I en intervju i DN beskriver den tidigare statsministern 2000-talets migrationspolitik som lyckad, något han torde vara ensam om numer. Utöver rena sakfel avslöjar intervjun Reinfeldt som en inbiten ideolog långt från den gängse bilden av en pragmatiker, skriver John Gustavsson.
Fredrik Reinfeldt är tillbaka i rampljuset och i en häpnadsväckande intervju med Dagens Nyheter slår han fast att Sveriges invandringspolitik inte alls har misslyckats.
Läs även: M är inte MP – vad Reinfeldt-vurmarna än önskar
Man skulle faktiskt kunna tro att DN:s redaktion kidnappats av Sverigedemokrater. SD:s opinionssiffror har inte varit lysande de senaste månaderna, men genom att påminna väljarna – och särskilt då moderata väljare som står och väger mellan M och SD – om Fredrik Reinfeldt och hans migrationspolitik, så bidrar DN till att ge SD goda förutsättningar för en stark slutspurt.
Snarare än att se Sveriges invandringspolitik som ett misslyckande, menar Reinfeldt att Sverige gjort det vägval som resten av den utvecklade världen så småningom kommer att slå in på. Andra länder i Europa och Nordamerika kommer alltså enligt Reinfeldt snart att titta på Rosengård, Rinkeby, Tensta och Hammarkullen och med stor beundran utbrista: ”Så där vill vi ha det i våra länder också!”
Behöver det ens kommenteras? Faktum är att Sveriges migrationsmisslyckande har varit en bidragande orsak till att stärka stödet för invandringskritiska partier i flera andra länder. Ingen vill ha det som vi. Och jag förstår dem.
I intervjun kommer Reinfeldt även med ett antal andra märkliga påståenden. Han nämner Japan som ett skräckexempel på ett land med lågt barnafödande och låg invandring, vilket lett till en vikande, åldrande befolkning. Att Japan har demografiska problem är solklart, men Reinfeldt verkar inte göra kopplingen mellan landets migrationspolitik och att man också är ett av världens tryggaste länder, med exempelvis bara en tredjedel så många mord per invånare som Sverige.
Läs även: M måste be om ursäkt för Reinfeldt-åren
Reinfeldt verkar också utgå ifrån att politiker är maktlösa att öka barnafödandet. Så är det inte. Data visar tydligt att när barnbidrag och andra förmåner sjunker, vilket de gjorde under 1990-talets åtstramningsår, så faller barnafödandet – och vice versa. Tyvärr gjorde Reinfeldts egen regering inte särskilt mycket för att göra föräldraskap mer attraktivt – med undantag för införandet av vårdnadsbidraget, som ju var KD:s initiativ.
Vidare verkar Reinfeldt inte förstå att den brottsvåg som svept över landet som ett resultat av hans politik faktiskt bidrar till att minska barnafödandet. När svenskar får läsa i tidningarna om barn som förnedringsrånas, så blir de logiskt nog mer tveksamt inställda till att skaffa barn. Som förälder vill man kunna skydda sina barn, och därför är ett otryggt Sverige inte ett Sverige som vanliga människor vill sätta barn till världen i.
Det är därför inte konstigt att barnafödandet i Sverige stadigt minskat sedan flyktingkrisen 2015, något som alltså skett trots invandring från länder där familjerna är mycket större. Invandringen löser inte vårt demografiska problem – den gör det värre.
Att Fredrik Reinfeldt försvarar sin migrationspolitik är också talande för hur ideologisk denna man verkligen är. Kontrasten med hans image under hans partiledartid kunde inte vara starkare. På den tiden sågs Reinfeldt som en pragmatisk, kompromissvillig och sansad ledare, ett stort avbräck med de tidigare, mer ideologiska moderatledarna.
Läs även: Korn: Hayek förstod det Reinfeldt inte förstod
Reinfeldt var mycket riktigt mindre dogmatisk då det gällde skattesänkningar och las, men när det gällde invandring var han tyvärr en av svensk politiks största fundamentalister. Denna mångkultursfundamentalism har fullkomligt raserat Reinfeldts eftermäle och överskuggat allt annat han gjorde som statsminister. Intervjun i DN kommer inte att ändra på detta.