När Aftonbladet jublar över att det nya återvandringsbidraget knappt sökts av någon, missar de helt den verkliga storyn. Bidraget har nämligen saboterats inifrån genom en regel som utesluter just den grupp som både Sverige och de själva mest hade tjänat på att se lämna landet, skriver John Gustavsson.
Häromveckan gjorde Aftonbladet en grej av att det nya återvandringsbidraget, på 350 000 per person eller 600 000 för en familj, inte lett till några ansökningar alls från afghanska invandrare. Totalt har 423 ansökningar avgjorts, men bara 118 fått bifall. Vad är det som pågår? Tyvärr tycks bidraget ha saboterats inifrån.
Ansökningarna för att få bidraget faller ofta på ett krav: Den som söker får inte ha några skulder. Den som har skulder till CSN eller kronofogden, får inte bidrag för att återvandra. Nästan två miljoner svenskar har skulder till CSN – inklusive såklart många invandrare, som antingen läst på högskola, folkhögskola, Komvux eller tagit CSN-lån för körkort (som ju gick att göra fram till 2024). Ytterligare nästan 350 000 personer folkbokförda i Sverige har skulder hos kronofogden.
Återvandringsbidraget riktar sig först och främst till den gruppen bland invandrare som haft svårast att integrera sig i Sverige, både på arbetsmarknaden och rent kulturellt. Det är ingen vågad gissning att den gruppen innehåller en hög andel skuldsatta människor. När alla som ens har skulder till CSN utesluts, så försvinner därför många av precis de människor som både för Sverige och sin egen skull borde återvandra.
Regeln om skulder fanns inte för det lägre återvandringsbidrag som fanns tidigare, även om det redan då var praxis hos Migrationsverket att inte bevilja bidraget till skuldsatta. Från och med nyår blev det en formell regel.
Återvandringsbidraget ligger som tidigare nämnt på 350 000 för en person. Eftersom både skulder hos CSN och Kronofogden är skulder antingen till, eller som hanteras av, statliga myndigheter, vore det enkelt för Migrationsverket att helt sonika dra av skuldbeloppet från återvandringsbidraget, och betala det till respektive myndighet i samband med att resten av bidraget betalas ut.
Vi vet inte varifrån ”skuldregeln” kom. Var det ett förslag från Migrationsverket, eller kom skrivelsen inifrån någon tjänsteman på Regeringskansliet? Hursomhelst är det ett haveri, och ett misstänkt fall av tjänstemannaaktivism. Här är det värt att minnas att Migrationsverkets anställda jobbade övertid för att dela ut så många svenska medborgarskap som möjligt innan nya regler trädde i kraft nu i juni.
Självklart har återvandringsbidraget ändå en effekt. Medan Aftonbladet och andra tidningar oroar sig för att bidraget ska skapa en fientlig miljö för invandrare, eller få dem att känna sig ovälkomna, så signalerar bidragets existens dels att Sverige på allvar försöker att reparera massinvandringens effekter, och att den som inte gör sig nyttig här ska fundera på att åka härifrån. Redan första året efter att Tidö tillträtt minskade asylinvandringen markant, trots att nästan ingen lagstiftning då ännu fanns på plats, just på grund av de signaler som den politiska omsvängningen skickade.
Vi bör inte heller vara överdrivet bekymrade över att även invandrare som har jobb eller driver företag kan söka bidraget, och att Sverige därför riskerar att även förlora nettoskattebetalare. Att passa in i Sverige handlar inte bara om att ha ett jobb, utan att acceptera svensk kultur och värderingar. Människor som inte gör det bör uppmuntras att återvandra, oavsett hur mycket de betalar i skatt.
Att återvandringsbidraget införts med snäva villkor som innebär att den övervägande majoriteten sökande inte beviljas bidraget, är ännu ett argument för att Sverigedemokraterna gjort rätt i att kräva ministerposter. Med ministerposter ges partiet möjlighet att detaljövervaka arbetet med migrationsreformer på ett helt annat sätt. För alla framgångar Tidö trots allt inneburit, så är, för att låna ett engelskt uttryck, ”the devil in the details”. Får Tidö en mandatperiod till, så måste det bli ändring på detta.
