Facebook noscript imageGustavsson: Yttrandefriheten kritisk för kraftmätningen med Kina
John Gustavsson
Krönikörer
Gustavsson: Yttrandefriheten kritisk för kraftmätningen med Kina
Nankai-universitetet i Tianjin, Kina – inte känt för sin akademiska frihet. Foto: Amazingloong (CC BY-SA 4.0)
Nankai-universitetet i Tianjin, Kina – inte känt för sin akademiska frihet. Foto: Amazingloong (CC BY-SA 4.0)

I den tredje krönikan om Kinas relation till Väst framhåller John Gustavsson vikten av att återupprätta den akademiska friheten och att se vår unika yttrandefrihet som vår viktigaste konkurrensefördel i Västs tävlan med den aspirerande supermakten.

I två tidigare krönikor har jag fört fram argument för att Kina inte är så starkt som det kan synas, och att det är långt ifrån givet att Kina kommer att lyckas ta över USA:s roll som världens främsta supermakt. I de två avslutande delarna tänker jag istället fokusera på vad västvärlden bör göra för att stoppa Kinas frammarsch.

Läs även: Gustavsson: Kinas ettbarnspolitik ett nationellt självmord

Först vill jag dock bemöta en vanlig invändning, nämligen att Kinas dominans inom produktionen av konsumentprodukter gör att landet antingen redan är eller åtminstone på väg att bli världens främsta supermakt, eftersom vi i väst nu är beroende av dem. Det finns flera problem med det här argumentet. Först och främst så ignorerar det att Kina också är beroende av oss. Kunden behöver försäljaren, men försäljaren behöver också kunden. Kina har inga exportmarknader som kan ersätta Europa, Nordamerika eller dess allierade som Japan, Sydkorea och Australien – som tillsammans köper runt hälften av Kinas totala export. Undrar ni varför Ryssland inte ”stängt kranen” och vägrat exportera gas till Europa? Därför att Ryssland är i minst lika desperat behov av gaspengarna som Europa är av Rysslands gas. Detsamma gäller Kina och alla varor som produceras där. Beroendet är ömsesidigt.

Vidare så har industrierna som en gång skeppades från Europa och Nordamerika till Kina redan nu börjat skeppas vidare. Kinesiska löner är numera för höga, och det tillsammans med den politiska situationen (med den ständiga risken för handelskrig med väst), gör att många företag letar nya destinationer. I dag flyttar industrijobben istället till Vietnam, Thailand, Indonesien och Indien.

Men till ämnet: Vad bör västvärlden göra för att stoppa Kina? Först och främst måste vi bevara yttrandefriheten. Vi måste inse att yttrandefrihet är vår främsta, och om vi har otur snart vår enda, konkurrensfördel gentemot Kina. Det den kinesiska regimen aldrig kommer att kunna erbjuda är rätten att få tänka, tala och skriva vad man vill. Skarpa, innovativa människor som tycker om att tänka fritt kommer därför alltid att söka sig västerut.

Men bara så länge vi har yttrandefrihet att erbjuda. Trenden är minst sagt tråkig. Runtom i västvärlden beskärs yttrandefriheten av censurlagar och safe spaces, trygga rum där ingen och inget får ifrågasättas utan bara bekräftas. Denna trend är särskilt tydlig på universiteten, som annars tidigare varit samhällets kanske främsta forum för politisk debatt och idéutveckling. Censurivern ger också despoter i Kina och andra länder gratis propagandamaterial. Budskapet som totalitära regimer har till sina unga och begåvade är tydligt: ”Titta, västvärlden är inte heller fritt! Du kommer inte att få säga vad du vill även om du flyttar dit!”

Under kalla kriget utgjorde Öst- och Västberlin det kanske tydligaste argumentet för marknadsekonomin. Kontrasten kunde inte bli tydligare: På ena sidan nedslitna byggnader, brödköer och misär så extrem att det krävdes en mur för att stoppa invånarna från att fly. På andra sidan en blomstrande, högteknologisk ekonomi, rikare än flera andra länder i Västeuropa bara 30 år efter krigsslutet. Det var samma folk, samma språk, samma demografiska sammansättning. Den enda skillnaden var kommunism. Detta är vad vi nationalekonomer kallar för ett naturligt experiment: Effekten av kommunismen kunde genom splittringen av Tyskland isoleras och studeras.

Läs även: Gustavsson: Kina varken kan eller vill rädda Ryssland

Det är denna kontrast vi nu måste återskapa: Ingen ska kunna tvivla på att västvärlden är frihetens hemvist och försvarare. När vi censurerar och kväver obekväma röster, så suddar vi ut skillnaderna mellan oss och länder som Kina. Och med detta försvinner vår konkurrensfördel.

Många konservativa politiker drar sig för att ”detaljstyra” universitetsvärlden. Jag vill dock hävda att den ”oberoende” universitetsvärlden i dag är en illusion, i synnerhet inom samhällsvetenskaperna och humaniora. När vi vägrar ”detaljstyra” universiteten, så detaljstyr istället vänstern. Lagstiftning mot safe spaces och deplattformering borde vara en självklarhet för varje konservativ regering.

Vi i väst bör fortsätta välkomna kinesiska studenter, givetvis förutsatt att de uppfyller antagningskraven och att de inte har kopplingar till regimen. Västvärlden bör däremot förbjuda Kina från att köpa upp eller investera i västerländska universitet, ett fenomen som inte fått så mycket uppmärksamhet som det förtjänar: Genom att investera stora summor i prestigefyllda västerländska universitet, så hoppas Kina så småningom kunna kontrollera både forskningen och undervisningen. Vi måste agera kraftfullt för att stoppa detta. Alla länder i västvärlden bör också porta de regimkopplade Konfuciusinstituten.

Läs även: Gustavsson: Kinas ohållbara ekonomiska modell

Därefter återstår bara en sak: Att bygga en handelsallians kapabel att isolera Kina och definitivt krossa landets supermaktsambitioner. Mer om detta i min avslutande krönika i ämnet.

John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet.
Skriver även på sin egen substack The Hepatica
Twitter: @Nationstatist

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.