Kan vi lita på att Moderaterna ljuger? Frågan känns kanske igen. Den brukar normalt riktas åt andra hållet.

Valåret 1994 var den liberale nationalekonomen Marian Radetzki oroad. Under åren i opposition hade Socialdemokraterna profilerat sig med en näringslivsfientlig och plakatmässig politik. Radetzki ville helst tro att partiet skulle föra en mer återhållsam och ekonomiskt klok politik i regeringsställning. Men, skrev han på DN debatt inför valet, ”kan jag verkligen lita på att Socialdemokraterna ljuger?” (1/6-94)

Under de senaste veckornas regeringskris har alla partier mer eller mindre försökt hålla sina kort väl dolda. Allt som sägs just nu ska bedömas mot den bakgrunden. Det är som med färskpotatisen till midsommar, den ska sväljas med en klick smör och en nypa flingsalt.

I förra veckan gjorde Moderaterna utspel riktade mot Centerpartiet. ”Liberalerna har tydligt tagit ställning” sade partiledaren Ulf Kristersson (M) till SR Ekot (24/6). ”Om Centern också vill ha en borgerlig regering så skulle den kunna tillträda omedelbart”.

Den ekonomiskpolitiska talespersonen Elisabeth Svantesson (M) lät sig senare också intervjuas i Ekot (26/6) och pekade ut en rad argument varför Centern borde stödja en borgerlig regering. Rubriken löd ”Moderaterna sträcker ut en hand till Centerpartiet”.

”Ser man till politikens innehåll finns många sakfrågor där Centerpartiet och Moderaterna har stor samsyn. Särskilt tydligt är detta vad gäller ekonomiska reformer och reformer som handlar om skogs- och äganderättsfrågor”, sammanfattade Moderaternas officiella twitterkonto. ”Det finns - om Centerpartiet vill - majoritet för en borgerlig regering sedan riksdagen röstat bort Stefan Löfven”

Sverigedemokraternas riksdagsman Martin Kinnunen reagerade med ett ord. ”Nej.” SD vill inte ha en regering där C har inflytande.

Läs även: Konservativa blocket störst bland manliga LO-väljare

Moderaternas flört med Centern ska som sagt kanske främst tolkas som ett taktiskt rävspel i regeringskrisen.

Men, för att komma tillbaka till Marian Radetzkis klassiska fråga, törs man verkligen lita på att Moderaterna ljuger? Är det säkert att Moderaterna skulle välja ett konservativt styre som vilar på Sverigedemokraterna, om det samtidigt finns ett mer grönt och liberalt alternativ?

Det har varit en tvehågsen process för Moderaterna att frigöra sig från arvet efter förre partiledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt. Klivet från den forna Alliansen till det konservativa blocket kan knappast beskrivas som helhjärtat.

Det var Kristdemokraternas Ebba Busch som öppnade för samarbete med Sverigedemokraterna. Det dröjde lång tid därefter innan Ulf Kristersson förde samtal med SD:s Jimmie Åkesson. Hade Moderaterna ens tagit steget om inte Kristdemokraterna drivit på?

Moderaternas utsträckta hand till Centerpartiet hade möjligen känts kallare om inte tvivlen funnes. Nu står i stället moderata väljare inför samma fråga som en gång plågade Marian Radetzki.

Törs man lita på att Moderaterna ljuger när de bjuder in Centerpartiet? Eller måste man rösta på något parti som tvingar M att driva moderat politik?

Läs även: Dagen då SD bröt vänstervallen