I en resolution som antogs av Europaparlamentet begärs att abort ska bli en av frågorna som EU ska få inflytande över när nästa fördrag skrivs. I Sverige råder konsensus om abort, men EU är ett reellt hot mot svensk lagstiftning.
Europaparlamentet har på torsdagen röstat om ett förslag vars grund är förändringar av aborträtten i USA. Tanken var att stödja de kvinnor som får en sämre situation, men som oftast måste lite läggas till, i det här fallet att inkludera aborten i de europeiska rättigheterna och att detta ska hanteras i ett nytt kommande fördrag för EU.
Abortfrågan har efter USA:s skifte varit lite som en en dålig skräckfilm. Man ser så uppenbart vad som kommer att hända, att det kommer att gå åt skogen, men den där personen bara måste gå ner i den mörka källaren, där mördaren är.
Läs även: Hjort: Det kommer nya amerikanska lagar som kommer att tillåta aborter
Först ut var grundlagsfrågan. Där fanns en allmän panik att ändra grundlagen utan att ens kunna svara på hur. Det viktiga var att vara för. Abort är viktigt för många och det finns stora politiska vinster i att ifrågasätta ett annat parti eftersom aborten är en hygienfaktor. Få väljer ett parti på grund av deras abortsyn, men de kan välja bort ett av det skälet. Så det är stor och begriplig panik att utmålas som inte trovärdig.
Läs även: Hjort: Låt grundlagen vara i fred
Sedan kom EU-resolutionen. Den är inte juridiskt bindande utan är ett uttalande som parlamentet gör. Ibland glöms det i samma sekund, ibland är det jätteviktigt. Denna kommer att dra mot det senare. Orsakerna är flera och bland dem finns att parlamentet vill ha ett nytt fördrag som utökar EU:s makt. Nu lyfts abort som en av frågorna som ska förhandlas där. Tidigare har bland annat avskaffat veto tagits upp som en av frågorna. Kombinationen av avskaffat veto och kompetens i abortfrågor är dåligt.
Läs även: Hjort: Ett nytt EU-fördrag är en dålig idé
Det är komplicerat att ge ett medeltal för abort i EU. Det är dels olika i lag och vad som är enkla aborter och de som kräver tillstånd. Dels är det svårt att vikta staterna. Ska man ha ett medeltal baserat på antalet länder eller befolkning? Skattar man grovt så landar man kring tolv veckor som det inte krävs några tillstånd för, vilket är ungefär två tredjedelar av Sveriges aborttid. Holland ligger nära oss men de flesta katolska länder har korta tider för abort. Polen, Irland och Malta sticker ut åt andra hållet.
I Sverige råder konsensus i abortfrågan. Inget parti säger sig vilja göra större ändringar. Motiven för såväl grundlagsändringar som att flytta frågan till EU är därför svåra att förstå. Därav parallellen med en skräckfilm. Det går att se att det blir fel, men huvudpersonerna gör det ändå.
För lite mer än tio år sedan var tanken att den svenska socialdemokraten Carin Hägg skulle frälsa Europa. Hon skrev en motion till Europarådet om att inskränka samvetsfriheten vid abort. Det är den där klassiska svenska ledartröjan; går man bara först så springer alla efter. Europarådet sprang inte efter. I stället antogs ett omarbetat förslag som stärkte samvetsfriheten. Hägg hade inte förstått att katolska länder har en lagstiftning som stora delar av folket står bakom.
Och här ligger faran. Monstret i filmens mörker. Risken är uppenbar att om aborten hamnar under EU:s kompetens så kommer det att sättas ett tak, inte en botten. Det är långt mer troligt att det blir ett tak på 15 veckor än att det blir en mininivå. Sverige kommer att åka till förhandlingarna, öppna för abort och när de förlorat så sitter de fast.
Tanken bakom hur partierna röstade i parlamentet är tydlig. Några är för dumma för att förstå att de kommer att förlora, några är livrädda för att beskyllas för att vara abortmotståndare. Får de frågan rakt ut om de vill låta EU bestämma så kommer förmodligen flera partier att säga nej, trots att de röstade för. På samma sätt som de för ett par veckor sedan röstade nej till ett nytt fördrag, men nu vill inkludera abort i fördraget.
Det är skamligt att inget svenskt parti tydligt tog ställning för att abort är en fråga som riksdagen, och riksdagen ensam, ska kunna besluta om. Ett litet land i norr med en av EU:s mest liberala abortlagstiftningar kommer inte att vinna en europeisk strid. Och för att inte riskera konsekvenserna av en förlust måste det sägas nej i förväg. Annars går det som det gjorde för Hägg. Hon ville väl, men förlorade.
