Krisen inom äldreomsorgen och hemtjänsten kommer om inget drastiskt händer att förvärras över det kommande årtiondet, i takt med att antalet svenskar över 80 år ökar. Denna kris är nu så stor att den inte längre bara berör de som själva är äldre. Faktum är att omsorgskrisen riskerar att sänka Sveriges ekonomi.

I Sverige sparar vi som bekant inte själva till vår egen äldreomsorg. Vi litar fullt ut på att det offentliga ordnar med den. Men vad skulle hända om vi inte litade på det? Fram till år 2028 kommer antalet svenskar över 80 år att öka med 50 % jämfört med 2018. Vad skulle hända om de som idag är 55+ insåg vilken omsorg som lär vänta dem deras sista år i livet?

Svaret är sannolikt ett kraftigt ökat sparande. Gruppen 55+ är en generellt sett mycket köpstark grupp, med relativt höga inkomster och konsumtion. Om denna grupp plötsligt upplever att de måste börja panikspara för att ha råd med personliga assistenter och dylikt på ålderns höst, så är svensk ekonomi illa ute.

Läs även: Göteborg inför språktest i äldreomsorgen

Ett år på ett äldreboende kostar i snitt runt 600 000 per person, och en genomsnittlig person lever där ett år och fyra månader. Hemtjänsten går loss på 156 000 per person och år. I dagsläget står såklart offentliga för de här utgifterna. Men för den grupp som inom några år kommer att behöva omsorg, och som inte litar på att kommunen inte kommer att lämna dem att dö ensamma av infekterade liggsår, så är det kort sagt stora belopp som måste sparas ihop för att de ska kunna bekosta sin omsorg själva. Och denna grupp kommer att bli större i takt med att omsorgens dödsspiral fortsätter och skandalrubrikerna blir fler. Effekten på efterfrågan i ekonomin blir därefter.

Det är viktigt att förstå att omsorgen inte måste kollapsa för att konsumtionen ska påverkas. Om en stor grupp människor förväntar sig en kollaps, så kommer de att spara som om kollapsen verkligen kommer ske, vilket påverkar ekonomin som ju på kort sikt styrs av just förväntningar. Och med rådande trend så är det tyvärr inte irrationellt att förvänta sig att äldreomsorgen kan kollapsa.

Läs även: Svenska företag fortsatt mycket optimistiska över ekonomin – hushållen försiktigare

Om den offentliga omsorgen inte längre går att lita på, så kommer de yngre generationerna att tvingas dra ett mycket tyngre lass. Antingen genom att de tvingas betala för privat omsorg för sina föräldrar eller farföräldrar om dessa inte själva har råd att stå för det, eller genom att de exempelvis behöver gå ner på deltid eller ta ut semesterdagar för att ha tid att själva kunna ta hand om sina anhöriga. Till råga på allt så kommer arven att minska i storlek om och när äldre börjar sälja eller belåna sina hus för att kunna ha råd med privata omsorgsalternativ. De yngre generationerna kommer med andra ord att drabbas dubbelt om omsorgskrisen fortsätter växa, och allt detta kommer i sin tur såklart också att skada ekonomin.

Läs även: Vårdföretaget Kavat erbjuder äldrevård på hemspråket: ”Personalen kan din kultur”

Omsorgen om de äldre är såklart i grund och botten en moralisk fråga, och egentligen borde det inte behövas några ekonomiska argument för att vi som samhälle ska förmås att ta hand om våra gamla. I det läge vi nu är så är dock äldreomsorgen faktiskt också en ekonomisk fråga, och att omsorgskrisen, om den inte löses, kommer att påverka Sveriges ekonomi och alla vi som bor här oavsett ålder. Det är dags att vi alla inser att vi sitter i samma båt.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet