Det är upprorsstämning i Centerpartiet sedan partiledaren Muharrem Demirok försökt göra Centern till en del av de rödgröna. En lång tid av sjunkande förtroende i partiet har skapat en situation där partiledaren kan avsättas.
Det är för tidigt att säga att Muharrem Demiroks tid som partiledare för Centerpartiet får regalskeppet Vasas jungfrufärd att framstå som en triumfresa. Men det finns en tydlig slagsida åt att det kommer att sluta så.
Demiroks första steg in i rampljuset präglades av att han hade råkat glömma att han två gånger var dömd för misshandel. En ganska tung start för en okänd politiker som behövde bygga ett förtroende snabbt. Att ha råkat ljuga om en sådan sak gav givetvis en stor uppförsbacke. Att han snabbt blev en Håkan Juholt iförd en lånad vegakeps och gummistövlar förenklade inte hans uppdrag.
Desperationen började förmodligen sprida sig och efter en intervju där han skulle försöka verkar lantlig vid ett torp och uppmanades ”att göra något med pinnar” av en medarbetare.
Läs även: Demirok lajvar torpare i Aftonbladet
Bilden blev snabbt en plågad och vilsen partiledare som slåss mot demoner. Demoner i form av Sverigedemokraterna. Centern skulle bli motkraften mot SD men blev i stället en snabbt krympande skugga samtidigt som SD växte och förmodligen fick en inte obetydlig draghjälp av Centerpartiet.
Centerpartiets SD-ticks var ganska tidigt problematiska men uthärdliga i opinionen. Men i takt med att verkligen förändrades stod Centern orubbliga. Kanske är det mer träffande att beskriva det som en femåring som liggandes på golvet sparkar, slår och skriker. När nästan alla partier tydligt såg problemen med migration, gängbrott och annat fortsatte C att fokusera på SD. Inte på att lösa några problem, göra reformer eller på andra sätt förbättra för sina väljare.
Demiroks Centerparti blev Sveriges mest irrelevanta parti. När Demirok utan minsta darr på rösten förklarade sig emot varje konstellation som inkluderade SD jublade Magdalena Andersson. Det enda förhandlingskortet som Centern kunde spela ställde sig Demirok stolt och rev i småbitar.
Demirok menar att han försöker att förhålla sig till verkligheten. Citatet ska, med emfas, betonas på försöker. Centerns politiska verklighet är mer av en mardröm orsakad av dåliga val av ledare och av politik. Centern hade inte behövt spåra ur, det var ledningen som valde det.
Det är mot den bakgrunden revolten mot Demirok ska ses. Han har tappat väljare, målat in partiet i ett hörn och skapat en omöjlig situation. Att han markerade mot V och deras antisemitism är en självklarhet för varje demokrat. Men i hans fall gjorde det samtidigt alla regeringskonstellationer omöjliga.
Utom möjligen ett samarbete mellan M och S med Demirok som statsminister. Det är en så världsfrånvänd tanke att upproret mot Demirok är löjligt lågmält. Många centerpartister har lagt åratal av arbete på partiet. Tacken är att arbetet blir förstört eftersom Demirok är lika valhänt med regeringsfrågan som med pinnar. Något kan säkert göras, med vad?
Läs även: Kan Centerpartiet åter bli relevanta
När det blev pinsamt uppenbart att Magdalena Andersson inte var någon vidare statsminister utan fullt i klass med Stefan Löfven borde Demirok ha satt ner foten. Han valde det lätta i stället för det rätta och i stället för att hitta gemensamma frågor, liksom röda linjer, med Tidö och ge sina väljare lite inflytande, valde han att skrika högt. Internt valde han att bråka med folk och försökte bli chef i ett folkrörelseparti byggt på bönders självständighet. Det hade kanske lyckats om partiet hade växt och han blev minister. Men det han lyckades prestera politiskt var att göra partiet irrelevant.
Centerns roll i svensk politik har blivit att vara moralens påfågel. Det är mycket viftande med en stor bak men ingen förstår egentligen varför. Allra minst de aktiva, de som lägger sina kvällar och helger på att försöka förändra politiskt.
Det finns fortfarande väljare kvar att förlora för Centern, men i takt med att partiet krymper blir det allt svårare. Det är en väg att gå, och då får vi alla hoppas att de åker ut ur riksdagen redan efter nästa val.
Ställt mot den vägen finns alternativet att göra det rätta. För Centers del är det att sparka ut Demirok och direkt söka dialog med Tidöpartierna. Det kommer att bli svårt, eftersom det finns ont blod på båda sidor, men också för att Centern har väldigt lite att erbjuda när Tidö har en majoritet. Därför blir Centerns väg tillbaka till att få inflytande att öppna för ett samarbete efter nästa val.
Läs även: Skillnaden på bananfobi och islamofobi
