Ett nytt fall i danska medier visar att ingen ska komma och säga något om passande eller opassande klädsel i Danmark. Allt är lika bra.

Det väckte nyligen stor uppståndelse när en folkskola på Jylland förbjöd användandet av magtröjor, så kallade crop tops. Knappt hade det blivit offentligt känt förrän förbudet kritiserades sönder och samman.

Först var det förargade föräldrar som å sina döttrars vägnar vägrade att följa den nya regeln, för det kunde de väl själva bestämma. Snart följde kändisar och influencers efter på sociala medier med hashtags och allt, flankerade av programledare i olika tevesoffor. Till och med Nationalmuseet i Köpenhamn fann anledning att uppmärksamma att också den berömda Egtvedsflickan hade magtröja för 3 500 år sedan. Talibanerna hade uppenbart kommit till Danmark och förbudet fördömdes som ”slutshaming” och ”victimblaming” av flickorna.

Läs även: Jalving: Debatten som överhuvud taget inte finns i Sverige

För att göra en lång historia kort slutade det med att skolan drog tillbaka förbudet. Som ordföranden i skolstyrelsen uttalande:

– Vi vill hellre gå dialogens väg framför att ha regler på ett sådant område.

Skulle någon i Sverige tvivla på det så skyndar jag mig att fastslå att blottade magar fortfarande är tillåtna i de danska folkskolorna.

Skolans nederlag framställdes givetvis som en seger för de frigjorda. I Danmark är kläder och påklädning ett personligt val – det vet ni svenskar redan! För många danskar handlar kläder om att trivas, inte om att klä sig snyggt.

Det aktuella fallet kommer sannolikt att verka prejudicerande. Eftersom den jylländska skolledningen mötte så kraftigt motstånd i den virtuella offentligheten kommer det i framtiden att bli ännu svårare för andra att säga något om passande klädsel i skolan eller på gatan.

Därför ska man inte förvänta sig beröm om man säger eller skriver att det är minst lika opassande att visa bart magskinn i skolan som att vandra omkring på gatan helt övertäckt i ett västligt land, där det finns ett historiskt sammanhang mellan ansikte, ögonkontakt och tillit.

Men som lektor Niels Jakob Pasgaard framhåller på nätforumet Skolemonitor så är det i all pedagogik så att någon vill något med någon. Detta oavsett om uppfostran sker i familjen, förskolan, skolan eller senare. Det finns saker och ting som man ska lära sig eller undervisa om, bland annat att klä sig efter plats och sammanhang, exempelvis i skolan, till fest eller på stranden. Som lektorn skriver:

När ett barn passerar tröskeln till en skola blir det en elev. Det betyder att barnet under en tid måste lägga bort de vanor eller förväntningar det kommer dit med och bli en elev på lika villkor med alla de andra eleverna.

Det innebär att eleverna ibland hamnar på kollisionskurs och kanske känner sig personligt begränsade. Men just detta är en viktig erfarenhet. För den känslan kommer att göra eleverna lite mer medvetna om sina egna vanor och gemenskapens regler.

Läs även: Jalving: Grymhet är en förutsättning för modern humanism

Vi kan gå så långt som att tala om bildning. Det är milt uttryckt inte något uppskattat ord. Ända sedan hippierna dök upp 1968 och vandrade genom institutionerna, tog kontroll över åsikterna och fick vanliga skandinaver att helt ge upp det där med moral, är bildningen demaskerad och diskrediterad. Sådan gammal skit har vi inte längre användning för!

Det finns bara ett problem med den argumenteringen. I motsats till de senaste femtio årens frigörelse från auktoriteterna så ger bildning faktiskt livskraft. Och om man betraktar livskraft som en fördel är det inte svårt att dra slutsatsen att den är minst lika viktig som flit, kunskap, social bakgrund, etnicitet, ras, kön, sexualitet och allt det som vår tid verkar vara så besatt av.

En viss livskraft hjälper en att klara livets motgångar och bekymmer och hjälper såväl barn som föräldrar att skolan är ett särskilt ställe, där man inte bör gå runt och skylta med sin bara mage.

Det vill säga bortsett från i Danmark.