Hjort: Trollfabrikerna, lögnerna och de godtrogna partimedlemmarna

Socialdemokraterna misslyckas hela tiden med att flytta fokus från sin trollfabrikskandal, och det finns en påtaglig irritation från ledningen. Man vill kunna angripa andra och peka på deras brister, men samtidigt finns det ett eko av falskhet som är omöjligt att bli kvitt.

Genom hela bråket om SD och trollfabriker visste Socialdemokraterna att de gjorde samma sak. De visste att det inte fanns något moraliskt övertag, några rysskopplingar eller vad de nu gick på om. De ljög för att det gynnade dem.

Åtminstone AIP och partiledningen känner till att man till nästan hälften finansierar trollfabriken med presstöd. Några gick till jobbet för att hålla trollfabriken i gång. Pengar som hade kunnat gå till sjukvård eller pensioner slösades bort.

På samma sätt måste toppen av organisationen ha känt till att det förekom felaktigheter i samband med lotteriförsäljningen. Det har funnits återkommande skandaler där i ett par decennier.

På många sätt påminner Socialdemokraterna om sin relation till stängda kärnkraftverk. Alla vet och förstår vad som har hänt. Utom de som är ansvariga – de vet ingenting om något. Socialdemokraternas ledning är en politisk motsvarighet till Manuel i ”Pang i bygget”.

En ledande socialdemokrats förmåga att styra en organisation utan att känna till vare sig hur organisationen leds, organiseras, finansieras eller vilka beslut som fattas är imponerande. Det borde forskas på ämnet: hur just socialdemokrater har ett slags feng shui- eller zen-inspirerat ledarskap. De vet inget om något men lyckas ändå skickligt detaljstyra verksamheten. Det är svårt att inte imponeras.

Kontrasten till fotfolket är slående. Det finns en mängd socialdemokrater, främst äldre, som helt uppenbart tror på tramset om att man inte visste. De där som trodde att Anders Ygeman var ärlig när han sa att han inte hade kunnat informera Löfven om transportstyrelseskandalen eftersom det var så svårt att boka konferensrum.

Det är en grupp som är lätt att förlöjliga. Men med tanke på hur de utnyttjas av sitt eget parti är det att sparka på någon som ligger. Det fula är inte deras blinda tro på sitt parti, utan hur partiet skamlöst utnyttjar dem.

I går läste jag en av dem på X. Hon menade att nästan alla, även Aftonbladet, hade slutit upp bakom en smutskastning av partiet. Allt var lögn och falskspel. Det fanns inga källor som stödde tesen men väldigt mycket känslor.

Någon har lagt allt förtroende i händerna på ett parti. Tron på partiet är så stark att trots att alla medier, mängder av politiker och andra på alla sidor är eniga om bristerna kring AIP står personen emot. Det finns en bild av partiet som är så ren att den inte kan solkas. Kanske är det en tomhet efter religion som har ersatts av ett parti. Socialdemokratins kärnväljare ser sina politiker som frikyrkan ser på sina pastorer.

Utanför partiet förstår alla vad som har hänt. Men den här gruppen håller sig fast. Partiet måste vara rent, rött och gott. Det finns en sak i världen man kan lita på – Socialdemokraterna.

Det är knäppt, och helt orimligt. Men det är de här människorna som Magdalena Andersson och andra bygger sitt rike på och utnyttjar allra mest. Att Andersson försöker ljuga för media kan man förstå, men att hon ljuger för de här människorna är en närmast unik ynkedom.

Många av dem har säkert ett kort av Andersson eller någon annan partiledare på väggen. Man har i varje val röstat Socialdemokrat utan att blinka eller tveka. Men deras partiledning är inte tacksam för deras beundran, utan utnyttjar den.

När man bedömer Anderssons moral och karaktär är detta en viktig del. Anderssons motståndare vet att hon ljuger och försöker komma undan gång på gång.

De som hon bluffar och bedrar är i stället de som litar på henne. De som tror att hon är deras vän.

Läs även: Klimat– och Palestinarörelsen pressar demokratins gränser

Följ mig gärna på X/Twitter