Alla människor, helt oavsett sexuell läggning, besitter en okränkbar rätt till sitt privata liv. Denna rätt utgör ett fundament för ett verkligt fritt och tolerant samhälle. När kritik framförs mot Pride som organiserad rörelse, försvarar kritikern just denna gränslinje. Rådgången har nämligen suddats ut av rörelsen själv genom årtionden av ideologisk expansion.

Vänsterdebattörer ägnar stor möda åt att omtolka denna legitima kritik. De försöker medvetet likställa den med hat mot homosexuella individer. Denna beskrivning saknar helt verklighetsförankring. Kritikens udd är uteslutande riktad mot rörelsens politiska och kulturella överbyggnad samt dess provocerande metoder.

Pride har för länge sedan lämnat sin ursprungliga uppgift som kamporganisation för lika rättigheter. De eftersträvade rättigheterna är sedan länge fastställda i svensk lag. Rörelsen fungerar i vår tid som den främsta scenen för ett omfattande vänsterliberalt åsiktspaket. Detta paket innehåller ställningstaganden som befinner sig mycket långt från frågan om sexuell identitet.

Paketet inkluderar ett entydigt bejakande av massinvandring och mångkultur som politiska nödvändigheter. Det bär på en uttalad skepsis mot kärnfamiljens roll och värde. Det driver tesen att biologiskt kön är en ovidkommande kategori, ersatt av en subjektiv könsidentitet med en mångfald bortom manligt och kvinnligt. Det bygger på övertygelsen att varje människa, inklusive barn, äger förmågan att fatta livsavgörande beslut om ett könsbyte.

Paketet rymmer slutligen en tydlig strävan att exponera barn för vuxen sexualitet i det offentliga rummet. Detta inslag manifesteras konkret i varje Prideparads spektakulära tåg.

Regnbågsflaggan bär i dag på en tung symbolisk laddning som överskrider det enkla budskapet om allas lika värde. Flaggan har blivit den omedelbart igenkännbara symbolen för hela detta ideologiska paket. De nya, ständigt expanderande versionerna av flaggan bekräftar och förstärker denna breddning. Flaggan representerar därmed en fullödig politisk rörelse med en genomgripande världsbild.

Just därför väcker flaggan och paraden ett djupt och växande motstånd hos allt fler medborgare oavsett sexuell läggning.

Min övertygelse vilar på en kompromisslös respekt för den enskilda människans integritet. Varje vuxen persons kärleksliv förblir en helig privatsak, frikopplad från allmänna påbud. Detta liv angår endast de direkt inblandade parterna.

Mitt avståndstagande från Pride handlar ytterst om att freda detta privata rum från all form av kollektiv, offentlig påtvingan. Avståndstagandet handlar om att motsätta sig att gemensamma skattemedel avsätts för propaganda till förmån för en specifik ideologisk apparat. Avståndstagandet handlar framför allt om skyldigheten att skydda barn från en offentlighet som aktivt strävar efter att dra in dem i de vuxnas sexualmoraliska konflikter.

Den principiella hållningen innebär en fullödig respekt för varje människas privata val, samtidigt som den drar en absolut gräns mot offentlig exponering och politisk indoktrinering. Så länge den privata sexualiteten förblir en privatsak, fri från offentlig tvångsanslutning och fullständigt skyddad från barnens värld, råder en obruten respekt för varje läggning. Den principiella hållningen är självklar.