Det fanns ett politiskt mål att minska utsläppen genom att göra det för dyrt att köpa drivmedel. Vanligt folk skulle behöva ställa bilen, åka kollektivt, skaffa elbil eller på annat sätt lösa situationen när priserna steg. Tanken var att 2030 skulle diesel kostar 30 kronor per liter.
Den före detta energiministern Khashayar Farmanbar hade, som det heter, en plan. Inte vilken plan som helst utan han skulle rädda världen.
Svensk miljöpolitik är en mycket märklig form av nationell chauvinism. Den bygger på tanken att de ungefär 0,1 procent av de globala utsläppen som Sverige står för på något sätt är centrala för den globala utvecklingen och för räddandet av världen. Resten av världen tycks inte inse vad svenska miljönationalister har insett, att det är här kampen står. Kina, Indien och andra länder är inte så viktiga trots att de har hundratals gånger våra utsläpp. Det är i Sverige saker händer!
General Farmanbar tog fram sin plan. I den fanns en viktig del. För att få ner utsläppen så att den där 0,1 procenten skulle kunna bli 0,099 procent så fick man offra lite. Som i alla krig är det inte generalstaben som blir kanonmat utan vanliga soldater. General Farmanbar kommenderade över vanligt folk och de som var lättast att offra var de på landsbygden. De är ju ändå nästan att betrakta som landsförrädare där de åker runt i sina bensin- och dieselbilar. Så låt dem ta första smällen.
– Jag har förståelse för att det påverkar många, sa energiminister Farmanbar till TT om sin plan. Den delen av planen som han kommenterade är något som Socialdemokraterna nu försöker glömma och hoppas att väljarna glömmer. Planen var nämligen att en liter diesel skulle kosta runt 30 kronor. En mardröm för många, men en vision för Farmanbar, Magdalena Andersson och de andra i den förra regeringen. Deras vision var att göra det så dyrt att köra bil att vanligt folk inte skulle ha råd.
Det vart på många sätt en genialisk plan. Själv skulle Farmanbar få ståta med äran, han räddade världen och allt blev bra. Kostnaden slog inte mot honom utan den fick andra ta. Offret var inte hans, men äran skulle bli. Bättre kan det nog inte bli för en världsförbättrare.
Men sen kom valet och förstörde allt. Tidöpartierna gillade inte att det var vanligt folk som skulle betala för Farmanbars plan. Så reduktionsplikten började avskaffas och är nu nere på ett minimum.
Nu är det annat ljud i vänsterns skällor. Nu heter det att det är oljepriserna och kronan som sänker priserna och inte regeringens politik. Men tidigare var ju höga priser något de ville ha för att rädda världen. Men sånt är glömt nu.
Nästa steg är förmodligen en Magdalena Andersson som egentligen alltid har gillat billiga drivmedel. Men tidsandan, Miljöpartiet, talskrivaren eller kanske grannbarnen lurade henne att driva en annan politik. Så det kan hon inte hållas ansvarig för.
Läs även: Oansvariga Andersson behöver aldrig ta ansvar
Därför är reduktionsplikten en stor seger och det finns goda skäl att komma ihåg att det fanns en plan. Socialdemokraterna pratade om den och de var stolta över den. 2030 skulle det kosta 30 kronor litern. Det var planen, och genom en ny regering stoppade folket den.
Trafikverket å andra sidan bedömde att regeringen var för mesig med sitt mål med ett dieselpris på 30 kronor litern. De bedömde att för att förverkliga regeringens mål krävdes priser på uppåt 50 kronor per liter.
Vilken regering vi har spelar roll och det märks. Inte bara genom vilka beslut som faktiskt tas utan också genom vilka beslut som aldrig fattas.
Läs även: SVT borde inte drivas med skattepengar
