För ett decennium sedan fanns det 30 ölbryggerier i Sverige. Vid utgången av 2020 var antalet aktiva svenska öltillverkare 450. Jag vet att det är bonnigt att tänka på procenten – men det är en ökning med över 1 400 procent.

En liknande utveckling syns i andra dryckesslag. När jag var ung var tanken på svenskt vin absurd, om man nu inte menade någon härtappad bulkprodukt som Parador, ”ett mjukt rödvin från det soliga Spanien”. I dag finns det 57 svenska vintillverkare som både odlar sina druvor och framställer vinet. Det finns 44 cidermakare. I Systembolagets katalog 2020 fanns förra året 134 inhemska spritproducenter. Ja, det finns fler svenska gindestillerier i dag än det fanns öltillverkare för ett decennium sedan.

Denna explosion av kreativitet, kvalitet och tillgång har skett samtidigt som den totala alkoholkonsumtionen kontinuerligt har minskat. För ett decennium sedan drack genomsnittssvensken närmare 10 liter ren alkohol och år, numera är konsumtionen nere under 8,5 liter.

Den alkoholpolitiska föreställningen att ökad tillgång skadar samhället är falsk. Förbättrad service, förlängda öppettider, mer alkoholreklam, större import, fler serveringstillstånd, växande krogbransch, internetförsäljning och hemleverans – inget har lett svensken i fördärv. Den gamla skräckpropagandan har tvärtom vederlagts gång på gång under de senaste decenniernas liberaliseringar.

Tänk om vi nu kunde bejaka den här marknaden i stället för att försöka kväva den!

I veckan presenterades regeringens gårdsförsäljningsutredning. Det skedde närmast under hot, framtvingat av Centerpartiet i januariavtalet. Utredningen föreslår att mindre, lokala tillverkare ska få sälja sina produkter i anslutning till verksamheten.

Det är tredje gången frågan utreds. Inte för att den är svår att lösa, utan för att starka intressen stretar emot. Systembolaget vill inte ha konkurrens, tagelskjortelobbyn tycker inte att vanligt folk ska njuta och en rad politiska partier har inte uppdaterat sin analys sedan mellanölsexperimentet 1965.

Utredningen har för säkerhets skull både hängslen och livrem på. Den föreslår en försökstid på sex år, så att omregleringen kan stoppas ifall folk börjar spy i rännstenarna eller dansa på borden. Ett strikt reglemente ska möjliggöra ett bibehållet och med EU-rätten förenligt detaljhandelsmonopol i övrigt. På så sätt kan partiernas obegripliga kärlek till Systembolaget tillfredsställas.

Läs även: Skål för Michelinstjärnorna!

Om utredningen når så långt som till proposition – vilket en socialdemokratisk regering naturligtvis kan förhala – är det inte osannolikt att gårdsförsäljning kan bli verklighet. Utredningen är så utformad att såväl Liberalerna som Kristdemokraterna kan svälja utan att bita av. Därmed finns det faktiskt en majoritet i riksdagen, från mitten och högerut.

Omregleringen skulle rentav kunna skötas utan regeringens medverkan. Frågan är utredd, förslag på lagtext finns – saken skulle kunna avgöras genom utskottsinitiativ i riksdagen. Det skulle kunna vara klart till sommaren. Men det skulle förstås kräva att Annie Lööf och Centerpartiet accepterade att driva igenom en reform med hjälp av Sverigedemokraterna.

Gör det bara. Det vore en befrielse på flera plan.

Låt ölen vara näring!

Läs även: Så många öl måste varje svensk dricka för att rädda krogarna