Orten som jag bor i sedan dryga 25 år har marknadsfört sig själv med parollen Storstadens utbud, småstadens närhet. I det ”nya spännande Sverige” som bär Fredrik Reinfeldts och Mona Sahlins signaturer har devisen fått en ny, oavsiktlig, innebörd. I kommuner med en befolkning om cirka 100 000 personer lever alla medborgare i närheten av gäng- och gangsterkontrollerade geografier – på politikerspråk karakteriserade som ”utsatta områden”. Den grova, till nämnda stadsdelar koncentrerade, kriminaliteten garanterar att tidigare sömniga landsortsmiljöer har fått delaktighet i storstadens utbud.

Nyligen påminde oss redaktör Mathias Bred i en cirkulärledare om att ”nästan alla svenska småstäder har närvaro av beväpnade gäng” (t.ex. Skaraborgs Allehanda, 7/8 2020). Skjutningar är något som inte bara stockholmare, göteborgare och malmöiter numera får leva med. Det angår alla svenskar, infödda såväl som invandrade sådana. Enligt en sammanställning i Göteborgs-Posten finns det tolv kriminella klaner i Västsverige, en av dessa med hemhörighet i Boråsområdet.

Jag kom att tänka på denna dystra utveckling när jag nyligen läste om ett våldsdåd i skolmiljö i Eslöv. Lilla Eslöv! Staden som var själva sinnebilden för en håla när jag växte upp i Skåne på 1970-talet. Orten blev, om jag inte minns fel, flerfaldigt korad till landets tråkigaste stad. Men i det nya spännande Sverige bjuds det på dramatik av oönskat slag överallt. Så frekventa är numera skjutningarna att de ofta återfinns, inte på löpsedlar och förstasidor, utan i notisspalten. Mordförsök är vardagsmat med andra ord.

Läs även: Invandring bakom majoritet brott

Åter till knallestaden. Ett litet axplock ur tidningarnas spalter, hämtade från det senaste halvåret:

• 6/7 Artikel om gängrelaterat mord vid Högskolan i Borås.
• 9/6 Rubrik: ”Gudfaderns egna ord om mordbeställningar”.
• 16/4 ”Frikändes från skjutning, misstänks timmar senare ha deltagit i gängmordet”.
• 22/2 ”Två tonåringar åtalas för mordförsök på klasskamrater”.
• 8/1 Artikel om att sex män döms för skottlossningen på Norrby.
• 3/1 11-årig flicka rånad i Borås.

En Gudfader som beställer mord, tonåringar som försöker ta livet av andra och småflickor som rånas; inte i New York utan i Borås – en sådan stad som i nostalgiska, måhända falska, återblickar brukade omtalas i sammanhang av dörrar som lämnades olåsta.

Vad gör denna samhälleliga regression tillbaka till barbarstadiet med en stad, med dess människor?

Jag tror mig veta delar av svaret. Jag befann mig nämligen själv i omedelbar närhet till en av de i nyhetsflödet ovan omtalade händelserna. Jag satt på Högskolan i Borås campus en kväll och rättade tentor då arbetsron bröts av helikoptervingars rotationer, ett ljud jag lärt mig känna igen – och associera med grova brott – då jag bor i närheten av ”utanförskapsområdet” Hässleholmen.

Snart kom rubriken upp på lokaltidningens hemsida – skjutning vid högskolan – och blåljusen gav färg åt gatan utanför mitt tjänsterum. Jag fylldes av tomhet, ilska men framför allt rädsla. Att hämta bilen 300 meter bort i ett illa belyst stadsparti var inte att tänka på. Min hustru plockade upp mig flera timmar senare när situationen till synes hade lugnat ner sig. Jag twittrade i skakat tillstånd om saken och fick omedelbart svar från människor som råkat passera skjutplatsen strax före eller efter dådet. Någon hade varit på gymmet, en annan handlat på Ica. De kunde ha strukit med i de kriminellas dödliga vapenlek.

En vecka senare hämtade jag ut ett par upplagda kostymbyxor på en av stadens herrekiperingar. Den sympatiska ägarinnan berättade att hon har haft butiken i 20 år, fram till för några år sedan hade hon aldrig varit rädd för att stänga affären ensam kvällstid. Nu tittar hon sig om flera gånger innan hon med en känsla av obehag hastar ut till bilen sedan mörkret har fallit.

Vår – folkets – frihet har tagits ifrån oss när rövare har tillåtits ta över Borås stad (och otaliga andra medelstora kommuner). Det är den lika dystra som skandalösa innebörden av en slogan om storstadens utbud, småstadens närhet i gängkriminalitetens tidevarv.

Läs även: Strid mellan centrum och periferi