Under hela valrörelsen framställdes ett maktskifte som ett hot mot den svenska demokratin och rättsstaten. Även om taktiken inte visade sig helt framgångsrik – Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten om än med knapp marginal – så tyder ingenting på att försöken att med olika metoder undergräva regeringen Kristerssons demokratiska legitimitet kommer att upphöra. Hoppet om att dropparna ska urholka stenen lever.

Angreppen kommer från valets förlorare i det rödgröna lägret men också från diverse organisationer i det så kallade civilsamhället – som med få undantag kan hänföras till samma läger politiskt. Bland dem som bedriver en uppenbart politiskt motiverad kampanj mot regeringen återfinns Civil Rights Defenders, CRD, som titulerar sig “expertorganisation för mänskliga rättigheter”.

CRD har publicerat något organisationen beskriver som en rättighetsbaserad granskning av Tidöavtalet. Den övergripande slutsatsen i denna Tidögranskning är att avtalet “innehåller en rad åtgärder som tydligt strider mot de normer för mänskliga rättigheter som Sverige är bundet av samt undergräver rättsstaten och vår demokrati”.

Hårda ord. Konkreta påståenden en organisation som vill bli tagen på allvar behöver kunna belägga. Det klarar inte CRD, vilket utöver den politiska agendan är det enda som framgår “tydligt” av denna så kallade granskning.

Att bevisföringen haltar har sin förklaring. Tidöavtalet består inte av konkreta lagförslag. Eller som CRD inledningsvis medger:

“Notera att analyserna inte har gjorts på faktiska lagförslag utan endast på de korta stycken som finns presenterade i Tidöavtalet varpå flertalet beror på kommande utredningar.”

Det CRD ägnar sig åt är i praktiken att bygga halmgubbar utifrån fria tolkningar av ännu icke existerande lagförslag som så småningom – möjligen – ska komma.

Tidöavtalet är en överenskommelse mellan samarbetspartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – med riktlinjer för de reformer partierna ser som nödvändiga för att lösa allvarliga problem i det svenska samhället.

Men inga nya lagar kommer att stiftas, inga befintliga lagar kommer att ändras, utan föregående utredning och sedvanlig beredning. Precis som allt lagstiftningsarbete i Sverige.

Ändå hävdar CRD att förslagen i Tidöavtalet står i strid med internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Som exempel nämns FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, Europakonventionen, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna samt svenska grundlagar. Det är rätt djärvt.

Läs även: Skogkär: En regering som inte tänker lägga fingrarna emellan

Med tanke på de stora och hårda orden väntar sig kanske den som läser denna anklagelseskrift att CRD, genom hänvisningar till konkreta punkter och paragrafer, visar hur förslagen bryter mot konventions- eller lagtexter. Det är trots allt en “expertorganisation för mänskliga rättigheter” som tar till orda.

I realiteten är det som kallas rättighetsbaserad granskning en sjuttonsidig politisk pamflett fylld av svepande påståenden. Tvärsäkra uttalanden om att än det ena, än det andra förslaget “strider mot grundläggande rättsstatliga principer”. Om att olika åtgärder “går emot” eller inte “ligger i linje med” vad “människorättsnormer och organ rekommenderar”, att de strider mot “den logik som människorättsnormer uppmanar till”, eller kort och gott mot “rättsstatens grundprinciper”. Det är vagt och det är vagt av en anledning.

Det framgår med all önskvärd tydlighet att Civil Rights Defenders ogillar hårdare straff liksom alla försök att begränsa migrationen. Att Migrationsverket enligt Tidöavtalet ska ges i uppgift att främja återvandring är enligt CRD “en felprioritering utifrån de begränsade resurser” myndigheten har. Det står var och en fritt att tycka så, men det är just tyckande, en åsikt, inte ett juridiskt faktum.

Enligt CRD strider tidsobestämda straff, som förvaringsdom, mot “rättsstatens grundprinciper”. Ska vi av detta dra slutsatsen att Danmark och Norge, där sådana straff finns, inte är rättsstater?

När CRD påstår att en minskning av antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot innebär en “inskränkning av asylrätten” hade det även här varit intressant att få veta vilka paragrafer i vilka konventioner som kan åberopas till stöd för detta påstående.

Så fortsätter det, på punkt efter punkt. Minska möjligheten till villkorlig frigivning? Det kommer att försvåra återanpassningen. Fler inre gränskontroller? Leder till fördomar med risk för ökad diskriminering och hatbrott. Civil Rights Defenders argumenterar genom att hänvisa till sin egen auktoritet. Det som enligt CRD står i strid mot mänskliga rättigheter och hotar rättsstaten som demokratin är alla förslag CRD ogillar. Praktiskt.

Civil Rights Defenders kallar sig “partipolitiskt oberoende”, som om det skulle lura någon. Var organisationen står politiskt behöver ingen med internetuppkoppling och fem lediga minuter sväva i ovisshet om.

Läs även: Skogkär: Kristerssons regering kommer inte att få någonting gratis