Dagens antal smittade är... I snart två år har danska medier och myndigheter uppfört sig som om de vore besatta av antal smittade. Inte en dag har gått utan att tidningar, radio och tv, experter och politiker har framhållit detta tal, som om det innehöll kärnan av alla våra vedermödor och som om antalet borde vara noll.

Antalet smittade kan aldrig vara noll. Vi går hela tiden runt och smittar varandra, om inte med det ena, så med det andra. Det är helt normalt. Sanningen är att fler dör av hjärtesorg än av covid och influensa. Vi kan bara inte mäta det på samma naturvetenskapliga sätt. Men i gengäld skapar hjärtesorgen konst och kultur. Det gör inte covid.

Den dagliga statistiken är inte neutral. Inte ens virologi är ett neutralt ämne. All vetenskap kan diskuteras och är beroende av finansiering. Det vetenskapen meddelar oss ska hanteras politiskt och med hjälp av mänskliga avvägningar. Varje dansk eller svensk krona som vi spenderar på att skydda oss mot covid, som i Danmark där man testar unga, gamla och friska för två miljarder kronor i månaden, skulle i princip ha kunnat användas till allt möjligt annat.

Läs även: Skogkär: Restriktioner som slår i blindo

Avpolitiseringen av coronakrisen har varit fenomenal i Danmark. Enigheten har varit deprimerande och sansen för proportioner så gott som frånvarande. Statsminister Mette Frederiksen har lyckats med att göra politik till en fråga om teknik. Idealet verkar vara tämligen svenskt, alltså att det över huvud taget inte är något att tala om. Nu är det byråkratin som styr.

I verkligheten skapar politiken en falsk trygghet, eftersom vi ju fortfarande kan dö av allt möjligt annat än covid. Som den mångåriga utrikeskorrespondenten Ulla Terkelsen framhåller i en ärlig kolumn i Jyllands-Posten är det läkare, forskare och hälsostatistiker som dominerar tv-rutorna dessa år. Det sätter spår i folksjälen. Experternas språkbruk sjunker ner i folkdjupet: ”Vi jonglerar vidare i dagligt tal med lån från deras fackspråk. Politikerna är utträngda till ett stickspår.” Civilsamhället och folket likaså.

Det ser ut som om tekniken har vunnit första halvlek mot det sunda förnuftet. Men nu börjar andra halvlek och det verkar som om allt fler spelare, också fackkunniga, dristar sig att ställa frågor om teknifieringen av politiken.

Exempelvis har Morten Petersen, professor i biologi vid Köpenhamns universitet lagt sig i debatten och framhållit att danskarna inte längre är drabbade mer än vad vi stundom upplever med influensa. Varje år dör omkring 2 000 danskar av influensa eller lunginflammation, och att flera äldre dör på vintern är inte heller ovanligt. Under det senaste året har det i praktiken varit svårt att se skillnad på covid och influensa.

Läs även: Coronakommissionen: Sveriges hantering av pandemin ”senfärdig”

Resultatet av de allt längre utsträckta restriktionerna är att den civila olydnaden blomstrar och tilliten till statliga institutioner minskar. Fröet till framtida kriser är sått när det till exempel kommer fram att Statens Serum Institut har använt konstlat höga tal i sina löpande redogörelser för antal inlagda med covid. Varför? I vilket syfte? Är det i verkligheten regeringskansliet som bestämmer över vetenskapen?

Om man skall säga det kortfattat så är den danska coronapolitiken nihilism i praktiken. Eftersom vi inte längre tror på något som är större än oss själva klamrar vi oss fast vid föreställningen om att vi kan skydda oss mot allt, som om vårt öde vore en försäkringspremie eller ett medlemskort till evigheten.

Låt oss hoppas att danskarna blir klokare.