Med bara en månad kvar att sammanställa slutrapporten har den statliga Coronakommissionen slutligen lyckats få tillgång till regeringskansliets handlingar. Det skedde först efter att kommissionen gått ut med offentlig kritik av regeringens hemlighetsmakeri, och efter att visselblåsare inom förvaltningen avslöjat dokumentens existens för ledarskribenten Peter Wennblad i SvD.

På fredagsförmiddagen fick tjänstemän från kommissionen till sist sitta ner med kanslipersonal och ta del av underlag från regeringens särskilda krisgrupp för ministrarnas statssekreterare, Gruppen för strategisk samordning (GSS). Gruppen har sammanträtt vid omkring 250 tillfällen under pandemin, utan att upprätta något enda protokoll. Och regeringen har inte velat erkänna existensen av några viktiga underlag.

Men nu kryper sanningen fram, trots regeringens mörkläggning.

Det är en stor skandal. Men jag är inte förvånad. Regeringen har mörkat ända sedan pandemin bröt ut.

Under pandemins första och andra våg hade jag förmånen att arbeta i riksdagen, i Kristdemokraternas partikansli. Min roll var modest, men placeringen gav viss insyn, eftersom jag jobbade nära partiledaren.

För att förankra sina åtgärder i pandemin höll regeringen regelbundna överläggningar med partiledarna. Det var ganska stora sammanträden, som ibland hölls fysiskt, ibland digitalt. Partiledarna (och deras stabschefer) delgavs information om beslut som var på gång, och hade också möjlighet att komma med förslag och synpunkter. Det var många möten, särskilt under våren -20, pandemins första våg. Då hölls sammanträden en gång i veckan.

KD:s Ebba Busch begärde vid dessa överläggningar regelbundet att få ta del av de underlag som regeringen baserade sina åtgärder på. Såvitt jag kan erinra mig presenterade regeringen aldrig några. Noll. Inget. Nada.

Det gick alltså aldrig någonsin att få svar på varför restriktioner såg ut på ett visst sätt, vilka vägval som gjordes, eller hur beslutsfattarna resonerat vid olika kritiska avgöranden.

Ebba Busch var starkt kritisk till hemlighetsmakeriet. ”Busch kräver öppna kort om coronastrategier”, skrev exempelvis TT (14/5-20).

Läs även: Efter 15 000 döda fortfarande inget ansvar

Regeringens smusslande tycktes sprida sig neråt. Det visade sig under våren -20 att Folkhälsomyndigheten slutade föra minnesanteckningar, som annars kunde ha begärts ut av granskande journalister. Höga tjänstemän på expertmyndigheterna raderade mejl. Kommuner mörkade smittan på äldreboenden (Expressen 13/6-20).

När regeringskansliet nu också har undanhållit dokumentation från Coronakommissionen är mönstret tydligt. Makthavarna vill slippa att ställas till svars för Sveriges misslyckande. 15 631 personer har registrerats avlidna i Sverige hittills. Hade våra beslutsfattare mött pandemin som i Norge, särskilt under första och andra vågen, hade kanske mer än 13 000 dödsfall kunnat undvikas. Regeringar har tvingats avgå för mindre.

Det är inte första gången en socialdemokratisk regering ertappas med att undanhålla sanningen. Kanske är det ingen slump att ordet kabinett betyder både regering och hemlighus. Luktar gör det hur som helst.

Hösten 2006 avslöjade SvD:s Mikael Holmström de så kallade Tsunamibanden, som stuvats undan i ett kassaskåp i regeringskansliet. Banden innehöll back-up på den socialdemokratiska regeringens mejltrafik under tsunamikatastrofen i december 2004, då 543 svenskar miste livet. Fyndet gjorde att 2005 års katastrofkommission fick kompletteras. Statsministerns närmaste medarbetare hade lämnat oriktiga uppgifter.

Oftast blir det enskilda tjänstemän som får bära skulden när smusslandet avslöjas. Men det stinker kabinett lång väg.

Läs även: Restriktioner som slår i blindo