Alla som har minsta intresse för amerikansk politik minns att Donald Trump efter att ha förlorat presidentvalet 2020 hävdade att valet inte gått rätt till. En stor del av det republikanska partiet hängde på Trump och förnekade valets legitimitet, något som kulminerade i stormningen av Kapitolium den sjätte januari 2021. Vad färre vet är att Donald Trump har en lång historia av att ropa ”Valfusk!”.

Läs även: Eftervalsanalys: Trump är inte Republikanernas framtid

Som de flesta vet så var Donald Trump känd från tv långt innan han engagerade sig politiskt. Han var programledare för The Apprentice, en dokusåpa där deltagarna tävlade om ett jobb på hans företag. Serien nominerades flera gånger till det prestigefyllda Emmypriset, men räckte aldrig hela vägen fram. Hur reagerade Donald Trump? Jo, han riktade fuskanklagelser mot Television Academy, stiftelsen som ligger bakom Emmypriset.

I februari 2016 påbörjades primärvalen i USA, alltså de interna val som Republikanerna och Demokraterna håller för att utse partiernas presidentkandidat. Donald Trump vann som bekant Republikanernas primärval, men det började inte så bra: För er som inte vet, så går ett primärval till så att varje delstat röstar i tur och ordning om vilka de vill se som presidentkandidater för respektive parti. Hela processen tar några månader. Först ut 2016 var Iowa, och i Iowa förlorade Donald Trump med knapp marginal mot senatorn Ted Cruz, en annan anti-etablissemangskandidat.

Vad gjorde då Trump? Jo, han anklagade såklart Ted Cruz för valfusk. Att förklara exakt hur primärvalet i Iowa går till är överkurs för den här texten, men Iowa-valet utmärks av bristen på valhemlighet (man röstar ofta genom handuppräckning), något som gör röstfuskande ännu svårare än i andra delstater. Några månader senare, när Cruz var Trumps enda kvarstående motståndare, anklagade han också Ted Cruzs pappa för att ha varit inblandad i mordet på John F Kennedy (!).

Donald Trump vann sedermera presidentvalet 2016 mot Hillary Clinton, dock med tre miljoner färre röster än Clinton nationellt. I USA:s valsystem spelade detta såklart ingen roll, och samma sak hade hänt förr: År 2000 blev George W Bush president trots att han fått en halv miljon färre röster än sin motståndare Al Gore.

Trump hade i detta läge kunnat konstatera att valsystemet är som det är och att hans seger ändå var legitim. Det gjorde han inte. Istället insisterade han på att han visst fått flest röster nationellt, och att Hillary Clinton på något sätt trollat fram tre miljoner extra röster åt sig själv.

Detta var från början absurt: Det råder ingen tvekan om att Hillary Clinton varit involverad i mängder av politiskt fuffens, men om hon var kapabel att trolla fram röster, så borde hon väl rimligtvis ha trollat fram ytterligare 11 000 röster åt sig själv i Michigan, samt 23 000 röster till i Wisconsin och 44 500 i Pennsylvania. Hade hon gjort det hade hon fått fler röster än Trump i de här tre avgörande delstaterna, och då hade hon blivit president. Ingen hade heller misstänkt någonting om hon vunnit delstaterna ifråga, eftersom hon ledde i opinionsmätningarna i alla tre.

Donald Trump kunde trots att han vunnit inte släppa att fler amerikaner ändå röstat på Clinton, och tillsatte därför en officiell kommission som skulle utreda exakt hur Clinton burit sig åt för att kunna fuska till sig över tre miljoner röster. Utredningen lades sedermera ner i tysthet efter att det stod klart att några bevis inte gick att finna. I amerikanska presidentval så kastas över 100 miljoner röster, och givetvis förekommer det några hundra eller några tusen felaktigt kastade eller räknade röster i varje val (det finns alltid en mänsklig faktor). Utredningen fann dock inte att det var mer än möjligen några tusen röster av de 136 miljoner som kastades 2016 som borde varit ogiltiga, och man fann inte heller några bevis för att de ogiltiga röster som ändå räknats hade gynnat Clinton mer än Trump.

Läs även: Trump får tillbaka sitt twitterkonto

I presidentvalet 2020 fick Donald Trump återigen färre röster än sin motkandidat. Denna gång skilde det sju miljoner röster och Trump förlorade dessutom valet. Återigen hävdade Trump att motkandidaten vunnit genom valfusk. Resten är, som man säger, historia. Omräkningar gjordes, samma resultat bekräftades, Trump lämnade in stämningar mot delstater där han förlorat, och domstolarna beslutade gång på gång emot honom.

Även Högsta domstolen vägrade ge Trump gehör, något som är särskilt anmärkningsvärt eftersom sex av nio HD-domare är republikaner, och att tre av dessa faktiskt hade utsetts av Trump själv. Alla HD-domare var, ideologiska skillnader till trots, rörande överens om en sak: Donald Trump hade förlorat, och inte på grund av valfusk.

Även den republikanske vicepresidenten Mike Pence, den republikanske senatsledaren Mitch McConnell och republikanska guvernörer som Brian Kemp stod, trots stora påtryckningar, fast vid att Trump faktiskt hade förlorat: De hade alla röstat på Trump och kampanjat för Trump, men efter att rösterna räknats insåg de att Trump besegrats, och detta försökte de förgäves få honom själv att inse. Utan dessa republikaners mod att stå upp mot Trump är det möjligt att efterspelet efter valet 2020 verkligen slutat i en konstitutionell härdsmälta.

Vad är då kontentan av allt detta? Antingen så är Donald Trump världshistoriens största fuskoffer, en stackare som genom åren förlorat både tv-pris, primärval och presidentval till elaka fuskare, eller så är han en utpräglad narcissist som inte kan medge när han förlorat, utan som istället ropar ”valfusk” som någon sorts försvarsmekanism eller snuttefilt för att skydda sitt eget gigantiska ego.

I det sistnämnda fallet är Donald Trump direkt olämplig som presidentkandidat, och Republikanerna bör istället inför valet 2024 nominera någon som behåller de positiva bitarna av Trumps politik, men som samtidigt inte lider av Trumps ego och narcissistiska läggning (exempelvis Ron DeSantis).

Ni som läser får dra era egna slutsatser men själv hoppas jag innerligt att Republikanerna är redo att pensionera Trump. Hellre det än att riskera att också nästa presidentval blir ännu ett kapitel i Trumps olyckliga kärlekshistoria med konspirationsteorier om valfusk.

Läs även: Analys: Donald Trump kandiderar med tal som havererar