Anne Ramberg är sedan länge en kontroversiell figur. Som generalsekreterare för Advokatsamfundet, en position hon höll i 19 år, drev hon på för en generös invandringspolitik, med få eller inga konsekvenser för asylsökande som stannade kvar efter att ha fått avslag, eller som begått brott. Nu har Ramberg, som idag är av regeringen tillsatt styrelseordförande för Uppsala universitet, lagt sig i Rysslands konflikt med Ukraina, och förvånansvärt nog ställt sig på Rysslands sida.

Läs även: Lindén: Inte ska väl Putin behöva gå till NK, Ramberg?

Till att börja med har hon fel. Ryssland är inte omringat, och har inga skäl att känna sig omringat. Att Natobaser finns i länder som gränsar till Ryssland, beror på att dessa länder själva bett Nato att etablera dessa baser för att skydda dem från Ryssland. Varför? För att Ryssland är en historiskt helt kass granne som ständigt och jämnt attackerat och våldfört sig på mindre grannländer. Om du misshandlar din granne och han efteråt skaffar vapenlicens, så kan du knappast hävda att din grannes vapenlicens är en ”provokation” mot dig.

Ryssland vill inte kännas vid sin egen historia och hur den lett till den situation landet befinner sig i idag, med grannländer som vänt sig bort från landet och mot Väst.

Faktum är att Ryssland skulle behöva bearbeta, erkänna skuld och på allvar be om ursäkt för sina fruktansvärda handlingar, på samma sätt som Tyskland gjorde efter Andra världskriget. Det är mycket tråkigt att Ryssland ännu inte är moget nog att göra det, men det är rent av tragiskt att Anne Ramberg hjälper dem förtränga och minimera sina historiska illdåd.

Det är också intressant att Ramberg, som så ivrigt förespråkat mångkultur, nu uppenbarligen ser på världen ur ett kolonialistiskt perspektiv. En gång i tiden satte sig de europeiska stormakterna ner till ett möte och delade upp Afrika sinsemellan. Storbritannien fick Kenya, Tyskland fick Somalia, Frankrike fick Kongo, och så vidare. Uppdelningen var godtycklig, och självklart frågade ingen folket i de på den tiden självständiga afrikanska länderna om deras åsikt. Nu anser Ramberg tydligen att Östeuropa ska tvingas finna sig i att tillhöra Rysslands intressesfär, på samma sätt som Kongo och Madagaskar fick finna sig i att tillhöra Frankrikes.

När jag först läste Rambergs tweets så var min första fråga ändå varför hon skrev dem. Även om jag aldrig hyst någon större respekt för Ramberg, så blev jag mycket förvånad över att hon överhuvudtaget kommenterade ämnet. Vad har hon, en person med ett högt ämbete och offentlig profil, att vinna på att försvara Ryssland? Anne Ramberg är dessutom trots allt advokat, och borde därför rimligen kunna det här med källkritik.

Vem är det som har inbillat Ramberg om alla de här sakerna? Är hon månne föremål för, eller del av, en rysk påverkansoperation? Hade Ramberg tillhört oppositionen hade hon utan tvekan anklagats för detta. Nu kommer hon inte bli det, och ärligt talat tror jag inte att hon är det heller.

Läs även: Dahlman: Ramberg har fel - viktigt att åklagare hörs i debatten

Den konspirationsteoretiskt lagde kunde möjligen tolka Rambergs inpass som ett sätt för det politiska etablissemanget att ”sondera terrängen”. Om regeringen nämligen av någon anledning övervägde att inta en mer Rysslandsvänlig linje, så vore det ju smart att skicka upp en politisk testballong först. Faktum är att Sverige under kalla kriget ofta uttryckte linjen (uttryckligen eller underförstått) att Nato och Sovjetunionen var lika dåliga.

Socialdemokraterna hade exempelvis inga problem med att skicka svenska lärare på studiekurser i Östtyskland. Svensk neutralitet innebar allt som oftast att vi låtsades som att några tusen djupt tragiska och fullkomligt vidriga fall av rasistiska lynchningar i USA var samma sak som Sovjetunionens systematiska folkmord på miljoner Ukrainare och flera andra grupper. För att vara neutrala var vi tvungna att bli blinda.

Om det var så att Sveriges regering önskade sig tillbaka till kalla krigs-retoriken där båda sidor är lika dåliga, så vore det ju direkt nödvändigt att svenskarna åtminstone delvis accepterade Rysslands propaganda. För det syftet skulle det ju minst sagt vara behändigt att ha av regeringen tillsatta personer med hög offentlig profil som lite diskret kunde sprida rysk desinformation och undersöka hur mottagliga svenskarna var för det ryska ”perspektivet”.

Läs även: Dahlman: Otäckt när Ramberg och Strandhäll vill tysta

Vidlyftiga spekulationer åsido så bör regeringen ställas till svars för Rambergs uttalanden. Ramberg är som sagt inte vilken person som helst utan en av regeringen utsedd styrelseordförande för ett av Sveriges allra mest prestigefyllda universitet. Självklart kan man vara en duktig universitetsadministratör även om man har knäppa politiska åsikter.

Men med tanke på regeringens tidigare betoning på att statstjänstemän och myndighetschefer ska ha rätt ”värdegrund” så vore det minst sagt intressant att höra Magdalena Andersson förklara hur Rambergs ryssvänliga linje går ihop med denna värdegrund.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. Twitter: @Nationstatist