Om inte det senaste dygnets händelser påverkar synen på Nato, när sker det då?
När den ryska invasionen av Ukraina är ett faktum svarar den svenska regeringen med det tyngsta vapen den har att tillgå: ett skarpt formulerat pressuttalande.
På tisdagförmiddagen höll statsminister Magdalena Andersson presskonferens i Rosenbad. ”Sverige fördömer kraftfullt Rysslands agerande”, var budskapet. Den ryska aggressionen är ett ”brott mot folkrätten” och en ”kränkning” som kommer att mötas av ”ett kännbart svar” i form av ”ett sanktionspaket” från EU. Sverige avsätter extra stöd till Röda korset.
Begreppet invasion ville statsministern inte använda. Och den helt centrala frågan undvek hon. ”I ett väldigt osäkert säkerhetspolitiskt läge finns ett stort behov av stabilitet. Sverige kommer att stå för stabilitet”, svarade hon den finske journalist som undrade hur situationen påverkade synen på att eventuellt söka Nato-medlemskap tillsammans med Finland.
Men om inte det senaste dygnets händelser påverkar synen på Nato, när sker det då?
Värnlösheten hos ett utsatt folk utan militärt stöd kan knappast bli mer uppenbar än dagen efter att en aggressiv stormakt förklarat att invasionen är påbörjad.
Frågan kan rimligen inte ställas på ett rakare sätt. Hade det varit bra för Ukraina att vara med i Nato? Ryssland hade inte kunnat slita landet i stycken.
Vore det i så fall inte bra för Sverige att vara med i Nato? Vårt land är lika ensamt.
Alltsedan Rysslands invasion av Georgien 2008 har insikten om behovet av en militär försvarsallians blivit allt mer förankrad. Men Socialdemokraterna har tvärtom bemött ett allt aggressivare Ryssland med uttalad undfallenhet. Förr om åren hette det i regeringsdeklarationerna att Sverige var alliansfritt och att politiken låg fast. Men sedan Socialdemokraterna kom till makten pekas Nato ut som något icke önskvärt. I Finland gör regeringen tvärtom, och understryker landets rätt att när som helst söka medlemskap i Nato.
Riksdagen vill se ett närmande, men med Socialdemokraterna rör sig regeringen bort från Nato. Hur det kommer att låta nästa gång Magdalena Andersson stakar ut den säkerhetspolitiska linjen är påfallande oklart. Hon håller öppet för att bilda regering med det enda riksdagspartiet som driver linjen att Nato ska avvecklas och att amerikanska militärbaser utomlands ska stängas. I Vänsterpartiets program heter det att ”militärbaser på utländskt territorium ska avvecklas och att Nato och alla militärallianser ska upplösas”.
Läs även: Nooshi Dadgostars dödskyss
Det finns skäl att ifrågasätta huruvida Natos löften om expansion har påverkat Rysslands agerande. Kanske hade det gått att freda Ukraina med en annan, mer realpolitisk hållning. Det går också att diskutera alternativ till Natomedlemskap. Kanske kan Sverige säkra den nationella suveräniteten på annat sätt. Med allmän värnplikt och försvarsanslag som för ett halvsekel sedan vore det kanske möjligt.
Men inget av denna diskussion hörs i den svenska vänstern. Där säger man nej till det enda realistiska alternativ som finns i dag. Inte heller lägger man grunden för något annat hållbart.
Och blir det rysk invasion står man beredd med ett pressmeddelande och en postgiroblankett till Röda korset.
