Socialdemokraterna har under det senast året gång på gång upprepat att de är ett parti för en hårdare linje mot migration. Magdalena Andersson har till och med gått så långt att hon sagt att det 2015 skedde ett paradigmskifte och att det gjordes av Socialdemokraterna. Reinfeldt öppnade hjärtan och Löfven stängde igen. Om man vill tro Andersson.

Självfallet finns en politisk udd i det här. Går vi trettio år tillbaka i politiken så såg de borgerliga partierna ungefär ut som i dag i storlek. De har växlat internt men i stort är den gruppen lik i storlek. Socialdemokraterna var däremot ett långt över 40-procentsparti. Den långsiktiga och stora förändringen i svensk politik är att Socialdemokraterna har krympt väldigt mycket och Sverigedemokraterna har kommit in i svensk politik. Hela blödningen är inte till Sverigedemokraterna men mycket, och den hotar att växa. Blödningen till SD hotar också kontrollen över fackförbunden och deras miljarder.

Där är migrationen en nyckelfråga. Kan inte Socialdemokraterna få en trovärdighet där kommer viktiga grupper att skifta parti till Sverigedemokraterna. Så Socialdemokraterna tar i hårt, det måste de. Anderssons syn på paradigmskiftet, att de stängde hjärtat, är lätt att ifrågasätta. Men det är en viktig bild för Socialdemokraterna.

Läs även: SCB: Invandringen ökar igen - 900 000 väntas till 2030

I förra veckan hade riksdagen migrationspolitisk debatt och Socialdemokraterna höll fast vid linjen att skiftet är deras. Rikard Larsson, talesmannen i frågan, sa att:

”Sedan Socialdemokraterna kom i regeringsställning efter valet 2014 har vi arbetat intensivt med att få en mer hållbar migrationspolitik för Sverige. Detta arbete har omfattat hela bredden av migration.

Den situation som Sverige ställdes inför 2015 med kraftigt ökade flyktingströmmar gjorde att behovet av ett gemensamt ansvarstagande på EU-nivå var en förutsättning för att hantera situationen.”

De flesta missade nog att Löfvens tal på medborgarplatsen där han sade att i hans Europa byggs inga murar, var en del av arbetet med en hållbar migrationspolitik. På samma sätt framstod nog inte det utskrattade mötet i Münchenbryggeriet några veckor senare som för en restriktiv politik. Inte heller Åsa Romsons tårar när migrationspolitiken lades om efter att det hade blivit uppenbart att Löfvens ursprungliga politik hade havererat.

Ställda inför en verklighet med över 1 000 flyktingar per dygn var det dags för Löfven att lägga om, inte för att det var hans plan från början, utan för att det brast. Sedan dess har Socialdemokraterna, av tvång, och med kamp mot sina samarbetspartier tvingats mot en hårdare linje. Hållbar som de själva kallar det.

Här måste man ställa sig frågan med vem Socialdemokraterna ska driva sin hårda linje? På ena sidan om Socialdemokraterna finns Tidöpartierna som redan i dag driver en politik som är mer restriktiv än vad Socialdemokraterna vill ha, deras retoriska varmluft till trots. På andra sidan finns Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Partier som varken vill ställa krav eller minska omfattningen.

Magdalena Andersson har vid ett par tillfällen haft Anita och Televinkenrundor med Centerns Demirok. Är tanken att hon ska ta över hans trådar och sen få en kraftfullare politik mot de problem migrationen haft? Det skulle onekligen vara en politisk dansk skalle som skulle chocka många. Särskilt om hon får med Stenevi på ett hörn.

Eller är hennes tanke att ta en fika med Dadgostar och försöka sälja in att regeringen är soft på invandring och att de två ihop kan visa vad ett paradigmskifte betyder? Återigen är det varmluft. Det kommer inte att hända. Särskilt som Dadgostar visat att hon fäller en olydig socialdemokrat. Löfven kan berätta om Andersson skulle ha glömt.

Men allt det här begriper Socialdemokraterna. De vet att de kan göra som förr. De lovar att skapa en förändring och sen när det är dags så skyller de på sina samarbetspartier. Samarbetespartierna slickar glatt i sig, eftersom de kan gå till sina väljare och säga att de vann, medan de som litade på Andersson blev blåsta. Som så många gånger förr.

Ska Magdalena Andersson bli trovärdig så måste hon säga med vem hon ska driva igenom sin tuffa linje. Förklara om det sker inom ramen för ett rödgrönt samarbete eller om hon vill göra upp brett med Tidöpartierna.

Till dess ägnar Socialdemokraterna sig åt att producera varmluft snarare än politik. Tillräckligt med varmluft för att lyfta en luftballong. Socialdemokraterna har inte gjort någon större omläggning. Inte stängt vare sig sina eller andras hjärtan utan har i stort samma uppfattning som förr.

I samma politiska debatt om migration som riksdagen hade i veckan kritiserades regeringen för att ställa grupper mot varandra. Regeringen hade inte förstått att man både kan hjälpa ukrainare och ha en invandringspolitik som förr. Man måste inte välja.

Paradigmskifte sa Andersson.

Läs även: Migrationspolitiken representerar inte folket - enligt forskare