För några år sedan jobbade jag åt Jessica Stegrud, som satt i samma utskott som Sara Skyttedal, i Europaparlamentet,. Vi hade båda inledningsvis höga förhoppningar på att vi skulle kunna samarbeta och lägga fram gemensamma förslag för Sveriges intressen, och tillsammans övertyga övriga i utskottet om att åtminstone möta oss i mitten.

Det visade sig dock snabbt att medan Skyttedal stod oss retoriskt nära, saknades antingen kurage eller vilja när det kom till att trotsa grupptrycket i hennes egen grupp.

Läs även: Skyttedals nya parti ställer upp i EU-valet – och nästa riksdagsval

När jag påbörjade min granskning av Sara Skyttedals tid i EU hade jag med andra ord låga förväntningar, men inget förberedde mig för vad jag skulle upptäcka.

I Europaparlamentet sitter man som bekant i partigrupper, men ledamöterna är ändå fria att rösta som de vill. Sverigedemokraterna röstar bara med sin grupp i cirka 60-65 procent av voteringarna. Skyttedal sitter i den invandringsvänliga, liberalkonservativa European People’s Party-gruppen (EPP), och trots hennes högerprofil har hon ofta röstat vänsterliberalt. I hela 85 procent av alla omröstningar röstar hon som hennes grupp vill.

Trots sin profilering inom invandringspolitiken har Skyttedal röstat som sin invandringsvänliga grupp i varenda omröstning kring fri rörlighet. Hennes röstprotokoll ger en bild av en politiker positiv till fri rörlighet, till asylsökandes rättigheter och till mångfald. Skyttedal röstade till exempel för en rapport om åtgärder för att bekämpa negativa attityder till romer. Men hon röstade mot ett förslag att lägga till en skrivelse om att romerna själva också har ett ansvar att integrera sig, och att den organiserade brottsligheten bland romer är ett problem.

Sommaren 2020, mitt under Black Lives Matter-protesterna, röstade hon dessutom för en resolution till stöd för genusinriktat antidiskrimineringsarbete.

På klimatområdet är det inte mycket bättre. Håller du med Miljöpartiet om att bensin- och dieselbilar är ett otyg? Sara Skyttedal röstade nämligen med Miljöpartiet för att förbjuda nya bensin- och dieselbilar från och med år 2035. Många, även i hennes egen partigrupp, gjorde uppror och röstade mot förslaget, men tyvärr för svenska bilister röstade Skyttedal med Miljöpartiet.

2019 kandiderade Skyttedal under slogan ”Make EU lagom again”. Därför är det märkligt att hon var med och röstade igenom ett förslag som syftade till att göra det enklare för EU och EU:s domstol att köra över medlemsländernas egna lagar och grundlagar. Skyttedal gick så långt som att aktivt rösta ner alla ändringsförslag, inklusive ett som hade lagt till en formulering att EU samtidigt ändå skulle värna nationellt självbestämmande och demokrati.

Sara Skyttedal som EU-parlamentariker är nästan oigenkännlig från Sara Skyttedal som högerprofil.

Detta är bara ett axplock av exempel på de många röster som ger fog för svenska väljare att känna sig fundersamma nu när Sara Skyttedal söker folkets förtroende för ytterligare fem år i Bryssel.

Läs även: Göranson: NPM och baksmällan i offentlig sektor

Många vanliga svenskar har fått betala ett oerhört högt pris för att de gått mot strömmen i invandringsdebatten. Utöver dessa eldsjälar finns dock en kategori politiker som såg vartåt vinden blåste, och som använde ett ”lagom” invandringsmotstånd för att hjälpa sina egna karriärer. Dessa ”karriär-rebeller” kan sägas vara en sorts får i ulvakläder: Aggressiv framtoning och retorik, men mjuka när det faktiskt gäller. Till den kategorin hör både Sara Skyttedal och Alice Teodorescu Måwe, Kristdemokraternas nya toppkandidat som trots att hon gjort sig känd för invandringskritik uttryckt att hon principiellt är för fri invandring.

Ingen kan förneka att politiker som Skyttedal och Teodorescu Måwe gjort en viss nytta i att flytta invandringsdebatten, men innan de lyfte ett finger hade andra gått före och gjort grovjobbet. När vänsterliberala vindar sedan blåser i Bryssel saknar karriär-rebellerna den inre övertygelsen och ryggraden som krävs för att stå pall.

De flesta svenskar vet väldigt lite om vad EU-parlamentet gör från en dag till en annan. Röstprotokoll är svåråtkomliga och svåruttydda till och med för mig som ändå bor i Bryssel. Omröstningar i utskott är oftast helt hemliga. Jag visste inte hur illa ställt det var med Skyttedal innan jag för några dagar sedan bestämde mig för att börja gräva. Denna bristande genomskinlighet är ett stort demokratiskt problem.

Varken jag eller Jessica Stegrud är idag kvar i Europaparlamentet. När jag och sedermera Jessica lämnade parlamentet hade vi gemensamt att vi båda kunde se oss själva i spegeln i vetskap om att vi stått upp för det vi tror på och – i hennes fall – det hon valts att göra. Efter att ha läst röstningsprotokollen undrar jag verkligen om Skyttedal kan säga detsamma.

Läs även: von Seth: En social ingenjörskonst för assimilation