Svenskar, framför allt till vänster, har ofta svårt att skilja begreppen stat och samhälle åt. Skillnaden mellan vad som är stat och vad som är det andra glider ihop.

Med NGO:s, Non Goverment Organisations, i Sverige blir otydligheten tydligare. Organisationerna markerar att de är fria från staten men är samtidigt ofta finansierade av staten vilket också medför ett slags ramar. Både i att de måste acceptera en viss värdegrund och i hur de kan agera. Rimligtvis borde sådana organisationer hålla sig långt från statliga medel.

Ett exempel på en sådan organisation är Civil Rights Defenders. De beskriver hur de samarbetar med de demokratiska krafterna i några av världens mest repressiva länder. Samtidigt är de en aktiv part i svensk politik. Med statliga medel. Efter maktskiftet gick de till hårt angrepp mot Tidöavtalet.

Nu har de polisanmält Rasmus Paludan för koranbränningar. Yttrandefrihet är tydligen inte för alla utan för dem som uppskattas. Och citatet som tillskrivs Voltaire är tydligen inte alls något som faller under ”Civil Rights” utan snarare ”Civil Threats”. Som ska straffas.

Läs även: Paludan misstänkt för hets mot folkgrupp

Någon vilja att dö för en åsikt man avskyr verkar inte finnas utan snarare en ”jag avskyr din åsikt och är beredd att spärra in dig för den”-attityd. Med tanke på att Paludan fått uttrycka sin åsikt och sannolikt inte kommer att åtalas för hetsbrott så får man nog anta att Civil Rights Defenders letar efter ett mellanläge vad det gäller repressiva stater. Några stater är för repressiva medan andra – som Sverige – är för lite.

Nu kan man swisha en hundring för att hjälpa till att tysta en röst. ”Bränn hundra spänn mot rasism” kallar de kampanjen. På sitt sätt finns en mörk ironi. Paludan tycks vara inspirerad av vänstergrupper som genom att skapa konflikt försöker få den andra parten att visa sig repressiv och intolerant. Demonstrationer, klotter, sittstrejker och liknande möts med våld från polis som vänstergrupperna anser är en form av fascism. Paludan försöker göra en liknande provokation. Och när Civil Rights Defenders hugger på den kroken, i stället för att ignorera honom, så får han onekligen ett ganska stort byte.

Där finns ett problem. Ett inte obetydligt problem, och samma problem som uppstod när CRD kritiserade Tidöavtalet. CRD är skattefinansierat till mycket stor del. Under 2021 fick CRD nästan 82 miljoner från statliga organisationer. De största givarna var Sida, Utrikesdepartementet och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Den statliga finansieringen utgjorde 65 procent av intäkterna, vilket är en rejäl ökning från året innan då det ”bara” var 56 procent.

Läs även: Skogkär: Halmgubbar och mänskliga rättigheter

Med två tredjedelar skattepengar är man nog mer ”Almost Government Organization” än ”Non”. Man är inte jättelångt från det, särskilt om man tänker på att ytterligare 16 procent ges från stiftelser och organisationer. Finansieringen från allmänheten ligger på 6 procent. Det är ganska blygsamt.

Bland de mer namnkunniga i styrelsen finns Anne Ramberg. Tidigare generalsekretare för Advokatsamfundet, nu styrelseordförande för Uppsala universitet. Hon tycks ta det här med att ”tänka fritt är stort men tänka rätt är större” med sig. Men i formen att tala.

Det finns många konstiga trådar i det här. En organisation som i stort finansieras av staten för att driva civila rättigheter drar i gång ett brottmål för att tysta en person som har beviljats demonstrationstillstånd. Därtill en organisation som i ledningen har en styrelseordförande för ett av Sveriges främsta universitet.

Folk måste få vara idioter. Oavsett om det handlar om att bränna religiösa skrifter, kalla meningsmotståndare för brunråttor eller annat dumt. Demokratins styrka ligger i samtalet och att där slå ner på idioti och visa på att det finns bättre alternativ. Att tysta motståndare är inte något vi vill förknippas med utan det brukar vi tvärtom varna för. Inte minst när det sker i andra länder.

Det är nog bara i Sverige det finns en icke-statlig organisation som finansieras till två tredjedelar av staten för att värna rättigheter. Och sen använder pengarna till att försöka få en person som hade demonstrationstillstånd av staten fälld.

Civil Rights Defenders behöver inte gilla Paludan. Men de borde värna hans yttrandefrihet. Inte försöka få honom straffad för att använda den.

Läs även: Amnestys radikalisering