En miljard kronor. Det är ett svindlande belopp. Det är så mycket fuskutbetalningar som Försäkringskassan hittade hos utlandssvenskar och rapporterade till Polisen. Förmodligen är det knappt toppen av ett isberg. Det anmälda beloppet är mer än en fördubbling på ett år. Tydligen spelar det roll vilken regering som styr.

Arbetet med att stoppa vansinnet sker från bägge håll. Dels genom anmälningar till polisen, dels genom att man stoppar felaktiga utbetalningar. Förra året stoppades 847 miljoner i felaktiga utbetalningar. Det kommer förmodligen förbättras ytterligare när Utbetalningsmyndigheten kommer på plats.

Läs även: Skogkär: Det gick att ta kontrollen över migrationen

Själva grundtanken med bidrag till utlandssvenskar är märklig. Varför ska svenskar alls kunna få bidrag utomlands? Det är en konstig grundinställning. Det finns en bredd i frågan men grunden är densamma – vill man ha bidrag bör man bo i Sverige. Till exempel är vård av anhöriga utomlands eller andra former av ersättningar som betalas ut över lång tid typiska bidrag till personer som inte vill bo och leva i Sverige. Föräldrar tar ut föräldraledighet samtidigt och bor månader i Thailand eller i andra länder. Till detta kommer det rena fusket med familjer och personer som sedan länge lämnat Sverige men som försörjs av skattebetalare.

Försäkringskassan uppger att utlandsbetalningar är det är det största svindleriet mot dem. Pengarna är svåra att få tillbaka eftersom personerna kan vara långvarigt eller permanent utomlands.

– Vi polisanmäler alla av de brotten trots att det är svårt att göra något åt det. Det är också svårt att få tillbaka pengarna eftersom personerna befinner sig utomlands säger Thomas Falk, kontrollutredare på Försäkringskassan, till TT.

2019 avslöjades att den dåvarande försvarsministern i Irak fick bidrag i Sverige genom en annan identitet. Under flera år fick han barnbidrag och bostadsbidrag. Han är långt ifrån den ende som har flyttat tillbaka men bibehållit pengarna.

Systemet bygger på tillit och personer som försvarsministern raserar den tilliten. Ju mer fusk i systemet desto mindre vilja att betala in och desto mer kontroller behövs. Mycket av det svenska välfärdssystemet är byggt på föreställningen att skatten betalas in och går till barnen och de äldre på samma gata. Människor vi enkelt identifierar oss med. Varför ska någon gå till jobbet, slita och sen går pengarna i skatt, inte till folk som behöver det utan till någon som inte ens vill vara i Sverige.

För att ge en jämförelse. En undersköterska som arbetar heltid skattar ungefär 5500 kronor i månaden. Det är väldigt många undersköterskor som helt skulle kunna slippa skatta om man blev kvitt fusket. Eller för den delen snickare, pensionärer eller andra. När ens skattepengar är meningslösa eller går till fel saker är det uppenbart att folk tappar lusten att betala in.

I den meningen vilar stora delar av svensk demokrati och statlig tilltro på just tillit och att alla gör rätt för sig. Vi låter i en omfattning som få andra länder staten förvalta pengarna åt oss och går de pengarna upp i rök kommer själva modellen att ifrågasättas.

Det är märkligt att det är Tidöregeringen och inte Magdalena Andersson som tar tag i det här. Vill man ha höga bidrag, stor omfördelning och liknande är det demokratiska fundamentet att pengarna går till rätt saker. Alltså att pengarna går till barn och pensionärer och inte till bidragsfuskare utomlands. Om inte det funkar kommer folk att bli ovilliga att betala in.

Förmodligen är förklaringen väldigt enkel – socialister bryr sig inte om att handskas ansvarsfullt med andras pengar. Det vore däremot både klädsamt och taktiskt om de åtminstone hade försökt jaga bidragstjuvar.

Det finns tusen och en saker att kritisera regeringen för. Däremot kan man se att det faktiskt spelar roll att makten skiftade. Det är små steg, men i rätt riktning.

Läs även: Centern borde sparka Demirok