Bedrägerierna blir allt fler och kopplas till vapen, narkotika, terror och internationella ligor.
På femton år har antalet anmälda bedrägeribrott ökat med 280 procent. Under 2020 anmäldes 218 000 bedrägerier. Ökningen har länge antagits hänga ihop med större möjligheter till brott via internet, e-förvaltning och sociala medier, men oroande mönster framträder i en ny analys från polisens Nationella bedrägericentrum (NBC).
Analysen utgår från de drygt 473 000 bedrägeriärenden som inkommit mellan 2018 och 2020. I knappt 48 000 fall har det registrerats en skäligen misstänkt. De misstänkta har kontrollerats mot polisens övriga uppgiftssamlingar, för att kunna se om gärningspersonerna förekommer i andra kriminella sammanhang och särskilt då inom brottsliga områden polisen prioriterar.
Över hälften (54 procent) av de misstänkta i bedrägeriärendena återfinns i polisens register. I genomsnitt förekommer varje misstänkt 3,7 gånger, vilket antyder att bedragarna är kriminella mångsysslare.
De är inga dunungar. 41 procent kopplas till narkotika och vapen, exempelvis. 6 procent till internationella brottsnätverk. 5 procent till terrorism. Och 12 procent härleds till brottsligheten i de särskilt utsatta områdena.
NBC ser ”ett samband mellan den senaste tidens skjutningar och bedrägeribrottsligheten”. Att bägge brottskategorierna rusar uppåt samtidigt i statistiken är då ingen slump. Teorin är att vinster från bedrägerier investeras i annan brottslig verksamhet, vilket leder till ökad konkurrens mellan de kriminella nätverken och mer våld.
Beloppen är stora. Enligt analysen genererade bedrägerierna mellan 2,1 och 2,3 miljarder kronor i brottsvinst under 2020.
Därutöver tillkommer kriminella intäkter från så kallade välfärdsbrott. Dessa ingår inte i analysen, men polisen uppskattar att bedrägerierna mot välfärdssystemen genererar ytterligare mångmiljardbelopp. Varje år utbetalas mellan 11 och 27 miljarder kronor felaktigt till enskilda och företag. En ansenlig del tros vara knuten till kriminell verksamhet.
Läs även: Osynlige mannen i Somalia
Rapporten understryker rättsväsendets nuvarande maktlöshet. En räkneövning kan illustrera problemets omfattning. Om drygt hälften av de misstänkta redan finns i polisens register, och närmare hälften av dessa kan knytas till sammanhang med narkotika och vapen, betyder det att runt 10 000 individer kan vara aktiva i den organiserade brottsligheten trots polisens vetskap.
Inte konstigt då att Sverige betraktas som ett smörgåsbord för kriminella.
En dellösning på problemet torde vara att vända upp och ner på rådande straffsystem. I dag ges rabatter för upprepad brottslighet. Förhärdade brottslingar kan därför begå brott så att säga gratis. Men tvärtom borde straffen bli hårdare för annars bagatellartade gärningar som kan kopplas till organiserad brottslighet. På så sätt skulle livsstilskriminella hållas inlåsta.
Bedrägeri kan förstås vara en vanlig grabb som i ett svagt ögonblick lurar till sig en pryl på internet. Ett sådant ärende ska enskilt rimligen inte leda till ett alltför hårt straff. Men motsvarande gärning kan också vara ett led i en större kriminell operation. Då borde samhället svara med tyngre artilleri.
Straff har skärpts för en rad allvarliga brott som förekommer i samband med den organiserade kriminaliteten. På samma sätt skulle man naturligtvis kunna göra med bedrägeribrotten – exempelvis genom att utöver grovt brott införa synnerligen grovt brott.
Men frågan är om det inte är dags att höja straffen för alla brott som begås inom den organiserade brottsligheten.
