Ibland händer det att man hittar ett skadat djur vid vägkanten. Man vill hjälpa, men vet att det i bästa fall bara kan leda till ett livslångt lidande för offret.

I dag börjar Liberalerna sitt landsmöte. Under helgen ska närmare 200 partiombud samlas i Linköping för att fastställa riktningen inför valet 2022. De stora punkterna på dagordningen utgörs av några förslag till handlingsprogram gällande sjukvård, socialpolitik och skola. Höjdpunkten är annars partiledaren Nyamko Sabunis tal vid lunchtid på lördagen.

Men allt kommer ändå att handla om partiets inre plågor.

Över 20 motioner till landsmötet syftar till att förhindra eller begränsa partiledningens möjligheter att stötta en regering där Sverigedemokraterna har inflytande. Motionärerna är uppfinningsrika. Budgetförhandlingar med SD ska uteslutas. SD ska inte ha tjänstemän i regeringskansliet. Biståndet är en röd linje. Anslagen till public service är en annan. Feminism är ytterligare en. Och så vidare, ner till att landsmötet ska fastslå att ”nationalismen som ideologi är ond”.

Frågan avgjordes redan på partirådet i mars -21, då Nyamko Sabuni vann stöd för sin linje att gå till val som ett parti i högerblocket.

Men smärtan sitter djupt i Liberalerna. Åtskilliga av partiets äldsta – eller årsrikaste som det heter på folkpartistiska – trotjänare ylar.

Läs även: Ett blågult block har formats

Förre partiledaren Bengt Westerberg har redan förklarat i ytterkantsvänsterns nyhetstidning ETC att han inte vill rösta liberalt nästa år. Till landsmötet motionerar Gabriel Romanus, riksdagsledamot redan 1969 och socialminister 1978–79, om att slå fast att L inte är ett högerparti. Maria Leissner, partiordförande 1995–97, och Olle Wästberg, riksdagsledamot 1976–82, vill inte tolerera en regering som överväger att banta public service. Gunnar Andrén, riksdagsman 2002–14 och chefredaktör för partiorganet Nu under ett drygt decennium dessförinnan, vill fastslå att partiet inte ska vara ett stödparti. Barbro Westerholm, riksdagsledamot sedan 1988, vill ha HBTQ som röd linje.

Det är starka ideologer. De kommer aldrig att ge sig. De målade röda linjer redan under Alliansen. De lämnade soffan när Ny Demokrati klev in 1991. De reserverade sig mot Thorbjörn Fälldin 1976. Några av dem obstruerade mot Engelbrekt vid Arboga möte 1435.

Landsmötet i Linköping är schemalagt så att ärendena om partiets vägval i regeringsfrågan behandlas på fredagkvällen. Tanken är väl att partistyrelsens linje ska segra och att partiledaren på lördagen ska kunna triumfera i sitt linjetal. Så lär det dock inte framstå, eftersom första dagens konfliktlinjer sätter tonen för bevakningen.

När man ser ett skadat djur ligga vid vägkanten är det inte mycket man kan göra.

Läs även: Mardröm för Nyamko Sabuni – 2,5 %