Medlemskapet i Nato är i det närmaste klart. Ett nytt avtal finns och Turkiet har lovat att släppa in oss. Det har varit en lång resa från när Magdalena Andersson lovade att stödja kurdisk självständighet för att bli statsminister, via en riksdag som var beredd att köra över henne om medlemskap till att Tidöregeringen la om strategin och löste knutarna. Resultatet är något där Nato, Sverige och Turkiet alla kan hävda att de vann.
Med reservationen att det inte är över innan den feta damen sjunger så är Sverige nu medlem i Nato. Det som återstår är voteringar i Ungern och Turkiet som bör vara transportfrågor.
Men så här tidigt finns en del slutsatser att dra.
Det första är att Socialdemokraterna kraftigt misslyckades. Planen att skicka ner Ann Linde, med en svansföring som en gråhund, och läxa upp Erdogan efter åratal av fingerpekande funkade inte. Det slutade med ett dåligt avtal där Sverige hade åtaganden men man glömde skriva in att Turkiet skulle säga ja efter att Sverige uppfyllt sin del av avtalet. Det blev sedan den position som Ulf Kristersson ärvde.
Kristersson verkar ha sett på problemet på ett annat sätt och inte utgått från att han var världsbäst och kunde prata alla till rätta. I stället togs steg tillbaka och andra fick hantera det turkiska problemet. För Turkiet blev det mer komplicerat att säga nej. Skiftet av strategi verkar till stor del ha löst problemet.
Läs även: Hjort: Byt Natostrategi
Det tycks i ett första skede som mycket av påtryckningarna var amerikanska. Turkiet och USA har länge haft en konflikt kring leveranser av vapen. Turkiet vill köpa amerikanska jaktplan och andra vapen men USA har samtidigt haft en oro dels för hur de ska användas, dels för att Turkiet ska läcka information om vapnen och prestanda till Ryssland. Den konflikten tycks vara löst och det är nog inte en slump att det uppstår en konflikt mellan Turkiet och Ryssland om ukrainska befälhavare just nu. Ingen kommer heller att förvånas om det kommer besked om försäljning av amerikanska F-16 inom kort.
Läs även: Ryssland anklagar Turkiet och Ukraina för avtalsbrott
Samtidigt som Turkiet säger ja presenteras ett nytt avtal. Avtalet är ganska vagt i innehållet och utan att kunna blockera det svenska medlemskapet har Erdogan liten chans att kontrollera tolkningen. Avtalet saknar också de brister som fanns i förra utrikesministern Ann Lindes avtal från Madrid.
En intressant sak är den kostnad som valet av Magdalena Andersson till statsminister har haft för processen. Det är ett typiskt exempel på hur Socialdemokraterna sätter eget partiintresse framför landets. En av punkterna i det nya avtalet är att Sverige ska sluta stödja den kurdiska organisationen YPG/PYD. Det stödet var en del av avtalet för att få Andersson vald. En stolt Tobias Baudin pratade då om hur Socialdemokraterna kommer att fördjupa sitt samarbete och verka för självständighet, tillsammans med Amineh Kakabaveh. Det är värt att minnas när Socialdemokraterna kommer att försöka ta åt sig äran.
De turkiska kraven på svenska lag- och grundlagsändringar är borta. I stället ska ett råd träffas en gång om året och diskutera säkerhetsfrågor och organiserad brottslighet. Det ska bli intressant att se om Turkiet kommer att börja lämna ut brottslingar som gömmer sig i landet. Bland annat den Kurdiske räven misstänks vara där.
Avtalet tar också upp att det inte får finnas hinder för handel med vapen inom Nato. Det kommer dels att innebära att Turkiet trots inblandning i Syrien och mot kurder inom landet får köpa svenska vapen, dels att det kommer att bli tuffare för USA att säga nej.
EU-biten i avtalet betyder nästan inget. Turkiet vill se stöd för förenklad process för visum och hjälp i tullförhandlingar. Det är nära positioner Sverige haft förr. EU har 27 medlemsländer och att Sverige är lite mer positivt påverkar inte en ansökningsprocess. Turkiet måste kraftigt reformera sin lagstiftning och förbättra sin demokrati innan det ens blir tal om medlemskap och den turkiska viljan har varit nära noll. Så där kan det inte bli någon magi. I stället är det turkisk inrikespolitik som spökar.
En rolig gissning är att Socialdemokraterna kommer att försöka ta åt sig äran. Magdalena Andersson skickade in ansökan och så vidare. Men det var en omvändelse under galgen. Hade inte Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson hotat att köra över Magdalena Andersson hade inget hänt. Framför allt är det ett stort steg mot en normalisering av Sverige.
Läs även:Så tvingade SD:s skifte S att byta uppfattning om Nato
Länge försökte Socialdemokraterna driva Sverige som ett isolerat projekt i norr, en moralisk stormakt som gick sin egen väg, neutral och fri utanför EU och Nato. Bastioner som nu har fallit och varje gång låtsas Socialdemokraterna som de alltid har varit för den nya ståndpunkten. Så kommer det att låta igen och igen.
Men att tro att Andersson hade rott det här i hamn med en regering där MP och V hade ingått är inte bara naivt utan dumt.
Men nu har det största utrikespolitiska skiftet sedan EU gått i hamn. Tyvärr 74 år för sent, men bättre sent än aldrig. Sverige är lite mer normalt. Det är värt att skåla för!
