Facebook noscript imageGudmundson: Moderaterna de gröna – hur rädd ska man vara?
Per Gudmundson
Ledare
Gudmundson: Moderaterna de gröna – hur rädd ska man vara?
Moderatledaren Ulf Kristersson vill lansera en grön höger. Foto: Pontus Lundahl, TT.
Moderatledaren Ulf Kristersson vill lansera en grön höger. Foto: Pontus Lundahl, TT.

Moderaterna lanserar sig som grönt parti femton år efter att Fredrik Reinfeldt försökte göra om M till arbetarparti. Hur orolig behöver man vara?

Moderaterna ska bli ”Sveriges riktiga miljöparti”. Det påstår partiledaren Ulf Kristersson och en rad M-företrädare i ett nytt utspel. Partiet har tagit fram en ny klimatpolitik som ska antas på arbetsstämman i oktober och ligga till grund för eventuella reformer i regering efter valet -22. Mer kärnkraft, friare skogsnäring, utökad gruvdrift, förenklade byråkratiska processer, högre skrotningspremie på gamla bilar, samt klimatbistånd och internationella utsläppsavtal i stället för regleringar på hemmaplan finns bland förslagen.

Utspelet signalerar en moderat vilja att slipa ner trösklarna för den urbana medelklass som tidigare kanske röstat på Miljöpartiet eller Centerpartiet. Man vill framstå som mindre hotfull och underlätta för eventuella blockbytare.

Den väljare som minns företrädaren Fredrik Reinfeldts försök att lansera M som det nya arbetarpartiet bävar möjligen inför Ulf Kristerssons gröna höger. Reinfeldts triangulering innebar inte bara att gamla kommandohöjder övergavs – partiet körde också vilse i det ”nya”. En miljon migranter och 60 utsatta områden senare torde entusiasmen vara måttlig inför fortsatta moderata experiment.

Det skulle finnas verkliga skäl till oro om det moderata utspelet innebar något faktiskt närmande till Miljöpartiet. Ett sådant vore tyvärr inte otänkbart. I Stockholm köpte de forna allianspartierna över MP från det röda blocket efter valet 2018. Det blågröna samarbetet har sedan dess förvandlat staden till ett stadsplaneringslaboratorium för att provrörsbefrukta miljöfundamentalism med marknadsliberalism. Resultatet: Frankensteins monster på elscooter.

Läs även: Kan vi lita på att M ljuger?

Men Moderaternas klimatutspel ska snarast tolkas som ett utslag av partiets lite speciella organisationskultur. M är ett parti som präglas av ett slags Bror Duktig-mentalitet som tar sig uttryck i omsorgsfullt framtagna reformprogram, gärna i punktform. Således har partiet sedan något år haft arbetsgrupper i riksdagskansliet för att ta fram handlingsprogram inom en rad politikområden inför valet -22 (Svensk Tidskrift 3/9). Reformprojektet syftar till konkreta förslag inom bland annat kriminalitet, integration, arbetslöshet och klimat. I valrörelsen ska partiföreträdarna enkelt kunna peka på vad som behöver göras; vid en tänkt valseger ska M ha en färdig agenda att sjösätta omgående.

De klimatåtgärder som Moderaterna lanserar som ”nya” är heller inte ägnade att förvåna kärnväljarna. Tvärtom känns det mesta välbekant. Kärnkraft, äganderätt och tilltro till att näringslivet kan gå i spetsen för miljöarbetet är eviga moderata ståndpunkter.

Förvisso finns risken att Moderaterna sträcker sig för långt ut mot antingen Centerpartiet eller Miljöpartiet. Men då kommer det att bero på maktbegär, och inte på det nya klimatpolitiska programmet. Det är upp till Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att förhindra att Moderaterna blir alltför gröna.

Läs även: Nu har det blivit dags för den miljöpartistiska pyramiden

Per Gudmundson

Tidigare medarbetare på ledarsidan. Utbildad vid journalisthögskolan i Stockholm. Bakgrund som journalist vid SVT, SR och kommersiell tv, 13 år som ledarskribent i SvD. Tills nyligen presschef i KD.