Den goda nyheten är att förbättring är möjlig. Gårdsten i Göteborgsstadsdelen Angered har länge varit ett av landets mest ökända bostadsområden. Men polisen har sedan några år sett positiva resultat av sitt målinriktade arbete. Och nu räknas inte längre platsen som en av landets värsta. Gårdsten har klassats om av polisen, från särskilt utsatt till bara utsatt område.

Den dåliga nyheten är att läget som helhet i landet är i det närmaste oförändrat. Det totala antalet utsatta områden har ökat från 60 till 61. Flera av de förbättringar som setts – som färre upplopp och bilbränder – kan bero på att kriminella gäng har förbjudit sina hantlangare att begå den sortens brott som lockar till sig blåljus eftersom det är dåligt för den kriminella verksamheten. Det framgår i årets ”Lägesbild över utsatta områden” som Nationella operativa avdelningen (Noa, det som förr kallades rikskriminalen) vid Polisen publicerade i förra veckan.

Till listan över utsatta områden har lagts miljonprogrammen Fisksätra i Nacka kommun, Flemingsbergs stora bostadsområden Grantorp och Visättra i Huddinge kommun, samt Valsta, en stadsdel i Märsta, Sigtuna kommun.

Samtidigt har två avlistats helt. I radhusbebyggda Klockaretorpet i Norrköping och höghusområdet Rannebergen i Göteborgsförorten Angered anser polisen att utvecklingen har varit positiv och att denna tendens varit ihållande över tid.

Ungefär fem procent av Sveriges befolkning, cirka 550 000 personer, bor i områden där polisen bedömer att kriminella har stor negativ påverkan på lokalsamhället. Polisen rankar stadsdelarna i tre kategorier.

Utsatta områden präglas av låg socioekonomisk status och allmän otrygghet vilket gör att de boende inte gärna anmäler brott eller hjälper till i brottsutredningar. Hot och utpressning förekommer. Narkotikahandel sker mer eller mindre öppet, och våldsamma uppgörelser mellan gäng riskerar att skada tredje man. Läget bedöms som allvarligt, men de kriminella har inte tagit den territoriella kontrollen.

I särskilt utsatta områden är läget däremot akut. Det är ”svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag”. Här förekommer i stället parallella samhällsstrukturer och systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare. En hög koncentration av kriminella bor och verkar i områdena. Brottsligheten uppvisar tecken på utstuderad vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället. Polisen bedömer att det i dag finns 19 särskilt utsatta områden.

Däremellan finns riskområden. Det är utsatta områden som – om inte adekvata åtgärder sätts in – kan vara på väg att bli särskilt utsatta. 14 bostadsområden bedöms ligga i riskzonen.

Sedan polisen började klassificera utsatta områden 2014 har analysverktygen förfinats. Områdenas betydelse för den organiserade brottsligheten har klarlagts med ny statistik. Exempelvis inträffade knappt 40 procent av landets skjutningar förra året i de utsatta områdena (som jämförelsevis sammanlagt utgör drygt 0,02 procent av Sveriges yta). Den svenska kommunikationen i krypterade mobiltjänsten Encrochat, som knäcktes av fransk polis, skedde till 13 procent via koppling till mobilmaster i utsatta områden.

Kartläggningen, som blev mycket omstridd när den introducerades, har bidragit till utvecklingen av polisarbetet. Detta inkluderar nu andra myndigheter och lokala aktörer i samverkan. Arbetet i de utsatta områdena har också fått en internationell dimension. Noa har upprättat direktkontakt med lokalpolisen på spanska solkusten, varifrån Sveriges kriminella styr mycket av narkotikatrafiken. Poliser i våra utsatta områden har numera kontinuerligt stöd från och utbyte med tyska kollegor för att ”öka kunskapen om kriminella släktbaserade nätverk eller klaner”.

Sedan ett drygt decennium samarbetar tolv myndigheter – allt från Skatteverket och Försäkringskassan till Tullverket och Kustbevakningen – för att bekämpa organiserad brottslighet. Verksamheten har graviterat mot de utsatta områdena. Stora ekonomiska värden noteras. Genom att förverka brottsbyten har omkring 36 miljoner kronor dragits in från kriminella i utsatta områden. 21 miljoner kronor i skadestånd har påförts. Skatteverket har upptaxerat kriminella för närmare 126 miljoner kronor. Försäkringskassan har krävt återbetalning av 41 miljoner kronor samt förhindrat framtida utbetalningar i storleksordningen 35 miljoner. Arbetsförmedlingen har krävt tillbaka 9 miljoner kronor och stoppat 15. Kronofogden har utmätt värden motsvarande 30 miljoner kronor. Och detta alltså enbart i de utsatta områdena, och bara under 2019–20.

Läs även: Osynlige mannen i Somalia

Polisen har forskningsstöd för att finkalibrera analysen av områdena. En strategisk karta med demografiska fakta och livsvillkor hjälper polisen att bättre förstå varför ett område är utsatt och vilka platser som riskerar att bli det. Noa konstaterar därvid att ”befolkningsmängd och utländsk bakgrund i kombination med antalet skjutningar och narkotikabrott utgör starka indikatorer”.

Forskningen som polisen stödjer sig på är ännu tydligare. Den kriminologiska studien ”Swedish conditions? Characteristics of locations the Swedish police label as vulnerable”, vilken Noa refererar till flera gånger i rapporten, visar – förenklat uttryckt – att det som bäst förutsäger huruvida ett område blir utsatt eller inte är andelen boende med utländsk bakgrund. Faktorer som sysselsättningsgrad eller mängden vardagsbrott bleknar i jämförelse.

Sambandet är så uppenbart att statsvetaren Peter Santesson kunde förutsäga att bostadsområdet Valsta i Märsta snart skulle kvala in som utsatt, enbart utifrån Valmyndighetens statistik över röstberättigade och andelen utländska medborgare (Expressen 24/10).

Att minska invandringen för att stoppa framväxten av utsatta områden tycks dock inte vara aktuellt.

Socialdemokraterna vill vara både ”hårda mot brotten och hårda mot brottens orsaker”. Inför valet 2018 lovade exempelvis dåvarande statsministern Stefan Löfven en permanentad miljardsatsning på upprustning av miljonprogrammet. ”Inga områden i Sverige ska vara särskilt utsatta” hette det i utspelet. Men viljan att ta itu med ”brottens orsaker” syns bara så länge det är rätt orsaker.

Socioekonomiska orsaker är gångbara. Demografiska är det inte.

Så när forskningen visar att utsatta områden växer fram i städer med hög koncentration av människor med utländsk bakgrund – då föranleder det inga åtgärder mot ”brottens orsaker”.

Därför lär vi få en fortsatt tillväxt av utsatta områden. Den enskilt viktigaste faktorn är ännu politiskt oberörbar.

Läs även: Samtidens sjukaste kulturella uttryck