Vapnen som gavs till Ukraina följer ett politiskt mönster hos Socialdemokraterna som går igen om och om igen. I det här fallet var det först nästan omöjligt, sedan helt emot praxis för att tillslut vara helt självklart att vi skulle ge vapen. Lyckligtvis gick det ganska snabbt den här gången.
Med frågor som mobiltelfoner i skolan, migrationsfrågor och annat är det oftast längre tid från att socialdemokratin hånar en position till att de själva omfamnar den. Ibland ett par år, i vissa fall upp mot ett decennium. Men mönstret finns där.
Ofta är förklaringen ganska enkel. En vänsterflygel i Socialdemokratin som är väldigt idealistisk och vill föra en politik snarare utifrån hur läget borde vara än hur det är; elever borde vilja lära i skolan, migrationen skulle ske lätt och integrationen snabb och ingen i världen borde vara ond och vilja föra krig.
Sannolikt kommer Nato bli ytterligare en sådan fråga. Det kommer att ta något år att tvinga in vänsterflygeln i ett ja och då byts uppfattningen snabbt.
Dagens position – att Sverige inte skall gå med för att det destabiliserar säkerheten – kommer att börja glida, antingen genom att Ryssland besegras grundligt i Ukraina eller också kommer säkerhetspolitiken att kräva det.
Läs även: Dan Korn: Vad pågår om det inte är förberedelser?
Men det kommer att kosta oss tid, tid som kan vara viktig om vi får ett ökande militärt hot mot oss. Tid att anpassa oss och träna med Nato. Tid, som i ett förändrat säkerhetspolitiskt läge, kan vara väldigt viktig.
Märkligt nog har förskjutningen redan börjat ske. Ökningen av försvarsanslagen mot Natonivå är ett första steg. Det sker genom en märklig extraskatt, men tanken är rätt.
Den tiden Sverige förlorar på en intern konflikt inom socialdemokratin kan på flera sätt bli kostsam, allra tydligast om det blir krig, där skillnaden ligger i att veta att det kommer hjälp eller att hoppas på solidaritet från andra. Den svenska oviljan att hjälpa andra gör det ju svårare för oss att få hjälp.
Men framförallt förlorar vi inflytande. En villig och ivrig medlemsstat kommer att ses på ett annat sätt än ett Sverige som kritiserar andra för att öka spänningar och destabilisera situationen. Det är inte förvånande att Natoländer kritiserar oss och Ryssland berömmer.
Läs även: Skogkär: Efter vapen till Ukraina är det dags för medlemsansökan till Nato
Sverige kommer att antingen vara medlem eller vara långt in i processen redan inom ett par år. Förändringar i säkerhetspolitiken i kombination med att fler länder i närområdet och EU går med kommer att driva fram ett medlemskap.
I dag betalar alla i Sverige ett högt pris för en konflikt inom Socialdemokratin. De partier som vill gå med håller tillbaka för att Nato skall vara en fråga som tas i stor enighet och inte som en politisk strid. Viktiga beslut skall tas i enighet.
Men som så ofta missbrukar Socialdemokraterna den hållningen. Säkra på att andra partier inte kommer att köra över dem om Nato så låter de bli att köra över sin vänsterkant. Kostnaden för att hålla fred inom Socialdemokratin får alla svenskar ta. Både säkerhetspolitiskt och i ett kommande inflytande inom Nato.
Det bästa vore så klart om vi kunde snabbspola till när Socialdemokraterna byter uppfattning. Sverige behöver gå med i Nato nu och det är långt viktigare än en god stämning inom Socialdemokratin. Magdalena Andersson måste våga ta striden internt så att Sverige kan gå hand i hand med Finland in i Nato. Att Socialdemokratin velat i Natofrågan de senaste decennierna är inte ett argument för att låta det dra ut ytterligare på tiden, utan för att agera. Vi har väntat länge nog på att Socialdemokraterna ska enas.
