Jag kan tycka lite synd om Magdalena Andersson. Hon kan i och för sig bli historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister men risken är ändå överhängande att hon blir något av en parentes. Rent historiskt brukar inte Socialdemokraterna ha så stort överseende med sin partiledare vid ett katastrofval och det mesta talar för att valet 2022 kommer att bli det för deras del.

Trots att jag har många politiska meningsskiljaktigheter med Magdalena Andersson så kan jag tycka att valet av henne som partiledare är ett steg i rätt riktning. Några menar att det kan bli startskottet för ett parti med lite öppnare samtalsklimat. Det finns till och med chans att man skrotar vad som verkar varit den socialdemokratiska inställningen länge: Makten framför allt. Dessvärre tar hon över ett parti som helt saknar egen politik. Det är förvisso en situation som hon själv varit med och bidragit till men det är fortfarande en situation som är svår att avundas. Troligen kommer S aldrig mer att få ett väljarstöd på över 25 procent och i letandet efter syndabock så kan mycket väl strålkastarljuset landa på Magdalena Andersson.

Läs även: Nordling: Magdalena Andersson – vänster, höger eller mittemellan?

Efterhand som de inbitna Socialdemokraterna blir äldre och färre så blir det en nettoförlust av väljare för S. Det finns ingen egentlig anledning att rösta på det tidigare så stolta partiet, vilket gör rekryteringen svår. På område efter område så har man antingen misslyckats kapitalt eller gett bort kommandot. Istället för att influera sina samarbetspartier, vilket borde vara det naturliga, så har man låtit sig influeras och tappat sin egen identitet.

För mig så är det tydligaste exemplet energipolitiken. Tidigare har socialdemokratin förstått det konkreta behovet av tillgänglig energi för såväl företag som hushåll. Nu har man istället gett sig hän åt en förvirrad symbolpolitik som går ut på att öka koldioxidutsläppen för att man vill minska utsläppen samt öka produktionen för att försämra tillgängligheten. Resultatet är att många områden saknar tillgång till den ström som produceras, priset är högre och elimporten orsakar mer utsläpp än all tung lastbilstrafik. Det här är en situation som kommer att ta många år att reda upp och de som har minsta lilla verklighetskontakt kommer inte att ge S i uppdrag att göra det.

Läs även: Gudmundson: Magdalena Andersson blir en svår motståndare

Samma sak gäller drivmedelspolitiken. 90 procent av bilisterna struntar fullständigt i vilket drivmedel de kör på bara det är tillgängligt, billigt och inte innebär en massa stora investeringar. Det är en konkret fråga som påverkar de allra flestas vardag. Att man släppt den bollen till Miljöpartiet så lättvindigt som man gjort är oförlåtligt. Det har funnits tusen möjligheter att styra upp den här frågan så att utsläppsnivåerna minskar och samtidigt inte påverkar vanligt folks privatekonomi. Nu har man istället valt straffskatter, förbud och överstatlighet framför utveckling och förståelse. Dessutom har man försvarat den här destruktiva politiken så till den milda grad att det nu är svårt att svänga i frågan.

Vårdfrågan då? Kom igen, folk har dött i tusental i Covid-19. Oavsett orsakerna så har man inte lyckats stoppa upp pandemin på samma sätt som i grannländerna.
Jobben? Vi skulle bedöma dem på jobben! Ja, Socialdemokraterna är numera mer ett arbetslöshetsparti än ett arbetarparti.

Inte ens i bidragsfrågan är de segrare för V är ännu mer benägna att vräka ut bidrag. Pensionärerna? Till och med SSU anser att moderpartiet borde snegla på SD:s politik för pensionärerna. Det säger en hel del. Jag tänker inte ens nämna den havererade kriminalpolitiken.

Läs även: Gudmundson: Inget stöd för familjeveckan – ändå kan den bli av

Nu försöker man desperat vinna tillbaka väljare med en familjevecka, som ingen verkar vilja ha och kommer att kosta massor, samt ett återinförande av värnskatten. Jag har svårt att se att det är frågor som man vinner ett val på.

På det viset sitter den som tar över efter Löfven i en rävsax. Omlagd politik kommer att leda till tandgnissel i de egna leden och bland samarbetspartier. Att fortsätta på det inslagna spåret är att ta tåget mot låga väljarsiffror 2022. Känns som att det är upplagt för ett misslyckande.

Hans Albertsson
Oberoende samhällsdebattör och en av personerna bakom Bränsleupproret, som är en av Sveriges största organisationer med ca 550 000 medlemmar.