Hjort: 40 miljarder för fiktiv rättvisa? Slopat karensavdrag är vansinne

Debatten om karensavdraget blottlägger både ideologiska skillnader och interna slitningar. Men bakom retoriken döljer sig också frågor om kostnader, incitament och arbetsmoral – sådant som riskerar att påverka sjukfrånvaron betydligt mer än vad som hittills diskuterats.
Karensavdraget ser ut att bli en av valets stora stridsfrågor. Det är inte bara en konflikt mellan blocken, utan också inom vänstersidan. Alla vänsterpartier, med undantag för C, är emot avdraget.
Grunden för konflikten är Socialdemokraternas uppfattning att det finns en orättvisa i att vissa kan sköta sina arbetsuppgifter hemifrån vid sjukdom och därmed slipper karensavdrag. De som måste vara på plats anses vara förfördelade, enligt kritikerna.
Att det innebär en enorm skillnad för arbetsgivaren talar man inte gärna om i debatten. En tjänsteman som arbetar hemifrån sköter fortfarande sina arbetsuppgifter och kostar i bästa fall arbetsgivaren noll.
En polis, lärare, sjuksköterska eller andra yrkesgrupper som inte kan arbeta hemifrån kräver dessutom ofta en vikarie. I värsta fall blir kostnaden för arbetsgivaren dubbel. Det är en rätt påtaglig skillnad.
Socialdemokraterna hävdar att kostnaden för staten kommer att landa på ungefär 5 miljarder kronor per år. Kritikerna menar att det är oseriösa glädjekalkyler och att den faktiska kostnaden för stat och arbetsgivare kommer att hamna närmare 40 miljarder. Det finns flera beräkningar som ligger mellan dessa ytterligheter.
Kostnaderna är uppenbart mycket oseriöst beräknade av Socialdemokraterna. Kanske inte förvånande. Därtill har man varit oseriös nog att inte ens lägga till de fem miljarderna i sin skuggbudget.
Men det finns ytterligare en sak som man har missat. Tanken är att jämna ut skillnaden mellan dem som kan arbeta hemifrån när de är sjuka och dem som inte kan. Vad man tycks ha bortsett från är att förslaget kommer att påverka fler människors beteenden.
I dag är, förenklat, tjänstemän hemma vid många fall av sjukdom. Trots att de inte mår bra fortsätter de att jobba. Om karensavdraget försvinner – kommer de att fortsätta arbeta trots sjukdom, eller kommer de att stanna i sängen när det inte längre spelar någon ekonomisk roll?
I många fall kommer säkert arbetsmoralen att vinna. Men i många fall kommer det motsatta att ske. Om man inte mår bra och det ändå inte påverkar ekonomin – varför tvinga sig att jobba?
Det innebär att vi kan få se en betydande ökning av sjukskrivningar i en grupp som i dag inte sjukskriver sig. De som i dag gör sitt jobb hemifrån kan mycket väl komma att sluta arbeta och i stället vara sjuka. Med stora kostnader för både stat och arbetsgivare.
Ytterligare ett problem är att mängder av sjukskrivningar inte är relaterade till arbetet men ändå bekostas av arbetsgivaren. Det är långt ifrån självklart att arbetsgivaren ska bära kostnaden för någon som smittats av sina barn, skadat sig på fritiden eller blivit sjuk av andra orsaker som ligger utanför arbetet.
Och det finns en viktig fråga som ofta försvinner i debatten: Om det kostar stat och arbetsgivare 40 miljarder att avskaffa karensavdraget, är det verkligen det bästa sättet att använda så stora resurser?
Särskilt som det finns ett alternativ. Det går utmärkt att hantera frågan via kollektivavtal. I stället för att gå via staten använder man löneutrymme för att finansiera en överenskommelse.
En sådan lösning är enklare, riktad till dem som har störst behov och skapar inte störningar på hela arbetsmarknaden. Men att den aldrig diskuteras beror på att man då inte kan vältra över kostnaden på någon annan.
Som alltid är det roligast när någon annan betalar. Och vill du inte stå för kalaset får vi helt enkelt stoppa Andersson från att bli statsminister.
Läs även: Herreys avhopp avslöjar sprickan mellan väljare och partier
Följ mig gärna på X/Twitter