En sällsynt blomma kan bli ett problem för Cementa – om bolaget överlever helgen, vill säga.
Säga vad man vill om den förda politiken, men man lär sig i alla fall väldigt mycket av den.
Om nipsippan, till exempel. Nipsippan (Pulsatilla patens) är en mjukt hårig ört i familjen ranunkelväxter. Den blir drygt en decimeter hög med flikiga blad och ljust violetta blommor. Egentligen en stäppväxt, återfinns den huvudsakligen i Centralasien och Östeuropa, men också på ett fåtal platser i Sverige. Den finns i Ångermanland men ses främst i soliga, torra miljöer på grus eller kalkhällar på Gotland, där förekomsten i Sverige registrerades för första gången 1855.
Nipsippan är aktuell för att den representerar ett i raden av problem som svensk industri möter med anledning av den förda politiken. Länsstyrelsen på Gotland vill utvidga naturreservatet i File hajdar på Gotland för att skydda den fridlysta blomman. Men det skulle på sikt sätta stopp för utvinning av kalkfyndigheterna där [på sikt].
Utan kalk, ingen cement, och utan cement ingen svensk industri. Därför vädjar Cementa – som funnits på Gotland nästan lika länge som mänskligheten har känt till att där växer nipsippor – till regeringen. I ett brev till Näringsdepartementet skriver bolaget att planerna på naturreservat inskränker möjligheterna för framtidens cementindustri (Aftonbladet 25/10).
Som om regeringen hade planer för framtiden. Regeringen lär ha fullt upp med att hitta ännu en paniklösning för att undvika att dess miljöpolitik ödelägger svensk industri redan till helgen.
Läs även: Först Cementa – nu LKAB
På söndag – den sista oktober – löper ju Cementas tillfälliga frist för kalkbrytningen i Slite ut. Bolaget har höjt takten och bunkrar nu för fullt så att cement ska kunna levereras även en tid efter det väntade produktionsstoppet. Fram till december kan det gå, sedan hotar cementransonering.
Att döma av regeringens framförhållning hittills lär inte frågan om en eventuellt blomstrande framtid prioriteras särskilt högt.
Botaniskt intresserade kan trösta sig med att redan Carl von Linné kände till nipsippan. Ett specimen hade hittats i Tobolsk i Sibirien, enligt hans Species plantarum (1753). Och där i trakterna blommar den fortfarande, till synes oberörd av svensk miljöpolitik.
