Det finns en återkommande bild av att friskolor är dåliga för eleverna. Att de existerar av ren girighet och att tanken är att tjäna pengar på att ge unga en dålig utbildning.

Den första invändningen är hur det i så fall skulle gå till. Varför skulle flera hundra tusen elevers föräldrar medvetet välja en dålig skola? Det är ett märkligt perspektiv. Rimligen borde det vara så att de som inte engagerar sig gör ett sämre val än de som faktiskt väljer.

Men det finns faktiskt en fingervisning om hur det ligger till. De nationella proven är desamma i alla skolor och möjligheterna att rätta felaktigt är små. Där borde man kunna få fram någon typ av jämförbar siffra.

Ungefär var femte elev går i en friskola. Utifrån det kan vi anta att om kvaliteten på friskolor inte avviker från snittet, så kommer de bästa skolorna att ha ungefär 20 procent friskolor. Är kvaliteten bättre kommer nivån ligga över 20 procent, och ligger den under så är de sämre än snittet.

En invändning mot resonemanget är att detta inte mäter alla friskolor, utan bara de bästa. Har man i en större stad några riktigt bra friskolor kommer de att synas, och har man till exempel mycket dåliga religiösa friskolor i botten så syns inte det här.

Siffrorna mäter alltså de bästa skolorna, inte alla. Och det är viktigt att betona att bara för att man väljer friskola innebär det inte att man automatiskt får en av de bästa skolorna — det innebär i stället möjligheten att kunna välja en av de bästa.

En av fördelarna med friskolor, framför allt på större orter, är att de skapar problem för lata kommunala skolor. Om de kommunala skolorna inte är särskilt bra kommer de mest engagerade föräldrarna att flytta sina barn till friskolor.

I Göteborg talar man öppet om detta. Franklins gymnasium i Mölndal, som öppnade 2019, är nu rankad som näst bäst i Storgöteborg. Det är den enda gymnasieskolan bland topp fem i Göteborg som inte är en friskola.

Biträdande rektor Samuel Marander berättar för Göteborgs-Posten att skolledningen har lärt av friskolorna och att de också har en fördel mot andra kommunala skolor: de är nystartade och har inte en kultur som sitter ingrodd i väggarna.

Det är kanske den viktigaste insikten i hela debatten. Det är inte ägandeformen som avgör, utan skolans möjlighet att lära, anpassa sig och skapa en kultur för lärande och utveckling.

Precis som att katters färg inte spelar någon roll för deras förmåga att fånga möss, är det inte ägandeformen som avgör skolans kvalitet. Både kommunala skolor och friskolor kan vara bra eller usla. Och båda borde kunna tvångsstängas om de är dåliga.

Men om vi går tillbaka till där vi började: I Göteborg var fyra av de fem bästa skolorna friskolor. Det kan vara en slump — kanske råkar friskolorna just i år hamna i topp. Men om vi jämför med nationella prov borde vi kunna se ett mönster.

Är friskolorna ungefär en femtedel av de bästa — eller fler? Ser man till de 40 bästa skolorna, rankade utifrån ämnen, borde friskolorna utgöra åtta av 40 om de följer snittet. Så låt oss se till resultaten på de nationella proven. Siffrorna kommer från David Wästberg på Almega.

Matematik: 31 friskolor, 9 kommunala
Engelska: 35 friskolor, 5 kommunala
Svenska: 30 friskolor, 10 kommunala
Biologi: 24 friskolor, 16 kommunala
Fysik: 19 friskolor, 21 kommunala
Kemi: 27 friskolor, 13 kommunala
Geografi: 24 friskolor, 16 kommunala
Historia: 23 friskolor, 17 kommunala
Religion: 17 friskolor, 23 kommunala
Samhällskunskap: 22 friskolor, 18 kommunala

Det är en ganska brutal överrepresentation av friskolor. Uppfostran — förlåt, undervisningen — i de bättre friskolorna är helt uppenbart inget problem. Där får elever kunskaper som överträffar snittet rejält. Och eftersom det är nationella tester är resultaten i hög grad jämförbara.

De 20 procent av eleverna som går i friskolor lyckades knipa 63 procent av topplatserna. Det är imponerande.

Men som sagt: problemet är inte de bra skolorna, utan de dåliga. Är det så att det finns en stor grupp föräldrar som aktivt väljer dåliga skolor åt sina barn?

Av de sämsta skolorna är ungefär 83 procent kommunala. Det är mycket talande. De kommunala skolorna står för 37 procent av de bästa och 83 procent av de sämsta. Friskolorna står för 63 procent av de bästa och 17 procent av de sämsta.

Som jag har skrivit tidigare är diskussionen om friskolor, vinster och aktiebolag en skendebatt. Den används för att dölja att man politiskt inte har rimliga svar på hur skolan faktiskt ska bli bra.

Och som siffrorna visar behöver det inte vara politikerna som ger svaren. Det kan faktiskt skötas av proffsen — de som driver skolorna.

Sverige borde släppa hela debatten om friskolor och vinster och i stället börja tala om hur vi stänger de sämsta skolorna. Privata eller offentliga spelar ingen roll. Är utbildningen usel har man svikit sitt uppdrag — då bör man överväga att stänga skolan.

Problemet är uppenbart inte friskolor, utan dåliga skolor.

Läs även: Trollfabriken, lotterierna och drottningen som alltid hålls ren

Följ mig gärna på X/Twitter