En intervju med programdirektören på SVT, Eva Beckman, visar tydligt varför nöjes-tv inte ska betalas för med skattepengar. Beckman är upprörd över att ha förlorat en budstrid mot TV4 om programmet ”Bäst i test”. För Beckman var det inte en fråga om skattepengar utan personlig prestige.
Eva Beckman är inte bara programdirektör på SVT. Hon är också väldigt besviken. Nyligen budade TV4 över SVT och fick rättigheterna till programmet ”Bäst i test”
Programmet ägs externt och en budgivning sker i en auktion om att få använda formatet. SVT förlorade mot TV4. Som skattebetalare kan man tycka att det är en seger. Underhållnings-tv ska bekostas med reklam, abonnemang och liknande och inte med skattepengar.
För Beckman är det inte så. Pengarna verkar nästan vara hennes. Att TV4 betalade mer är inte ett sätt att spara skattepengar utan ”fräckt”. För Beckman var det ett nederlag. Hon beskriver sina känslor för Expressen:
– Jag var svart i själen, ursinnig och rosenrasande. Jag kände mig blåst. Och jag tog det personligt, det gjorde jag faktiskt.
Svärtan äter sig in i hennes själ. Hennes första, spontana, tanke var att köpa över en TV4-profil. Hon var också sugen på att försöka köpa över programmet ”Masked Singer” från konkurrenten.
Men hon sansade sig och återfick självkontrollen. Tv-program verkar mer vara hennes gunstlingar än ett sätt att hantera skattepengar.
– Men jag sansade mig snabbt, för så barnslig är jag inte. Fast tanken var skön. Jag förstår att det låter barnsligt, att jag tog det så personligt. Men jag kan inte rå för det.
Kanske är det bara att hon måste lägga band på sig. Kanske var det avgörande att SVT måste spara. 250 miljoner måste skäras. Det är enormt mycket pengar men de tre public servicebolagen får ungefär 8,5 miljarder kronor. Tungviktaren SVT får fem av dem.
Public service får ungefär en femtedel av polisens budget. Det är lika mycket som förra regeringen trodde behövdes för att lösa arbetslösheten efter pandemin. Kort och gott en massa pengar. Pengar som människor gått till jobbet och slitit ihop och som sen går i skatt.
Känslor har vi alla, barnsliga, av hämnd, revansch, ilska och mycket annat. Men hanterar man skattepengar är det annorlunda än i andra verksamheter. Skatter måste man betala annars straffas man. Det ger ett särskilt ansvar för dem som får pengarna.
Beckman lyckades sansa sig. Det är bra. Men det som hon beskriver som en barnslighet i sin karaktär, en brist som hon kan kontrollera, visar faktiskt på en större brist. Uppenbart finns ingen känsla för att det är skattepengar, pengar som någon annan slitit ihop som är SVT:s budget.
Att någon myndighetschef skulle agera så är i de flesta fall en löjeväckande tanke. Där finns oftast en djupare förståelse för att inte leva ut känslor, även om slöseri är frekvent.
SVT är inte en myndighet men är finansierat med skattepengar som folk accepterar att betala in för att få vård, skola, omsorg, pensioner, försvar, polis och likande välfärdstjänster – inte tv-program. Framförallt inte få budstrider om nöjes-tv.
Ett första steg att lösa problemen med SVT är att dela ettan och tvåan och ha rena samhällsprogram i ettan och nöje i tvåan. Ettan får, tills vidare, behålla sin finansiering medan nöjeskanalen blir en betalkanal.
Läs även: Dela SVT i två
Så löser man resten senare.
Läs även: Oansvariga Andersson behöver aldrig ta ansvar