Det till leda upprepade påståendet om julen om som en torftigt maskerad hednisk högtid fyller samma funktion som snacket om att ingen svensk kultur finns och att allt vi värdesätter kommit till Sverige utifrån. Det finns bara ett problem: Det är historierevisionistisk rappakalja skriver John Gustavsson.
Varför infaller Juldagen den 25 december? Du tror säkert att du vet svaret. I Sverige blir vi varje december påminda om att julen faktiskt egentligen inte är kristen högtid, och att datumet 25 december valts för att det sammanträffar med hedniska vintersolståndshögtider, i synnerhet Saturnalia som romarna firade.
Läs även: DEBATT: Går Tidöavtalet emot kristen idétradition?
När kristendomen svepte över Europa så ska kyrkan enligt detta narrativ ha ”snott” datumet 25 december från hedningarna och gått med på att låta folket fortsätta fira 25 december som man var vana vid, dock under förutsättning att anledningen till firandet ändrades och att 25 december-firandet istället blev en högtid till minne av Jesu födelse. Allt detta är ett hopkok av vänsterliberala lögner: Julen är ingen hednisk högtid, och att vi firar Jesu födelse den 25 december beror i själva verket på helt andra orsaker.
Till att börja med: Ingen vet med säkerhet när Jesus föddes. Vi vet däremot med hyfsat stor säkerhet när Jesus dog, något som ska visa sig vara en mycket viktig detalj i sammanhanget: Jesus dog genom korsfästelse den 25 mars. Många judar, åtminstone på den tiden, trodde att alla profeter dog på årsdagen för deras befruktning. Om din mamma blev gravid med dig den 15 juni, så skulle du också dö den 15 juni – förutsatt att du var en profet, alltså.
Jesus var i egenskap av Guds son större än någon profet. Därför var det enligt den interna logiken mycket logiskt att han också skulle dö på hans befruktnings årsdag. Om Jesus dog den 25 mars, så betyder det med andra ord att Maria blev gravid med honom den 25 mars.
Vad blir 25 mars plus nio månaders graviditet? Jo, 25 december.
Hur är det då med vintersolståndet och Saturnalia? Ja, Saturnalia var en verklig högtid. Den firades dock 17–23 december, och sammanföll alltså inte med julfirandet. Den 25 december firades Sol Invictus, solguden, och detta var inte någon större högtid. Idén att juldagens datum skulle ha baserats på Sol Invictus saknas helt i texter från den relevanta tidsperioden, alltså cirka 300-tal. Det skulle dröja till 1700-talet innan någon föreslog något så vansinnigt.
Vidare så är idén att kyrkan skulle ha ”kompromissat” med de hedniska religionerna och tillåtit att man behållit en hednisk högtid och gjort den kristen helt absurd om man vet någonting om kristendomens tidiga historia som statsreligion. Kyrkan kompromissade inte en tum om någonting alls. Medan andra religioner på den tiden ofta var mer ”toleranta” så gjorde kristendomen på fullaste allvar anspråk på att vara den enda sanna tron: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” för att citera Jesus själv.
Läs även: DEBATT: Skrota Lagen om Svenska kyrkan
Jesus var alltså glasklar med att det inte gick att komma till himlen på något annat sätt än att acceptera honom som mänsklighetens frälsare, och kyrkan har genom historien varit lika glasklar på denna punkt. Utrymmet för att kompromissa med hedniska religioner var således redan från början noll och intet.
Att vi firar juldagen den 25 december är således inte ett resultat av någon ”kompromiss” med hedniska traditioner, utan för att de flesta kristna från första början menade att Jesus faktiskt hade fötts då.
Vad spelar då allt detta för roll egentligen? Om man lyfter blicken är det lätt att se varför det är så viktigt för vänsterliberala akademiker att genom historierevisionism göra julen hednisk: Genom att visa att en av våra viktigaste kristna högtider inte är kristen, så blir det enklare att argumentera för att andra icke-kristna högtider, som Ramadan, bör ges samma status som julen, komplett med röda dagar i kalendern, och så vidare.
Med risk för att låta dramatisk, så bör utsuddandet av kristendomen ur julen betraktas som en del av en större strategi att sudda ut hela Sveriges kulturarv: Julen är hednisk, köttbullar och kåldolmar är från Turkiet, ursvenskt är bara barbariet, allt bra har kommit utifrån – antingen via invandrare från Mellanöstern eller romerska hedningar.
Den postmodernistiska historieskrivningen är värd att bekämpa. Alla – troende och icke-troende – får givetvis fira jul, men ingen ska inbilla sig något annat än att julen alltid varit en kristen högtid.
Läs även: Altstadt: Kyrkans varumärkesstrategi är under all kritik