Vasaloppet firar 100 år. Men huvudpersonen och hans gärning har hamnat lite i skymundan. Just i dessa orostider kan det annars finnas extra anledning att minnas varför tävlingarna hålls.
DALARNA I Mora är ryska och vitryska åkare inte välkomna i år. Vasaloppet följer den linje som stora delar av idrottsvärlden börjat tillämpa efter Rysslands invasion av Ukraina. Konkret betyder det att runt 90 ryska skidlöpare som varit anmälda till söndagens lopp inte får delta.
För tävlingarna spelar det ytterst marginell roll. Det är fullbokat, i år igen. 15 800 personer är anmälda. Och Vasaloppet är ju huvudsakligen ”ett nationellt skidlopp”, som det hette i uppropet inför den allra första tävlingen.
Det är hundraårsjubileum. Redan åren innan hade konstnären och hembygdsvännen Anders Zorn anordnat olika skidtävlingar, men i mars 1922 hölls det första riktiga Vasaloppet. Genom åren har 1,7 miljoner människor deltagit.
Vasaloppet har vuxit till en folkrörelse, en symbol för friskvård och kärlek till naturen.
Hundraåringen uppmärksammas stort. Här i Dalarna är det förstås snudd på omöjligt att undgå jubileet. Men även utanför landskapet firar man. Det har gjorts en långfilm, Ur spår. SVT har en dokumentär, 100 år med Vasaloppet. Och det finns en bok, Vasaloppet – Världens friskaste hundraåring.
Läs även: Lärorikt när Nationalmuseum visar Zorn befriad från samtiden
Själva huvudpersonen har dock hamnat en smula i skymundan. Förra vintern var det exakt 500 år sedan Gustav Eriksson sökte sig upp genom Dalarna för att vinna allmogens stöd i ett uppror mot danske kung Kristian II – vilket i förlängningen skapade det Sverige vi har i dag. Det jubileet ledde dock inte till några större evenemang, ens i Mora. En del av frånvaron kunde förstås skyllas på pandemin. Men ärligt talat var det inte mycket ståhej planerat.
Annat är det i år. Vasaloppet, som tillkom i samband med 400-årsjubileet av Gustav Vasas äventyr i Dalarna, har sedan länge växt förbi själva föremålet för festligheterna.
Nationens födelse tycks helt enkelt stå sig slätt mot folkhälsans.
Det är lite sorgligt. Särskilt i dessa tider kunde man ju tycka att nationellt oberoende skulle uppskattas lite extra. Åtskilliga folk har inget land. Och en del får se sitt land skövlas och stjälas. Inte minst tack vare Gustav Vasa – och dalkarlarna, förstås – är vi svenskar lyckligt lottade.
Nästa år får vi en ny chans. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung, av riksmötet i Strängnäs (det är därför vi har nationaldag på det datumet). På midsommardagen tågade han in i Stockholm.
Det pågår förberedelser för jubileet både i Strängnäs och Stockholm. Programpunkterna presenteras senare i år. Men man kan befara att det bestående från firandet blir ännu en motionsslinga. Vilket förstås inte i sig är dåligt – Vasaloppet har ju visat sig livskraftigt.
Men med krig i Europa är det möjligen också angeläget att tillfället får uttrycka något större.
Hälsa är i och för sig viktigt. En sund själ i en sund kropp, och allt det där. Men alla dessa sunda kroppar måste ha en plats också. Den platsen är Sverige.
Rysslands försök att beröva Ukraina friheten och självbestämmandet påminner oss om vad vi har att vårda.
