Varför behöver vi vargen? Vem blir lycklig av den? Det enklaste svaret – att riksdag och EU beslutat att den ska finnas – är rent juridiskt. Det är penndrag som kan ändras. Men om man ser djupare på frågan: Fyller vargen en funktion?

Den nordiska vargstammen är utrotad och de djur som lever i Sverige i dag är av finsk-ryskt ursprung. Under 1900-talet var stora delar av Sverige fritt från varg. Framför allt södra delarna av landet var befriade och länge fanns vargen bara i tre län i norr. Ekologiskt kollapsade inga ekosystem eller några större skillnader uppstod. Som topp-predator är vargen väldigt utbytbar och fyller inte en central ekologisk funktion.

Relationen till människor är väldigt komplex. Det verkar finnas ett märkligt mönster där vargen är mer populär ju längre från den man lever. Jag har aldrig träffat någon som med tindrande ögon berättat att det finns nyetablerad varg, eller att vargen snart flyttar in. Men motsatsen har jag stött på fler gånger än jag kan minnas. När Jönköpingsposten skrev om att varg flyttat in i trakterna av Mullsjö intervjuades positiva människor. Men de bodde inte nära där vargen levde. Mönstret går igen.

Vargen tycks omtyckt av människor som inte lever nära den, människor vars vardag inte påverkas. Människor som lever nära varg brukar ogilla den. Men de som lever nära vargen är ofta färre än de som lever långt från den. De är ofta splittrade och svagt representerade politiskt. Medan de som bor långt bort, och gillar varg, ofta är starkare politiskt. De har också ofta myndigheterna med sig, bortom vad lagen och besluten säger.

Det är så vargen har blivit symbolen för storstädernas makt över landsbygden. Vargen fyller ingen ekologiskt nödvändig funktion. Den är ett gissel för dem som bor nära den. Men de som har makten gillar den. Tanken på att den finns där. Inte i vildmarken utan där människor bor. Den tar deras boskap, husdjur och villebråd. Den skrämmer djur, barn och många andra. Den begränsar deras frihet.

Läs även: När vargen kom

Filmen Varg med Peter Stormare handlar om en ensling som lever traditionellt sameliv. En varg flyttar in och börjar plåga befolkningen. Myndigheterna trilskas och till slut tas lagen i egna händer. Jag såg filmen i Stockholms innerstad, kanske den del av Sverige där vargen är mest uppskattad. Trots det stod stora delar av publiken och applåderade när vargen dog. Jubel. Långt mer jubel än i Sagan om ringen eller liknande filmer om kampen mellan gott och ont. Det förvånade mig att se att även där är så många emot varg.

Men den lilla grupp som driver vargen är politiskt stark. De får igenom sina krav och vargarna blir fler, trots att den inte fyller en funktion, trots att vi vet att vi klarat oss jättebra utan den under lång tid och trots att vi vet att den varg som lever här inte är av samma typ som den som utrotades. Trots allt detta måste fler och fler leva med varg i sitt närområde.

Den lilla grupp som blir lycklig av vargen lever inte nära den. Men de får som de vill och andra måste böja sig och leva fattigare för att vargen ska få bre ut sig. Få politiker ställer sig på landsbygdens sida och ofta pratas det varg några veckor före val. Sen är det tyst till nästa val då det kommer nya löften. Under tiden blir vargarna fler och fler, liksom de drabbade.

Läs även: En röst på C är en röst på MPs vargpolitik

För det svenska samhället fyller inte vargen någon funktion. Måste vi uppnå mål för riksdagens och EU:s skull går det att göra med mindre lidande än i dag. Det går att säga stopp. Att vargen orsakar problem för hundratusentals människor är inte en naturlag utan något som politiker och byråkrater bestämt och som går att ändra. För dem behövs vargen, för oss andra är det inte så.

Läs även: Vargfrågan kan lösas på ett annat sätt