Transparency International ger Sverige fallande poäng i sin korruptionsgranskning. Rapporten är inte förvånande. Det finns ett sedan länge pågående förfall i den svenska förvaltningen. Orsaken är att politikerna undviker att lösa problem utan i stället grälar om vems fel det är.
Transparency International, TI, har släppt sin senaste rapport. Sverige faller till den lägsta poängen någonsin. Med 82 poäng ligger vi fortfarande väldigt högt men det är i en fallande trend. Sedan 2015 har vi tappat 7 poäng. Danmark, världens minst korrupta land, ligger på 90. Hade vi inte haft den fallande trenden hade Sverige fortfarande varit jämförbart med våra grannländer. I dag är vi sämst i Norden.
Rapporter som den här brukar bli någon slags allmän pajkastning där alla skyller på alla och få läser rapporten och var den riktar sin kritik. Moderaterna menar att skiftet kom med att Löfven fick makten, medan Socialdemokraterna tycker att den nuvarande regeringen redan borde redan ha städat efter dem. Morgan Johansson tänker högt på twitter och tror att tappet beror på att hans utredning om korruption blev nedlagd.
En del av kritiken är hur politiker och höga tjänstemän rör sig från politiken in i näringslivet. Det kanske mest kända exemplet i närtid är Karl-Petter Thorwaldsson som gick från att vara minister till att rusa tillbaka som lobbyist i SSAB. Men även ÖB Michael Bydén och sambon Linda Staafs bolag är en del av den kritiken.
Läs även: Thorwaldssongate- en sossepamp är alltid en sossepamp
En vattendelare mellan Tidöpartierna och Socialdemokraterna är synen på återimnfört tjänstemannaansvar. Det måste självklart kosta för tjänstemän att göra fel.
En fråga som har lyfts i den bredare debatten är den påverkan som en stor migration från länder med en tradition av korruption har. Hur påverkas Sverige av det?
Läs även: Brinkemo: Korruption à la Mellanöstern i Sverige
En allvarlig och kanske den viktigaste punkten i TI:s kritik är den organiserade brottsligheten. Det är förmodligen det största hotet mot demokratin och den växande grunden för korruption.
Den organiserade brottsligheten tränger sig in i den offentliga sektorn. Oftast diskuteras hur bidrag och liknande används och ges på fel sätt. Metoderna för makt är både genom hot och genom infiltration. Brottsligheten omfattar mer nu och har vuxit och omfattar även till exempel bygglov. Andra närliggande tillstånd som också beskrivs som hotade av organiserad brottslighet är serveringstillstånd och parkeringstillstånd.
Faran med den typen av korruption har flera bottnar. Om en kriminell kan köpa en tillgång som till exempel mark billigt och genom hot, mutor eller en insider som ger bygglov kan marken snabbt exploateras och bli värdigt värdefull. När marken sen säljs är det vita lagliga pengar som den kriminelle får. Framförallt kan sådana pengar skapas genom att mark som normalt inte får exploateras ges tillstånd att exploateras.
Sverige befinner sig inom många områden i en nedåtgående spiral. Ekonomin är svag, korruption och annan brottslighet ökar, integrationen fallerar för att ta några exempel. Det svenska politiska styret är och har länge varit dåligt.
TI tog upp det i sin förra rapport. M, S, SD, L och KD var alla villiga att hitta kreativa lösningar för partifinansiering för att kringgå regler de själva har varit med att ta fram. Reglerna blir ett slags skydd för politiken snarare än för medborgarna.
Politiken och politikerna är ofta lika mycket en del av problemen som de är av en tänkbar lösning. Lösningarna är mest tankar eftersom problemen inte hanteras tillräckligt fort utan är en del av en evigt pågående konflikt om ansvar.
Politiken är i mångt och mycket fast i en konflikt om vems fel det är. Det är en konstig konflikt eftersom väljarna fortfarande drabbas av brott oavsett om det var Reinfeldt eller Löfven som tappade kontrollen. En mer framåtblickande politik med målet ”Det var vi som fixade problemet” är förmodligen långt bättre både för landet och för opinionen.
Redan förra året infördes rundabordssamtal om korruptionen. Den lösningen är uttömd vilket antagligen är bra. Då kan inte lösningar förskjutas ytterligare ett år med det argumentet.
Ett vågat och vilt förslag är att inte sitta ner vare sig vid ett runt eller fyrkantigt bord utan att faktiskt lösa uppgiften. Tjänstemannaansvar borde återinföras. Kampen mot den organiserade brottsligheten borde ökas. Tjänstemän som begått brott borde inte kunna anställas någon annanstans. Straffen för mutor och annan korruption måste skärpas. Liksom något så tråkigt som en specialenhet hos polisen för att skydda och bistå tjänstemän i kommuner som utsätts för hot eller våld.
Vem som gjorde fel är en fråga för kalenderbitare. Vem som gör rätt är en fråga för valvinnare.
