sverigedemokraterna har fått föra med sig en förhandlingsseger hem: ett helt avsnitt om stram invandringspolitik har förts in i överenskommelsen, trots obefintlig koppling till den aktuella höstbudgeten.

Så vad blir kvar efter femmiljarderstestet?

Ett utökat jobbskatteavdrag om åtta miljarder kronor är den enskilt största reformen. Satsningen innebär sänkt skatt för alla som jobbar, mest påtagligt för dem med små och medelstora inkomster. Lättnaden innebär en fortsättning på det mest framgångsrika konceptet från åren med den borgerliga Alliansen, arbetslinjen.

Generöst räknat innebär också satsningarna på pensionärernas plånböcker en märkbar förändring mot regeringens linje. Den blågula budgeten lovar sänkt skatt på pensioner för 4,2 miljarder kronor. I kombination med det höjda bostadstillägget hamnar man över Reinfeldtspärren.

Även satsningen på lag och ordning kan kvala in. Enskilda budgetposter når måhända inte upp till strecket, men sammantagna utgör tillskotten en betydande förändring mot regeringens politik. Polislönerna ska höjas stegvis med upp till 1,2 miljarder kronor. Polisen ska tillföras 1,7 miljarder för att kunna växa. Kriminalvården stärks stegvis med 400 miljoner kronor, Åklagarmyndigheten med 240, Tullverket med 200, domstolarna får 100, Säpo 50 och så vidare. 300 miljoner kronor ska läggas på ny teknik, etcetera.

Men därefter är det inte särskilt profilstarkt i den blågula budgeten.

Sänkt bensinskatt med 50 öre litern, visst, men det ändrar inte de stora dragen i svensk politik. Och det är förstås angeläget att säga nej till den socialdemokratiska så kallade familjeveckan, men den omfattar ”bara” 3,5 miljarder kronor.

Femmiljarderstestet är förstås inget perfekt analysverktyg. Det finns gott om exempel på viktiga reformer med blygsam budgetpåverkan. Den så kallade kömiljarden, till exempel, som gamle KD-ledaren Göran Hägglund introducerade, kortade vårdköerna avsevärt. I den blågula budgeten finns kanske motsvarande exempel. Vem kan sätta en prislapp på det lidande som en ”nationell vårdförmedling” för 100 miljoner kronor kan lindra?

Men testet åskådliggör vägvalet. Till vänster ännu mer av det vi haft de senaste sju åren. Till höger arbetslinjen, pengar kvar i plånboken, samt lag och ordning.

Läs även: En högerregering utan Liberalerna bör vara målet

Per Gudmundson

Ledarskribent. Utbildad vid journalisthögskolan i Stockholm. Bakgrund som journalist vid SVT, SR och kommersiell tv, 13 år som ledarskribent i SvD. Tills nyligen presschef i KD.

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!